Mats driver Annas dröm vidare - ”aldrig funnits en tanke på att ge upp”

Grillost, blåmögelost, hårdost, kittost och yoghurt. I restaurangen på MurboAnnas serveras delikatesser som lockar besökare från hela Sverige och Europa. Mejeriprodukterna på lokalproducerad mjölk har förädlats i mejeriet i Murbo.

– Osten finns med på ett eller annat sätt i alla våra rätter. I såsen eller som grillostburgare, på en plocktallrik eller riven över maten. Och restauranggästerna köper ofta med sig ost från vår butik, säger Mats Reyier.

Gården ligger tio minuters bilresa från Borlänge och är platsen där Anna Reyier växte upp omgiven av djur och natur. Någon mil därifrån ligger Koppslahyttan, jordbruksfastigheten där Mats tillbringade sina första år och sedan fortsatte som mjölkproducent med ett 90-tal kor.

Paret träffades 2006, och samma år flyttade Anna in hos Mats på Koppslahyttan. Anna jobbade på gården i Murbo och studerade till husdjursagronom, med tanken på att ta över gården i Murbo i framtiden. Snart fick hon jobb på Länsstyrelsen, och 2008 bjöd LRF i Dalarna ut Länsstyrelsen på en resa som kom att betyda mycket.

– LRF tyckte att Länsstyrelsen borde se den riktiga verksamheten ute på gårdarna, och de avslutade på Karl-Tövåsens fäbod i Vikarbyn i Rättvik, berättar Mats.

Jag ska göra ost och du ska bygga ett mejeri.

Där de fick vara med när en kvinna i Annas egen ålder gjorde egen ost och smör.

– Det var där idén föddes. Anna ville göra samma sak i Murbo. ”Jag ska göra ost och du ska bygga ett mejeri”.

Paret började titta på möjligheter. Anna gick kurser i ystning, och våren 2009 inredde paret två rum i källaren på boningshuset till mejeri. Anna gjorde den första osten i en 50-liters kokgryta följande höst. Det blev 5 kilo ost.

– Hon började med att lära sig i liten skala. Och så provade hon ostarna på vänner och familj. Ostarna blev bra och att folk ville köpa dem, så vi sålde på små marknader.

Anna ystade all tid hon kom åt under mammaledigheten 2010. Det blev två år till på Länsstyrelsen, innan hon valde att ägna tiden åt att kombinera lantbruksjobb med ostproduktion.

Hon bytte sin 50-liters kokgryta till en 300-litersgryta och sålde osten på marknader, samtidigt som Mats och Anna kände att något måste förändras.

Vägskälet

– Vi kunde inte fortsätta att ysta i källaren. Samtidigt hade jag och min bror kommit till ett vägskäl. Vi skulle behöva investera och ha minst 250 kor om vi skulle fortsätta att driva lantbruket. Vår gård skulle inte klara det, säger Mats.

Bröderna valde därmed att avsluta mjölkproduktionen.

– Sista kon mjölkades midsommaren 2016, samtidigt som vi började bygga mejeriet i Murbo. Det byggdes i en del av en beteshage.

Mats berättar att de fick gräva ner elledningar och borra efter vatten.

– När man gör den här investeringen ute på landet finns det ingenting från början.

Våren 2017 stod mejeriet klart och i maj skulle mejeri, restaurang och butik invigas.

Invigning med 700 besökare

– Det var lite nervöst, men vi fick bra hjälp av media, berättar Mats.

Han hade tagit reda på att det öppnats ett mejeri i Borlänge 75 år tidigare.

– Så vi efterlyste ostrecept därifrån på Sök och finn i Sveriges Radio P4. Syftet var ju egentligen att få berätta att vi skulle öppna ett mejeri.

Samtalet väckte nyfikenhet. Det blev ett radioreportage och under invigningsdagen anlände 700 gäster till gården.

– Vi var inte beredda på att det kunde komma så många. Landshövding Ylva Törn invigde mejeriet, och istället för att hon skulle klippa ett band så delade vi på en ost tillsammans. Sedan fick Ylva nyckeln till butiksdörren och släppte in gästerna, berättar Mats.

Första sommaren gick väldigt bra.

– Vi hade gjort mycket ost tyckte vi. Men det räckte inte till att ha ett fullt sortiment alla dagar.

Även nästa sommar flöt på bra, och under våren 2019 bestämde de sig för att bygga ett större restaurangkök. Köket invigdes till julbordet samma år.

