Förslag om en bankskatt har det senaste halvåret dryftats återkommande i den politiska debatten och har seglat upp som en central fråga i valrörelsens slutskede. Samtliga oppositionspartier till vänster (S, V, MP) vill införa en bankskatt i någon form. Det kan därför vara lägligt att reda ut vad en ny bankskatt skulle innebära.

Betalar inte banker redan skatt?

Jo, banker och andra finansinstitut betalar skatt på sin vinst med bolagsskatt (20,6 procent) i dag. Därtill betalar banker andra skatter, exempelvis arbetsgivaravgifter på anställdas löner och den särskilda löneskatten på pensionskostnader. Däremot är banktjänster som krediter och betalningstjänster undantagna från moms. (Inga förslag finns dock från partierna om att lägga moms på banktjänster.)

Därtill betalar svenska banker och kreditinstitut, samt svenska filialer till utländska kreditinstitut, redan i dag en så kallad riskskatt. Den tas ut när skulderna vid beskattningsårets början överstiger ett gränsvärde, som för 2026 är 197 miljarder kronor. Skattesatsen är 0,07 procent av skulder över gränsvärdet, efter grundavdrag.

Banker betalar också en resolutionsavgift, som går till statens resolutionsreserv, en form av ”krisfond” för finansiell stabilitet och krishantering. Även om den kallas för avgift kan den ses som en skatt ur vissa perspektiv.

Hur föreslås en ny bankskatt utformas?

S, V och MP har motionerat i riksdagen om en ”tillfällig skatt på bankernas övervinster” (motionerna avslogs i Skatteutskottet i mars). Socialdemokraternas förslag var 23 procents skatt på den del av räntenettot som överstiger 150 procent av ett historiskt snitt. Miljöpartiet föreslog att skatten ska tas ut på räntenettot, utan att specificera skattesats eller tidsperiod. Vänsterpartiet föreslog 50 procent av den vinst som överstiger genomsnittet för 2018–2022 och att skatten skulle tas ut 2026–2028, med möjlighet att förlänga den om den bristande konkurrensen på bankmarknaden kvarstår.

Just bristande konkurrens, och att bankerna gör ”höga vinster”, anges som ett motiv till bankskatten från vänsterpartierna. Både bankerna själva och forskare gör bedömningen dels att vinsterna inte är uppseendeväckande höga, dels att Sveriges bankmarknad inte är mer koncentrerad än andra europeiska länder. Tidigare har förslag om bankskatt från bland annat Socialdemokraterna motiverats med att intäkterna från den skulle användas för att finansiera utbyggnad av försvaret, och dessförinnan för att finansiera mindre barngrupper i förskolan.

Det kan noteras att de nuvarande förslagen från vänsterpartierna skiljer sig åt. S och MP vill beräkna skatten på räntenettot, vilket är skillnaden mellan den ränta banken tjänar på utlåning (som bolån) och den ränta banken betalar ut till sparare (på sparkonton), medan V vill basera skatten på ett vinstmått. I båda fallen skulle bankskatten tas ut utöver den ordinarie bolagsskatten. Enligt Bankföreningen skulle den samlade bolagsskatten för banker bli runt 38 procent med bolagsskatt, riskskatt, resolutionsavgift och ny bankskatt.

Vem skulle betala bankskatten?

Tekniskt sett skulle bankerna betala in bankskatten, som de gör med riskskatt och bolagsskatt i dag. Inom skatteforskningen talar man dock om skatteincidens: vem en skattekostnad slutligen träffar. Skatt på bolag behöver bäras av någon av bolagets intressenter – kunder, anställda eller ägare/investerare. Skatten kan betalas genom lägre vinster till ägarna, genom att skära i kostnaderna i verksamheten eller genom att ta mer betalt av kunderna. Hur stor del av kostnaden som i slutänden hamnar hos kunderna beror på hur respektive bank väljer att avväga mellan dessa åtgärder, samt på konkurrensen mellan bankerna.

Moderaterna har i valrörelsen benämnt förslaget från vänsterpartierna som ”bolåneskatt”. Med detta ska förstås att M menar att kostnaden för skatten kommer att övervältras på hushållen genom högre räntor för bolån, och/eller lägre sparräntor. Nordea har exempelvis beräknat att skatten skulle medföra omkring 2 000 kronor högre kostnad om året för en kund med tre miljoner kronor i bolån.

Hur skulle småföretag påverkas?

Ekonomiforskare har pekat på att ett högt räntenetto inte nödvändigtvis betyder att banken gör en ”övervinst”. Det kan också bero på att banken lånar ut till mer riskfyllda kunder eller verksamheter, och att räntemarginalen för sådana lån behöver vara högre – delvis på grund av de regler för risktagande i utlåning som bankerna lyder under. En skatt som träffar höga räntenetton kan därför ge bankerna skäl att styra utlåningen mot säkrare lån med lägre marginaler.

En sådan förändring skulle medföra risk att bankernas benägenhet att låna ut till exempelvis småföretag för investeringar skulle minska, eftersom dessa lån har högre risk än exempelvis hushållens bolån. Företagarnas finansieringsrapport 2023 visade att bankernas totala utestående lån till hushåll var över 23 gånger större än det totala beloppet utestående lån till små- och medelstora företag. Det var dessutom när lån till hushållens bostadsrättsföreningar exkluderas.

För företagsutlåning beräknas räntenettot i princip som bankens ränteintäkter från företagslån minus den del av bankens finansieringskostnader som kan hänföras till utlåningen. Finansieringen kan komma från inlåning eller från marknadsupplåning, exempelvis certifikat och obligationer. I de aktuella förslag som talar om skatt på bankernas räntenetto avses dock bankens samlade räntenetto, inte ett särskilt beräknat räntenetto för just företagslån. De framlagda förslagen innehåller ingen detaljerad modell för hur företagsutlåning eventuellt skulle brytas ut som egen skattebas.