Året var 2016. Byggboom och Sebastian Hägg hade precis startat det egna företaget SBM, Sebastian Bemanning & Mek. Uppdragen som kranförare på byggen runtom i Norden strömmade in och framtiden såg ljus ut.

Faktum är att Sebastian Hägg snart hade så mycket att göra att han inte klarade av alla beställningar själv. Han var tvungen att anställa, och snart hade SBM sex anställda samt några personer som han hyrde in vid behov.

– Det gick jättebra. Man skrek efter kranförare från alla håll, och det fanns hur mycket som helst att göra, minns Sebastian.

"Till slut hade jag kvartsamtal"

Han trivdes i sin roll som arbetsledare. Eftersom han själv varit anställd ville han göra tillvaron så bra som möjlig för sina medarbetare. Betalade avtalsenlig lön, såg helst att alla var med i facket.

– Jag gillade ju att jobba, och begick misstaget att tro att alla fungerar som jag. För så är det ju inte, förstod jag snabbt, berättar Sebastian.

En av hans medarbetare, en rutinerad och skicklig kranförare, började slarva. Satt och skrollade på mobiltelefonen under kritiska och riskabla arbetsmoment, lyssnade inte på kollegerna på marken, och trots att Sebastian hade ett flertal samtal med personen i fråga, blev situationen inte bättre.

– Till slut hade jag kvartssamtal med den här personen i princip varje dag. I början trodde jag att det var kollegerna som var taskiga, och därför flyttade jag på personen till ett annat bygge. Sedan till ytterligare ett bygge...

”Det var hemskt att behöva ta de här samtalen. Jag visste ju att jag ställde till det för mina medarbetare”

Snart gick en stor del av Sebastians arbetstid åt till att försöka få medarbetaren att leverera. Det ena samtalet avlöste det andra. Sebastian förklarade situationen, försökte förstå vad det var som inte klickade.

Gick inte längre

Situationen blev ohållbar och det gick upp för Sebastian att medarbetaren inte höll måttet, att den han anställt utgjorde en säkerhetsrisk på byggena och att det inte fanns någon ambition vad gällde att utföra de uppgifter som ingick i arbetsbeskrivningen.

De här ständiga samtalen pågick under närmare fyra månader. Sebastian fick parera gjorde allt han kunde för att det skulle fungera. Men till slut gick det inte längre.

Eftersom det inte gick att placera medarbetaren på något annat bygge, och ingen omplacering hade fungerat, kunde Sebastian rent formellt skylla på arbetsbrist.

– Jag bokade ett samtal på tu man hand efter att ha gett ett stort antal varningar. Det var bland det värsta jag varit med om. Jag visste ju att den här personen försörjde hela sin familj på sin lön. Samtidigt visste jag att jag inte hade något val.

Frågor och svar om uppsägning.

Arbetsbrist

Våren 2020 tog pandemin sitt grepp över världen. Och nu såg tillvaron inte längre lika ljus ut. Uppdragen började sina och snart tvingades Sebastian boka in medarbetare efter medarbetare på tunga samtal om uppsägning på grund av arbetsbrist.

– Det var hemskt att behöva ta de här samtalen gång på gång. Jag visste ju att jag ställde till det för mina medarbetare, att jag tog ifrån dem deras levebröd. Det har gjort att jag alltid haft en stor medkänsla och respekt för personen i fråga.

Under uppsägningstiden fortsatte medarbetarna att jobba för SBM och Sebastian, och han märkte att nästan alla hade förståelse för hans beslut.

– Jag har kvar firman, men har inga anställda. I stället hyr jag in personal vid behov. Just nu passar det mig bättre. Och i dag kan jag med glädje konstatera att flera av dem som jag sade upp fortfarande jobbar tillsammans med mig, men då som inhyrda.

Juristerna Svarar 28: Hur fungerar uthyrning av personal?

Text: Anna-Maria Stawreberg.