Efter några veckor av sommarledighet och ett välbehövligt avbrott från politikens ständiga brus är det lätt att få känslan av att Sverige stått still. Men på regelförenklingsområdet har något faktiskt hänt. Regeringen har nämligen beslutat om ett nytt förenklingspolitiskt mål. 

Det kanske inte låter som sommarens mest spännande nyhet. Jag är medveten om att jag nog är rätt ensam om att ligga på stranden och fundera över statliga styrmål för regelkostnader. Men just den här förändringen säger något intressant om ett problem som länge präglat svensk näringspolitik.

Enklare mål 

Det tidigare målet var att företagens regelkostnader skulle minska som andel av BNP och utvecklas bättre jämfört med omvärlden. Ambitionen var god, men skapade mål som var svåra att mäta och styra mot. Resultatet talar för sig självt: under de fem år som målet gällde skedde ingen signifikant minskning av företagens regelbörda. Nu ersätts det tidigare målet av ett som är betydligt enklare: företagens kostnader för att följa regler ska vara lägre 2037 än 2027. 

Det är inte revolutionerande. Men det är konkret, tidsatt och faktiskt möjligt att följa upp. Det är ett steg i rätt riktning. 

Samtidigt är det svårt att inte tänka att vi ofta överskattar betydelsen av mål och underskattar betydelsen av mekanismerna bakom problemen. Att besluta om ett mål för minskade regelkostnader är den enkla delen. Det svåra är att faktiskt få regelbördan att minska. 

Det är nämligen sällan politiker säger sig vilja öka företagens regelbörda eller göra det krångligare att driva företag i Sverige. Tvärtom pratar de flesta politiker, i vart fall när de aktivt får frågan, om att de vill förbättra företagsklimatet i Sverige. 

Trots det växer regeldjungeln.  

Det beror på att den extensiva väv av otydliga och ibland motsägelsefulla regleringar som företagare idag behöver förhålla sig till sällan skapas medvetet. Nästan varje ny regel som införs har en god tanke bakom sig och stiftas i all välmening. 

Regelbördan växer

Problemet är att regler har en tendens att leva vidare långt efter att de införts. Nya krav läggs ovanpå gamla. Undantag kompletteras med nya undantag. Rapporteringskrav läggs till utan att tidigare krav tas bort. På så sätt växer regelbördan till ett monster. Inte genom några få dåliga beslut med avsikten att försvåra företagares vardag, utan genom hundratals välmenande beslut som staplats på varandra över lång tid. 

Det är också en av huvudanledningarna till att regelförenkling är så svårt och varför förbättringen går så långsamt. Nya regler införs nästan alltid för att det finns ett konkret och aktuellt problem att lösa. Att ta bort en regel kräver däremot ett ifrågasättande av en etablerad del av systemet – ofta av något som på pappret låter som en positiv sak. 

Det är därför glädjande att det under senare år tillkommit flera viktiga institutioner för att granska nya regler och identifiera förenklingsmöjligheter, däribland Implementeringsrådet och Förenklingsrådet där Företagarna finns representerade. Nyligen har regeringen också förlängt Implementeringsrådets uppdrag och stärkt resurserna till förenklingsarbetet. Det är framsteg.

Ställ rätt frågor

Men om visionen ska bli verklighet behöver Sverige mer än mätbara mål. Förenklingsarbetet måste bli långsiktigt och permanent. Vi behöver systematiska genomgångar av etablerade regelområden, inte bara granskningar av nya förslag. Och vi måste prata mer om den regelbörda som uppstår i kommuner och regioner, där många företag möter det offentliga i vardagen. 

Det kanske allra viktigaste är dock att lagstiftare blir bättre på att ställa den enklaste av frågor innan nya regler beslutas: är nyttan verkligen större än kostnaden? 

Det låter självklart. Men alltför ofta ställs frågan för sent eller inte alls. 

Det nya målet är välkommet. Sverige behöver en mer offensiv regelförenklingspolitik. Men om tio år ska vi inte utvärdera hur väl målet var formulerat. Då ska vi kunna konstatera att det faktiskt blev enklare att driva företag. Då ska vi kunna konstatera att företagare lägger mindre tid på blanketter, rapportering och administration och mer tid på att utveckla sina verksamheter. 

För i slutändan är det inte målet som spelar roll, utan resultatet.