Sverige står stilla. Effekterna av de krisåtgärder regering och myndigheter har infört för att få stopp på smittspridningen av covid-19 har lamslagit stora delar av näringslivet och flera branscher har helt stannat av. Inga kunder, tomma orderböcker, men fortfarande löner, hyror och avgifter som ska betalas. Besöksnärings- och eventföretag är särskilt drabbade men få branscher kommer klara sig undan coronakrisen. För enskilda företagare handlar det om personliga tragedier som saknar motstycke, när den verksamhet som man under flera decennier har byggt upp nu på bara några dagar raseras.

Att lokala företagare stänger ner sin verksamhet och säger upp de anställda drabbar hela samhället oerhört negativt. Därför är det otroligt positivt, men föga förvånande, att det nu blommar upp mängder av initiativ från alla delar av samhället för att hitta sätt att stötta och hjälpa företagen.

Kristider tvingar fram handlingskraft

Flera kommuner har, antingen på eget initiativ eller via uppmaning från näringslivet, lanserat stödpaket åt de lokala företagen med mängder av lovvärda åtgärder. Från Företagarnas sammanställning kan nämnas tillsyn- och tillståndsavgifter som slopas eller skjuts på framtiden, minskning av kommunernas betaltider, hyressänkningar och serveringstillstånd som tidigareläggs.

Kristider tvingar fram handlingskraft och det är imponerande hur snabbt kommunala politiker och tjänstemän på många håll har lyckats få fram insatser som konkret förbättrar möjligheten för de drabbade företagen att kunna fortsätta bedriva verksamheten ett tag till.

Flera av de åtgärder som införs – sänkta avgifter, inga onödiga tillsynsbesök, minskade handläggningstider – är åtgärder som Företagarna under lång tid har drivit som en del i att förbättra det lokala företagsklimatet och skapa en mer företagsanpassad myndighetsutövning i Sveriges kommuner.

Varför är det inte självklart?

Men det finns anledning att fråga sig varför den här typen av åtgärder blir absolut nödvändiga i kristider – men ofta är helt otänkbara annars. Ska det verkligen behöva bli en nyhet och ett pressmeddelande att Stockholms stad tillåter uteserveringar i mars i stället för i april? Eller att en grannkommun sänker sina betaltider mot underleverantörer från 30 till 20 dagar? Eller att man inrättar en lotsfunktion som hjälper och guidar företagen rätt? Eller att företagare inte ska behöva betala en avgift för att tillaga mat åt sina kunder?

En cynisk tolkning av stödåtgärderna är att signalen blir att det behövs en pandemi och en ekonomisk kris för att kommunerna ska inse hur viktigt det lokala näringslivet är. Detta trots att fyra av fem jobb skapas i små- och medelstora företag.

Det kommer komma en tid då den värsta krisen är över och samhället sakta men säkert börjar gå tillbaka till ett normaltillstånd. När detta sker kommer Företagarna att ta initiativ till en bred översyn av de regler och kostnader som sätter ramar för företagandet med syftet att identifiera vilka av de krisåtgärder som införts som bör bli permanenta. Vill vi ha välfärd måste de som skapar den också tillåtas göra det.