Målet med kvällen var att inspireras och låta kreativiteten flöda. Deltagarna fick göra en rad övningar på plats som sedan kunde tas med hem för fortsatt träning. Sofie inledde träffen med att gå i väg genom biblioteket, plocka upp en bok ur en hylla, slå upp en sida och läsa följande mening: ”Hon vill anmäla ett inbrott”. Uppgiften att ta sig an blev att fortsätta meningen och skriva en egen berättelse av den.

– Det är oftast lättare att skriva när man inte har valt ämnet själv, pressen är mindre då, säger Sofie Berthet.

Sofie har arbetat med skrivkurser  i olika former i tio år på bibliotek, bildningsförbund och kulturskolor. Hon säger att Arlövs bibliotek är det i särklass bästa biblioteket för skrivande som hon känner till.

– När jag själv började skriva saknade jag forum för att träffa andra skrivintresserade. Under en lång tid skrev jag i ensamhet, innan jag till sist vågade mig ut på jakt efter samhörighet med andra som också skrev. Därför är det nu viktigt för mig att inte bara dela med mig om min kunskap om skrivande och bokutgivning, utan också att möjliggöra för skrivintresserade att få träffar likasinnade, säger hon.

Efter flödesövningen fick den skrivintresserade gruppen föreställa sig att de mötte en främling som påstod sig vara deras tvilling. Frågan löd: ”vad händer sedan?” Deltagarna fick läsa upp sina berättelser för varandra runt borden samtidigt som skrivpedagogen lyssnade och gav feedback. För många som kommer till skrivträffar är det första gången som någon (möjligen med undantag för en nära familjemedlem) läser deras texter. Det är en viktig del i processen att få sina texter lästa.

– Det var en väldigt fin inledning, man drogs in fort. Den texten måste du skriva vidare på hemma, säger Sofie efter att ha fått en berättelse uppläst för sig.

Majoriteten av deltagarna den soliga aprilkvällen hade utländsk bakgrund och kunde kombinera ett intresse för att skriva med att utveckla det svenska språket. En skrivworkshop kan se olika ut beroende på deltagarnas förkunskaper. Nästa vecka kanske fokus i stället ligger på att djupdyka i skrivandets olika beståndsdelar och fördjupa deltagarnas kunskap i gestaltning, synopsis eller miljöbeskrivningar.

– Ibland gör jag workshoppar i kreativt skrivande på företag som en gruppaktivitet. Jag älskar att se förvandlingen från ”jag kan inte skriva och har ingen fantasi” till att deltagarna inte vill sluta skriva, säger Sofie.

En övning under skrivträffen som var särskilt populär var när deltagarna skulle skriva en dialog i par på samma papper utan att prata med varandra.

– Det här är ett sätt att lära känna och sätta sig in i sin karaktär. Intervjua dina karaktärer, säger Sofie.

Skriver för mångfalden

Sofie skriver nu sin fjortonde bok. Tidigare har hon skrivit lättlästa böcker för barn och ungdomar, men även för vuxna. Hjärtat började slå lite extra för lättlästa böcker när sonen fick diagnosen dyslexi. Då växte en vilja att bidra till att personer med dyslexi, koncentrationssvårigheter eller andra speciella behov skulle få tillgång till spännande och roliga böcker att läsa.

– Sedan började jag skriva böcker för personer som är nya i Sverige och hittills har det blivit åtta böcker i serien Storgatan 12 om Nora som nyligen har flyttat till Sverige, säger hon.

För att inte bli lat behöver Sofie Berthet ett mål och en deadline att arbeta mot. Redan med en av sina första noveller var hon med i en tävling. Att ha en dag då man måste skicka in texten kan ge en knuff framåt så att man faktiskt skriver färdigt. Än i dag skriver hon kortare noveller i tidningen Min häst. Den rutinerade författaren upplever att det är lättare att börja skriva i kortare format och rekommenderar därför att börja med noveller.

– Om du fastnar i tanken så lura hjärnan genom olika övningar där du flödesskriver. Fortsätt bara skriva. Långt ifrån allt du skriver behöver vara med i din färdiga text, säger Sofie.