Företagandet växer så det knakar i Sverige. Trots pandemipessimism och restriktioner, var både 2020 och 2021 rekordår för antal nystartade företag. Drygt 78 000 nya företag startades 2021, enligt Bolagsverket, vilket är en ökning med 7,1 procent jämfört med 2020 och det högsta antalet för ett år sedan mätningarna började i mitten av 1980-talet. Trenden fortsätter: I januari i år har 5 100 nya företag startats.

Samtidigt går också antalet konkurser ner. 2021 registrerades 5 800 aktiebolag i konkurs, enligt statistik från Creditsafe, vilket är en minskning med 12 procent och lägre än snittet sett över de senaste tio åren. Antalet berörda anställda minskade likaså, med 31 procent.

Många när företagardrömmar

Denna trend har flera tänkbara bakomliggande anledningar. En är en ökande positiv inställning till företagande. En Sifo-undersökning beställd av Visma Spcs i höstas visade att en av tre svenskar drömmer om att starta företag. Bland yngre, mellan 18 och 29 år, är andelen ännu högre, 49 procent. 

Ett annat skäl är, att det under det senaste dryga decenniet blivit enklare och billigare att starta företag. Kravet på aktiekapital har sänkts, ansökningsförfarandet har förenklats genom verksamt.se och revisionskravet har lättats.

Samtidigt finns det en trend i motsatt riktning. Företagande sätts på allt fler områden i skottgluggen från politiskt håll. De senaste åren har vi sett förslag om ökade rapporteringskrav, höjda skattetillägg, entreprenörs- och beställaransvar, ansvar för att förhindra penningtvätt, utökat personalliggarkrav, ökade bokföringskrav, utökade befogenheter för polisen att gå in på arbetsplatser, ökade bötes- och vitesbelopp, obligatoriska och nitiska miljöinspektioner, nya producentansvar, skyldighet att upprätthålla rökförbud på allmän plats. Listan kan göras lång.

Misstänkliggörande av företagande

Mycket av detta faller under det vi brukar bedöma som regelbörda – och det stämmer att det på så gott som alla områden blivit fler och mer betungande regler, inte färre. Men en annan trend, kanske mer oroväckande, är en form av vandelsprövning av företagare som införs på fler och fler områden. Krav på ”ekonomisk skötsamhet” finns sedan tidigare för exempelvis serveringstillstånd, och har mer nyligen förts in i ägar- och ledningsprövningsreglerna för enskilda aktörer på skolområdet (som det finns dessutom flera förslag om att utöka). En statlig utredning för ett par år sedan föreslog ökade skötsamhetskrav för F-skattegodkännande. 

Den bakomliggande tonen i en stor mängd av dessa förslag och förändringar är ett misstänkliggörande av företag och företagare. Det mest nyliga exemplet på detta är nog utredningen ”Bolaget som brottsverktyg”, som regeringen tillsatte strax innan jul. Direktiven antyder att risken är stor att en liten minoritets missbruk kommer medföra utökade kontroller och bördor för alla företag.

Lösa eller skapa problem?

Självfallet förekommer oegentligheter och brott i och genom företag, och dessa behöver beivras. Men även repressiva och kontrollerande insatser behöver vägas mot den kostnad och de olägenheter som de innebär, särskilt när de tillämpas på alla. Det är också påtagligt att det saknas balans i vad staten tar sikte på – utredningen ”Bolaget som brottsoffer” lyser till exempel med sin frånvaro. Ibland kanske nya statliga pålagor skapar fler problem än de löser?