Liksom Företagarna vill regeringen se ett slut på missbruket av leverantörer och oskäligt långa betalningstider mellan stora och små företag i näringslivet. Det vill säga att de stora företagen utnyttjar småföretag som bank.

För att angripa problemet har näringsdepartementet tagit fram ett förslag på rapporteringskrav av betalningstider för större företag. Tanken är att rapporteringsskyldigheten ska komplettera den frivilla uppförandekod för betaltider som näringslivet gemensamt arbetar på. Därmed skapas en transparens och en tydlighet som kan stärka de mindre företagens förhandlingsposition, gentemot storföretagen.

– Vi är försiktigt positiva till näringsdepartementets förslag men anser att näringsdepartementets förslag har en för låg ambitionsnivå. Det kan leda till att rapporteringskravet blir mindre verkningsfullt, säger Företagarnas chefsekonom, Daniel Wiberg.

Förslaget i korthet

Förslaget innebär att kretsen rapporteringsskyldiga företag föreslås utgöras av företag som har minst 500 anställda. Enligt SCB:s företagsregister finns det knappt 1 000 sådana företag i Sverige.

De rapporteringsskyldiga företagen ska lämna uppgifter om genomsnittlig avtalad betalningstid, genomsnittlig faktisk betalningstid samt andelen fakturor som betalats för sent.

I de fall avtal om så kallad omvänd factoring föreligger ska uppgifter för dessa avtal redovisas separat.

 

Det känns knepigt att all form av sanktionsmöjlighet eller uppföljning av rapporteringen saknas.

Tydligare krav på information

– Ett problem med förslaget är att rapporteringen till stor del baseras på genomsnitt, det kan vara svårt att utläsa hur enskilda småföretag behandlats utifrån genomsnitt av tusentals fakturor, säger Daniel Wiberg.

Enligt Företagarna vore det bättre om förslaget gick länge. Krav borde finnas på information gällande standardavtal, om den längsta betalningstiden som avtalats, om den längsta faktiska betalningstiden och om standardavtalen ändrats under perioden och hur de i så fall informerade sina underleverantörer om ändringarna. Dessutom borde krav finnas på information om andelen fakturor som betalats inom 30 dagar, inom 31–60 dagar och andelen som betalats senare än 60 dagar efter att de inkommit, samt medlemskap i kod eller inte.

– Det känns knepigt att all form av sanktionsmöjlighet eller uppföljning av rapporteringen saknas. Om storföretagen tillåts slarva och utelämna information om långa betaltider är risken stor att det blir en ineffektiv särreglering, menar Daniel Wiberg.

Enligt Företagarna krävs ett tydligt åtagande från storföretagen gällande uppförandekoden för betalningstider och dess utveckling. Först då går det att göra en helhetsbedömning av hela denna process och förslaget från näringsdepartementet i förening med det övriga.