Men livet kom emellan. Anna hade drabbats av cancer och opererats under hösten. Framtiden var oviss och framåt våren slog coronapandemin till. De medföljande restriktionerna lättade dock redan under sommaren då man tilläts att resa inom Sverige. Mats och Anna som precis flyttat in på gården i Murbo fick en bra säsong med många besökare i restaurang och butik.

Samtidigt blev Anna allt sämre.

Den 31 januari 2021 gick Anna bort, 45 år gammal.

Anna som växt upp på gården och drömt om ett eget mejeri. Som lärt sig ystningens konst och utvecklats till en skicklig företagare med ansvar för en växande mejeriverksamhet.

Det som var Annas dröm blev min dröm. Jag gick från att vara mjölkproducent till att driva mejeriet. Det har aldrig funnits en tanke på att ge upp. Det har varit tufft, men jag gör det för att jag vill göra det.

Nu stod Mats kvar med gården och företaget. Det blev några tunga år men han tvekade aldrig att fortsätta.

– Det som var Annas dröm blev min dröm. Jag gick från att vara mjölkproducent till att driva mejeriet. Det har aldrig funnits en tanke på att ge upp. Det har varit tufft, men jag gör det för att jag vill göra det.

En utmaning han har är att hitta kompetent personal som gör ost.

– Den enda kurs jag gått är att jag lärt mig av Anna. Jag vill få in fler personer i ostproduktionen så att vi blir mindre sårbara.

Han har fått hjälp från Eldrimner med praktikanter som sedan kunnat anställas. Men utbildningen har haft en paus på två år och när den nu startat upp igen utbildas enbart fyra mejerister.

– Under senaste året har jag fått mycket hjälp av Francis från Frankrike. Han har gjort ett fantastiskt jobb.

Men mer personal behövs, även till kök och restaurang.

– Det är de största utmaningarna. Att hitta kompetent personal som förstår att arbeta på den här typen av besöksmål, där man jobbar som mest när folk är lediga under sommaren. Men jag har fantastisk personal. Jag är så nöjd över det.

Sommaren 2024 var den bästa hittills.

– Det kommer otroligt mycket turister. Man märker hur starkt Dalarna är som turistmål. Vi har gäster från hela Sverige och Europa, så man får plocka fram skolengelskan.

Det är sommarsäsongen och julborden i december som gör att verksamheten går runt.

– Vi jobbar hårt på att lyfta höst och vår. I höst anordnar vi bland annat ostbuffé, spökvandring och oktoberfest. Vi har musikevenemang och så äter vi frukost till Melodikrysset en gång i månaden.

Nu under lågsäsong kommer de flesta gästerna från närområdet.

– Men det som överraskat mig är att folk gör en dagsutflykt från Gävle, Mora eller andra ställen en och en halv timme bort. Folk har oss som specifikt mål på en dagsresa. Då vill det till att vi levererar. Och vi har otroligt mycket bra kommentarer på google och i vår gästbok. Det känns bra.

Mats vill bli Sveriges bästa och mest kända hantverksmejeri.

– Vi vill fortsätta med att göra otroligt bra ostar, och vi vill att folk känner till våra produkter och främst att de känner till besöksmålet. Det här är ett mejeri, men också ett besöksmål som jobbar med lokal mat. Vi vill locka så många som möjligt till Murbo och till att äta här. Äta våra produkter. Osten säljs främst i Murbo.

Medvetenheten om närproducerat har ökat, främst bland yngre.

Mats vill att fler ska se värdet i lokalproducerad mat.

– Jag är i grund och botten lantbrukare och mjölkproducent. Jag värnar svensk mat. Är det något gott som en pandemi eller ett krig för med sig så är det att folk förstår att Sverige har en för låg självförsörjningsgrad.

– Maten bidrar till att hålla landskapet öppet. Den smakar bra och skapar arbetstillfällen. Och jag märker att medvetenheten om närproducerat har ökat, främst bland yngre, säger Mats.

Tillsammans med Anna hade han en långsiktig vision om att ha egen mjölkproduktion.

– Visionen är inte nedgrävd, men i dagsläget är jag glad att vi har möjlighet att köpa mjölk. Om vi hade djur på gården skulle vi kanske locka fler besökare, men jag vet hur mycket jobb det skulle innebära. Jag mäktar inte med det nu, men det finns i bakhuvudet.

Foto: Ulrica Lundholm Ericsson, Ulles Ögonblick