För snart ett år sedan började det komma mejl och samtal till mig och Företagarna från vanliga småföretagare som alla hade en sak gemensamt. De hade fått betalningskrav som gnagde i deras tankar dag och natt.

Elektriker, takläggare, murare, plåtslagare, VVS:are och många andra berättade djupt personligt om samma sak. Förvaltaren av konkursboet efter byggjätten Serneke Sverige AB krävde återbetalning av fakturor. Alltså att de skulle ge tillbaka pengarna för jobb som de utfört och fått betalt för.

Orimlig tolkning av "före konkursen"

I vanliga fall är återvinning i konkurs inget konstigt. Det innebär att konkursförvaltaren kräver tillbaka pengar som ett företag betalat ut strax före konkursen så att vissa fordringsägare gynnas otillbörligt på andras bekostnad. Men det jag fick höra nu gjorde mig förbannad å de drabbades vägnar. För kraven framstod som orimliga. Definitionen "före konkursen" hade tänjts ut till oigenkännlighet och de som drabbades var de som hade svårt att värja sig.

Ju fler företagare som berättade, desto tydligare blev det för oss på Företagarna att detta var fel. En sak var säker. Vi behövde agera, annars kunde detta sluta med förskräckelse för fler än dem som redan drabbats. Ja, det handlade om inget mindre än vilket företagsklimat vi är beredda att acceptera i Sverige.

Därför är Sernekefrågan viktig

Skruvade återvinningskrav

Låt mig ta det från början. I januari 2025 gick Serneke Sverige i konkurs. Det var då landets femte största byggföretag. Plötsligt upphörde arbetet med att bygga bostäder, skolor, simhallar och fler än hundra andra projekt, främst i Västsverige. Bara det var ett allvarligt slag för många underleverantörer som hade kontrakt med byggjätten.

För underleverantörer betydde konkursen att framtida affärer gick upp i rök och väntade betalningar uteblev, men även – det var det märkliga – att konkursförvaltaren krävde tillbaka pengar till konkursboet från hundratals av dem för arbete som de redan gjort och fått betalt för. Ibland så långt tillbaka som 2023.

Orimliga krav på småföretagare

Enligt ett skruvat resonemang ansåg konkursförvaltaren – och anser fortfarande – att vanliga småföretagare borde ha förstått att Serneke Sverige stod på ruinens brant och inte kunde betala fakturorna långt innan konkursen var ett faktum. Det som heter insolvens enligt lagstiftningen. Men det är ett orimligt krav.

Varför borde en elektriker ha låtit bli att fakturera byggjätten i början av 2024 när Göteborgs kommunala fastighetsbolag inte anade oråd när det tecknade ett stort avtal med Serneke Sverige bara 19 dagar före konkursen i januari 2025?

Varför borde en VVS-firma ha förstått att den inte skulle fakturera Serneke Sverige när ett tyskt investmentbolag såg så stor potential att de köpte bolaget för 1,1 miljarder kronor i november 2024?

Många har fått rätt

Jag har flera gånger under det senaste året sagt att det närmast liknar utpressning att rikta krav mot småföretag och sedan stämma dem för att driva in pengarna. Därför har vi på Företagarna backat upp dem. Vi har gjort det vi kan för att ge dem kunskap och råg i ryggen för att ta sig igenom mardrömmen.

Det gör mig väldigt stolt att vi nu kan säga att många småföretagare som stämts av konkursförvaltaren har fått rätt. Vi har tagit del av ett fyrtiotal stämningar, och i alla mål utom ett har konkursförvaltaren fått backa. Det enda fallet vi känner till där konkursförvaltaren haft framgång handlar om ett företag som inte dök upp i rätten, vilket gjorde att tvisten inte kunde prövas fullt ut i sak. I alla andra mål har företagen sluppit betala, eller så har parterna förlikats på mycket blygsamma summor. Det skulle kunna vara en fantastisk historia, men de här företagen har ändå lagt tid, pengar, energi och inte minst oro i uppemot ett år på att värja sig mot dessa orimliga krav.

Konkurslagstiftning ska användas som den är tänkt

Det finns mycket kvar att göra och säga i den här tråkiga historien. Så här långt står det i alla fall klart för mig att vi har gjort rätt som protesterat. Vi kan inte göra all den oro och skada som konkursförvaltaren orsakat hundratals småföretagare ogjord. Vi kan inte heller återbörda den tid och de pengar som processerna kostat dem. Men vi kan fortsätta berätta vad som har hänt, och vi kan peka på det orimliga i att konkursförvaltaren lagt så mycket resurser – finansierat av konkursboet – på att driva processer mot vanliga småföretagare.

Sist men inte minst kan vi kräva att konkurslagstiftning används som den är tänkt och uppmana Kronofogdemyndighetens tillsyn i konkurser att se till att Sernekehärvan inte upprepas.