Sigvard, 92, vill se mer vindkraft: ”Det handlar om bygdens framtid”

Från timmerhuggare till företagare

Sigvards yrkesliv började långt innan motorsågar och moderna skogsmaskiner blev vardag i skogsbruket. Han började som timmerhuggare, arbetade senare med hästar och följde sedan mekaniseringen av skogsbruket.

Skogsmaskiner finns fortfarande kvar i verksamheten, även om han själv slutade köra dem när han fyllde 80 år.

– Man måste ta beslut ibland, konstaterar han.

Krafterna är förstås inte desamma som förr, men verksamheten och mötena med gästerna håller honom aktiv. Själv beskriver han campen snarare som en hobby än ett arbete.

– Det är de andra som håller en i gång, vet du.

Vindkraften blev ingen nackdel

En fråga som engagerar Sigvard minst lika mycket som den dagliga verksamheten är vindkraftens betydelse för bygden.

För drygt tio år sedan byggdes en vindkraftspark i närheten av hans skogsmark. Vid den tiden hade han under 25 år bedrivit uppfödning av kronhjortar inom ett inhägnat område på över 300 hektar.

När vindkraften planerades valde han att avveckla hjorthägnet för att bland annat möjliggöra breddning av vägar och en fortsatt utbyggnad. Tanken var att bygga vindkraft i två etapper, men den andra blev aldrig verklighet.

Sigvard var positiv till etableringen redan från början och erfarenheterna har inte fått honom att ändra uppfattning. Tvärtom menar han att vindkraften har gynnat området.

– Man hör ofta att det inte går att kombinera turism med vindkraft. Men jag upplever precis tvärtom. Jag har inte märkt några störningar på djur och natur eller på turismen.

Enligt Sigvard har efterfrågan på boende snarare ökat sedan vindkraftsparken byggdes. Han hade gäster i området redan tidigare, men upplever att de blivit fler.

Hans erfarenheter skiljer sig därmed från den negativa bild av vindkraftens påverkan på besöksnäringen som han tycker ofta dominerar debatten.

Jobben finns kvar efter bygget

Framför allt vill Sigvard lyfta fram vindkraftens betydelse för sysselsättningen i glesbygden. Han vänder sig mot uppfattningen att etableringarna huvudsakligen skapar arbetstillfällen under byggtiden.

Enligt honom arbetar fem eller sex personer permanent med den befintliga vindkraftsparken. Under den gångna sommaren har dessutom mellan 20 och 30 personer haft tillfälliga uppdrag där.

Arbetet handlar bland annat om underhåll, reparationer och renovering av rotorblad. Större ingrepp kan kräva att delar av vindkraftverken monteras ner, ett arbete som kan pågå i flera veckor.

– Det är klart att det blir mycket arbetstillfällen när man bygger. Men det blir jobb efteråt också. Det ser jag ju själv hur det fungerar.

Han pekar även på andra positiva effekter, som bättre vägar, uppdrag för lokala företag och ekonomiska ersättningar som kan bidra till utvecklingen i närliggande byar.

För Sigvard är detta avgörande i en del av landet där befolkningen minskar och nya arbetstillfällen är efterlängtade.

Vill bygga på egen mark

Nu hoppas Sigvard på ytterligare en utbyggnad, den här gången också på hans egen skogsmark.

Han har redan tecknat ett avtal med företaget bakom den befintliga vindkraftsparken.

Det ger företaget möjlighet att uppföra vindkraftverk på hans mark mot ekonomisk ersättning.

Men projektet har ännu inte kommit vidare. Såvitt Sigvard känner till har ingen formell tillståndsansökan lämnats in. Han tror att företaget först vill få klarhet i kommunens inställning.

– Kommunpolitikerna ville inte fatta något beslut före valet. Nu är valet över, men det är fortfarande tyst. Jag vet inte vad som kommer att hända.

Själv anser han att förutsättningarna för en utbyggnad är goda. Avstånden till bebyggelse är stora och enligt honom har undersökningar av naturvärden inte visat några avgörande hinder.

Ändå är framtiden oviss. För att en vindkraftspark ska få miljötillstånd krävs normalt kommunens tillstyrkan. Kommunen kan därmed stoppa en etablering även om den uppfyller övriga tillståndskrav, utan att behöva motivera sitt ställningstagande.

Sigvard är kritisk till att lokala protester enligt hans uppfattning kan väga tyngre än möjligheterna till investeringar och arbetstillfällen. Han misstänker också att motståndet ibland bottnar i att enskilda markägare kan få betydande inkomster.

– Man försöker hitta anledningar till varför man inte ska bygga. Men man försöker inte hitta anledningarna till varför man ska bygga. Jag tycker att det borde vara tvärtom.

Oro för bygdens framtid

För Sigvard handlar frågan om betydligt mer än de egna möjligheterna till inkomster som markägare. Han ser vindkraften som en chans att skapa framtidstro i samhällen som länge kämpat med utflyttning och vikande sysselsättning.

Han beskriver många av byarna i trakten som avvecklingsbygder, där det krävs nya investeringar för att vända utvecklingen.

– Det är avvecklingsbyar allihop. Men där det börjar hända saker och skapas arbetstillfällen, där finns det en möjlighet att överleva.

Som exempel lyfter han fram grannkommunen Ånge, som han anser har lyckats bättre än Bräcke med att skapa förutsättningar för utveckling. Skillnaderna borde enligt honom få fler kommunpolitiker att fundera över vilka möjligheter de riskerar att gå miste om.

Han tycker att politikerna i små kommuner alltför ofta tvekar inför kontroversiella beslut och låter motståndet styra.

– De byar som inte är med på tåget nu kommer inte att vara med senare heller.

Inga planer på att sluta

Själv tänker Sigvard fortsätta hålla i gång så länge krafterna räcker. Han kör fortfarande bil, besöker skogsmarkerna och engagerar sig i jakt- och fiskegästernas vardag.

Någon tydlig gräns mellan arbete och fritid finns knappast. När han tycker att det är dags för en paus åker han hem och tar en smörgås, innan han återvänder till campen.

Och när vårt samtal är slut har Sigvard redan nästa uppgift i sikte. Två jaktgäster har övernattat i en stuga ute i skogen och han tänker åka dit för att se hur de har det. Inte för att han måste, utan för att han vill.

– Jag är ju i farten hela dagarna. Det här är min hobby.