Kravallerna i Paris började som elevprotester mot lärarbrist och dåliga skolförhållanden, men växte snabbt. Men att vandaler plundrar butiker i Paris och kastar sten på polisen kommer knappast att lösa Frankrikes problem. Skolorna i Frankrike får inte mer pengar för att extremister tar över gatorna.

Frankrike är i gungning såväl inrikespolitiskt som ekonomiskt. Och problemen är självförvållade: Fransmännen går i pension tidigt, skattetrycket är bland de högsta i EU och de offentliga utgifterna utgör över hälften av landets ekonomi. Om landets politiker inte vänder utvecklingen snarast hotas hela Europas ekonomiska återhämtning.

Svenska lärdomar av kravallerna

Den bistra sanningen är nämligen att fransmännen måste jobba fler timmar. Sedan finanskrisen har den franska offentliga bruttoskulden ökat till närmare 120 procent av BNP (Sveriges är cirka 35 procent), tillväxten har varit svag (under en procent i fjol) samtidigt som det årliga offentliga underskottet uppgår till över fem procent, långt över EU-riktmärket om max tre procent.

Vad har då kravallerna i Frankrike för relevans för oss i Sverige? Ganska hög, faktiskt. Tack och lov är svenskar inte lika benägna att ta till våld för att uttrycka sina åsikter, men vi är knappast immuna mot den franska sjukan.

Lever på gamla meriter

I dag lever Sverige i hög grad på gamla meriter. Reformer som genomfördes under 1990- och 2000-talen har tjänat oss väl. Pensionssystemet är i högre utsträckning finansierat, det har blivit lättare att starta företag, kapitalmarknaderna fungerar bättre, skatten på jobb och företagande har sänkts och statsskulden är låg.

Tyvärr har reformtempot stannat av på senare år. Politiker från båda sidor har valt att lånefinansiera utgifter. Därtill har allt fler börjat ifrågasätta pensionssystemet, föreslagit att vi ska arbeta färre timmar och efterlyst mer statlig inblandning i ekonomin. Det låter tyvärr skrämmande likt det recept som har skapat Frankrikes situation.

Ska vi vara oroliga för finanspolitiken?

Stärk de institutionella skyddsvallarna 

Statsfinansiella problem kan växa snabbt. På 1990-talet ökade Sveriges statsskuld från ungefär 38 procent till 70 procent på bara några år.
För att undvika en utveckling i sådan riktning behöver de institutionella skyddsvallarna värnas, och stärkas.

En sådan skyddsvall är en budget i balans, vilket måste vara en målsättning för nästa regering oavsett hur den ser ut. När vi rustar upp försvaret kommer andra utgifter att behöva stå tillbaka. Inte minst måste vi till varje pris undvika populistiska förändringar av pensionssystemet, som är ett fundament i kapitalförsörjningen till näringslivet.

Flera nödvändiga strukturreformer kvarstår att genomföra. Som Produktivitetskommissionen föreslog ifjol behöver bland annat hyresregleringen för nyproduktion avskaffas och systemet för högre utbildning reformeras. Tillståndsprocesser för företag är alltför utdragna, trösklarna in på arbetsmarknaden alltjämt för höga och produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor för trög.

Fem förslag för ökad produktivitet

Ekonomiska välståndet står på spel

Om vi vill undvika Frankrikes situation med konstant låg tillväxt och stagnerande ekonomi, måste också fler företag startas och växa, och fler arbeta mer. Både arbetsgivaravgifterna och marginalskatterna behöver då sänkas.

Svenskar är inte lika benägna att strejka och protestera som fransmän, men samma ekonomiska grundlagar gäller för oss. Om även vi börjar arbeta mindre och låter statsskulden svälla riskeras det ekonomiska välståndet. Bäst därför att ta tag i åtgärderna innan problemen antar franska proportioner.