Låt mig börja med att konstatera att årets nationella trygghetsundersökning (NTU) från Brottsförebyggande rådet (Brå) innehåller flera positiva besked. Den sammantagna oron över brottsligheten i samhället har minskat tydligt, från 54 procent 2025 till 45 procent 2026. Andelen som upplever att brottsligheten har ökat de senaste åren har minskat från 83 procent till 69 procent. Även den självrapporterade utsattheten för flera brottstyper fortsätter nedåt. Allmänhetens förtroende för polisen har också ökat.

Allt detta är en del av en positiv utveckling som förtjänar uppmärksamhet. Under lång tid har samhällsoron rört sig åt andra hållet. Mellan 2014 och 2025 ökade andelen som oroade sig mycket över brottsligheten från 28 till 54 procent. Årets nedgång bryter alltså mot ett långvarigt mönster men, med risk för att låta som en dysterkvist, det är för tidigt att veta om det är början på en varaktig förändring eller en tillfällig rörelse.

Hoppingivande – men oroväckande 

I ljuset av de övervägande positiva resultaten är det trots allt nödvändigt att tillföra lite nyans. Trots minskningen oroar sig nästan varannan person fortfarande i stor utsträckning över brottsligheten, vilket vida överstiger nivån 2014. Mer än två tredjedelar upplever fortfarande att brottsligheten har ökat under de senaste tre åren. Nivåerna är med andra ord fortfarande oroväckande höga.

Men det är inte den viktigaste lärdomen av siffrorna. Två andra saker är mer betydelsefulla.

För det första är detta första gången på länge som flera kurvor tydligt rör sig åt samma håll. Den självrapporterade utsattheten för flera brott har minskat gradvis över tid. Nu tycks även oron minska, efter att ha ökat under flera år.

För det andra visar resultaten hur viktigt det är att kunna jämföra 2026 med tidigare år. En enskild mätning visar hur läget ser ut vid en viss tidpunkt. En tidsserie visar däremot hur olika brottsproblem hänger ihop – eller inte hänger ihop – över tid. Den kan också visa om brottsförebyggande och trygghetsskapande insatser faktiskt får effekt.

Inrätta en polisavdelning för brott mot företagare

Många företag är brottsutsatta

Motsvarande kunskap finns dessvärre inte vad gäller företagares problem med brottslighet. Brå genomförde förra året sin första trygghetsundersökning någonsin bland företag. Företagarna, Stiftelsen Tryggare Sverige och Svenskt Näringsliv genomförde sina första mätningar för flera år sedan. Alla dessa mätningar visar återkommande att utsattheten är omfattande, att många företag avstår från att polisanmäla och att brott och otrygghet påverkar säkerhetskostnader, investeringar och beslut om flytt eller nedläggning.

Det sagt så bygger undersökningarna på olika urval, frågor och referensperioder samt förändrad metodik över tid. Siffrorna kan därför inte fogas samman till en säker nationell tidsserie. Det betyder att vi vet att många företag är utsatta och oroliga, men inte var dagens nivå befinner sig utifrån ett historiskt perspektiv. Vi kan inte säga om företagens utsatthet ligger på en toppnivå, om den motsvarar ett långvarigt normalläge eller om den rent av är lägre än tidigare. Vi kan inte heller avgöra om den positiva utvecklingen bland allmänheten nu har en motsvarighet bland landets företagare. Skillnaden är att det för allmänheten finns en film över utvecklingen, medan vi för företagen fortfarande bara har ett antal bildrutor tagna med olika kameror.

Brå: fyra av tio företag utsatta för brott

Mät och analysera lokalt

Skillnaden i kunskapsunderlag är svår att försvara. Samtidigt kanske problemet med lite is i magen löser sig över tid om Brå bara fortsätter på den inslagna vägen och årligen genomför en nationell trygghetsundersökning bland företagare? Det skulle självklart vara bra om de gjorde det. Det kommer däremot inte att räcka för att täppa till det direkt alarmerande kunskapsglappet som utgör en stor utmaning för att kunna bedriva ett effektivt arbete mot brott mot företagare.

Nyckeln sitter i stället i det lokala. Det räcker inte att på en övergripande nationell nivå analysera utvecklingen över tid. Brottsligheten sker till största del lokalt, de brottutsatta företagen finns i kommunerna och därför behöver det brottsförebyggande arbetet bedrivas lokalt. För att det ska kunna göras på ett professionellt sätt behöver därför också brott mot företagare mätas och analyseras lokalt. Bara så kan vi få veta om kommunens och lokalpolisens arbete har någon effekt.

Brås undersökning kunde bryta ned resultaten mellan Polismyndighetens polisregioner. Hela Sveriges yta delas upp i sju sådana. Inte några lokala resultat med andra ord, faktiskt knappt regionala heller. De allra flesta av våra 290 kommuner kan dessvärre inte heller på långa vägar luta sig mot en professionell kartläggning för att berätta hur brott mot företagare slår i olika kommundelar, vilka branscher som har särskilda problem eller hur utvecklingen ser ut över tid. De kan därför inte heller redogöra för vilka effekter som genereras av de kommunala skattemedel som läggs på att skydda lokala företagare mot brott och därigenom försvinner också möjligheten att lära sig av kommuner som genomför kostnadseffektiva insatser.

Skärp kommunernas ansvar

Lösningen är därför inte endast att ge Brå ett fortsatt uppdrag att genomföra nationella mätningar av företagens oro och utsatthet för brott. Det lokala perspektivet måste samtidigt prioriteras, eftersom det är där kommun och polis kan göra störst omedelbar skillnad för alla de företag som påverkas av brottsligheten. Företagarnas uppmaning till regeringen är därför att skärpa kommunernas redan lagstadgade ansvar att kartlägga och förebygga brott så att det på ett mycket tydligare sätt inkluderar lokala företagare.

Det går inte att förebygga brott som man inte mäter. Företagarnas trygghet får inte fortsätta vara kommunernas blinda fläck.