Kommuner eller andra upphandlande organisationer ställs ibland inför ett dilemma: ett anbud förefaller orimligt lågt. Samtidigt är det upp till den som genomför en upphandling att peka på varför det är så. Det räcker inte att tro sig veta, vilket domstolarna markerat i flera avgöranden. Det krävs en gedigen utredning från upphandlarens sida.

– Som regelverket ser ut i dag skapar det osäkerhet som i värsta fall leder till att tveksamma leverantörer får kontrakt, samtidigt som seriösa företag riskerar att konkurreras ut, säger Magnus Johansson, Företagarnas expert på offentlig upphandling.

Ohållbar ordning 

I början av året fick Konkurrensverket i uppdrag av regeringen att bland annat se över och lämna förslag som syftar till att göra det lättare för upphandlande organisationer att förkasta onormalt låga anbud. Uppdraget ska redovisas i september. Några enkla lösningar ser inte Magnus Johansson framför sig, men han skriver i en krönika i Upphandling 24 att behovet av förändring är tydligt.

– Det är inte ett helt lätt uppdrag att navigera och vi ser fram emot slutresultatet. Klart är att den nuvarande ordningen inte är hållbar. Förlorarna är inte bara de seriösa företag som konkurreras ut – utan också medborgarna, som får mindre valuta för sina skattemedel, säger han.

I krönikan skriver Magnus Johansson att det är skillnad på om en upphandling är över eller under de tröskelvärden som gör att en upphandlande organisation enligt EU-direktiv är skyldig att förkasta ett onormalt lågt anbud. Under de värdena finns ingen sådan skyldighet och det är samtidigt där som det finns möjligheter att ha nationella bestämmelser.

Mer stöd och vägledning

Samtidigt pekar han på att frågan om onormalt låga anbud inte kan isoleras från andra aspekter av upphandlingsrätten. Den hänger nära samman med avtalsuppföljning, möjligheten att utesluta leverantörer och strategisk anbudsgivning. Till exempel är det ofta svårt att fullt ut kontrollera en förklaring som en anbudsgivare ger om sitt låga pris. I en domstol ges leverantören dessutom ett stort utrymme att åberopa nya omständigheter, även sådana som inte framförts i samband med att frågan ställdes.

– Upphandlande organisationer måste redan från början ha gjort en omfattande bevisning, medan leverantören kan komplettera i efterhand, säger han.

Sammantaget anser Företagarna att behovet av förändring är därför tydligt. Mer stöd och vägledning behövs, inte minst från Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten. Men också förvaltningsdomstolarnas praxis spelar en avgörande roll.

– Så länge ribban för bevisbördan ligger kvar på dagens nivå riskerar myndigheter att avstå från att agera, även när misstankarna är starka, säger Magnus Johansson.