När skattebetalarnas pengar bara finns där, när någon annan betalar, är det lätt att det far i väg. Börjar du peta i frågan slöseri med skattemedel ramlar exempel från oroväckande många kommuner, landsting och myndigheter fram. Egentligen handlar det inte om skattenivåerna, utan om hur och till vad skatten används. Ty varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, som den gamle socialdemokratiske finansministern Gustav Möller påstås ha sagt.

Småföretagens anställda står för den sammantaget största andelen skatteintäkter till landets kommuner. Som grupp bidrar de mer till välfärden än de som är anställda i stora företag, i offentlig sektor eller i övriga sektorer på arbetsmarknaden. Det visar rapporten Välfärdsskaparna. I den sammanställs skatteintäkterna sektor för sektor i landets samtliga 290 kommuner. ”De små företagen är helt avgörande för jobbskapande och för kommunernas skatteintäkter. Därmed är de även livsviktiga för utvecklingen vad gäller välfärd och kommunal service”, sa Företagarnas vd Günther Mårder i pressreleasen av rapporten.

Men om pengarna används till något helt annat än vad vi räknar med? Makthavare tycks vara mindre varsamma med andras pengar än sina egna. Att Sverige har det näst högsta skattetrycket i världen förstärker problemet. Det finns helt enkelt mycket pengar att ta av. Många glömmer bort var pengarna kommer från och spenderar utan att tänka på att det är skattebetalarna som får stå för notan.

Ljusnans politiska redaktör Lilian Sjölund skriver i dag den briljanta meningen:

”Vi har det senaste året varit så upptagna av att diskutera vinster i välfärden (grattis Vänsterpartiet, ni har lyckats flytta fokus) att ingen brytt sig om förluster i den offentliga välfärden.”

Även om jag skulle vända mig något mot tidsperspektivet – vinstdebatten har tyvärr rasat längre än så – är det i övrigt mitt i prick. Jag läser granskningar av ett antal av Sveriges kommuner under 2009 och 2010 som visar att kommunpolitikernas prioriteringar sällan tycktes stämma överens med den egna retoriken eller medborgarnas förväntningar. Offentliga kärnverksamheter med påtalade brister fick stå tillbaka till förmån för extravaganta fritids- och kulturprojekt. 2010 fick kommunsektorn extra statliga stödmiljarder för att värna välfärdens kärna. Vad tror ni hände sedan? I många fall något helt annat. Krisinsikterna då stannade vid besparingar i vård, skola och omsorg.

Sju år senare och förlusterna i den offentliga välfärden är fortfarande påtagliga. Förra veckan fick jag på nära håll följa akutsjukvården och hjärtintensiven i Sverige. Den är fantastisk, vilka hjältar som jobbar där! Vad fan får jag? frågas det. Ja, enormt mycket bra, utan tvekan. Men offentliga verksamheter tappar emellanåt fotfästet och glömmer bort vad som är ditt och mitt. För det är faktiskt våra pengar som läggs på ett fräsigt äventyrsbad i stället för mer personal inom omsorgen, eller flådiga fester för flera miljoner samtidigt som landstinget ska skära ner, eller...  ja, exemplen är många.

Det är då som viljan att betala skatt sakta men säkert minskar hos medborgarna. För det är ett slösande med skattemedel som visar sig. Och varje förslösad skattekrona är, som bekant, en stöld från folket.