Alla har vi någon gång tänkt att det vore bra om någon löste det där problemet vi har identifierat och ofta blir det också så att någon gör det. Denna någon är en småföretagare och för att deras livsverk ska finnas kvar krävs det att alla som uppskattar det de skapat också visar det, inte bara i ord utan i handling.

När ett företag går riktigt bra och växer sig stort skrivs det ofta om den lyckade resan från botten till toppen, likt en Hollywoodfilm eller ett riktigt klyschigt Linkedin-inlägg. Men om det ”bara” går  okej för någon, om det ”bara” är någon som ser till att det finns sommarjobb till skolungdomarna, eller om de ”bara” driver den lokala mataffären, om de ”bara” sponsrar den lokala fotbollsklubben, eller om de ”bara” anställer några av barnens klasskamraters föräldrar så att de har jobb, så skrivs det inga filmer om dem. Det skrivs heller inga artiklar om hur många kvällar, nätter, helger och semestrar som lagts på att driva företaget utan några fenomenala vinster; hur nära det var att all tid och alla investeringar som satsats bara gick upp i rök.

Det är i de små företagen som jobbskaparna finns.

Krympande marginaler

Sällan har det varit så påtagligt som nu att vi inte kan ta Sveriges alla småföretagare för givet. Kostnadsökningarna de upplever går inte fullt ut att föra över på kund, eftersom inflationen redan är hög och efterfrågan faller, vilket innebär att deras marginaler krymper och lönsamheten minskar. Just nu är lönsamheten för många av Sveriges småföretagare nere på nivåer som inte har setts sedan 90-talskrisen. Allra tuffast är det för de företag som säljer direkt till hushållen, som till exempel caféägaren på hörnet eller skomakaren på torget.

Småföretagens lönsamhet nere på 1990-talets krisnivåer

För att hantera situationen tar företagare, i den mån det finns, av sparade medel i företaget och drar ned på den egna lönen för att hålla verksamheten i gång. In i det längsta vill man undvika att behöva dra ner personalens löner eller säga upp personal, men det går inte att hålla ut hur länge som helst. Till slut tar sparandet slut och att arbeta till sänkt eller ingen lön slår hårt mot småföretagarens privatekonomi, de har givetvis familjer i precis samma utsträckning som deras anställda.

Uppsägning - den sista utvägen

Därför är det så viktigt att vi inte glömmer bort att handla hos alla de småföretagare vi uppskattar men som vi allt för ofta tar för givet. Om vi vill att de ska finnas kvar, och att de ska kunna behålla sina anställda, måste vi alla se till att fortsätta handla hos dem även nu när konjunkturen viker, för annars riskerar de att slås ut.

Tyngande kostnader

Det är företagarens uppgift att skapa ett tillräckligt stort värde för sina kunder så att de fortsätter att handla, att lösa ett problem i kundens vardag genom att till exempel finnas i närområdet. Men det går bara om de har råd att fortsätta, för alla kostnader de möter är inte nödvändiga. Den allmänna löneavgiften är bara en av de dolda kostnaderna en företagare betalar om de har anställda och den gör det både dyrare och svårare att behålla personal när hushållen drar ned.

Om vi ska ta oss ur lågkonjunkturen med så få onödiga konkurser som möjligt krävs det att staten bara tar vad den måste i skatt och att vi som konsumenter tar vår konsumentmakt på allvar och handlar av de företagare vi uppskattar och vill ha kvar. Vill vi ha kvar närservice och en lokal arbetsmarknad måste vi också vara villiga att betala för den.