Snirkliga vägar upp i skogen strax söder om det mytomspunna Balmoral, drottning Elizabeth II skotska sommarslott. Där ligger ett av två destillerier i Skottland som har rätt att använda Royal i sitt destillerinamn: Royal Lochnagar. Detta är Diageos minsta destilleri där produktionen utförs på ett ytterst traditionellt sätt. Efter den guidade turen fick vi intresserade smaka på destilleriets 12-åriga single malt samt den whisky som säljs exklusivt på plats: Distillers edition. Med möjlighet att köpa någon presentförpackning hem med dessa ädla droppar.

En vanlig scen i de destilleritäta områdena i Skottland. Inga konstigheter. Motsvarande besök i Sverige avslutas inte på samma sätt. Då jag häromåret besökte Mackmyra whisky i Valbo utanför Gävle avslutades rundvandringen med en hänvisning till Systembolaget i Valbo köpcentrum. Eftersom visningen var på en lördagseftermiddag så var det dessutom Systembolaget på måndag som hugade whiskyspekulanter fick vänta till. Två dagar senare har besökarna kanske till och med lämnat landet.

Ja, för företagare med olika slags bryggerier, vingårdar eller destillerier finns det onekligen en hel del att göra för att underlätta utveckling. Besöksnäringen har potential att växa och sysselsätta fler än i dag. En väg att gå är att öppna upp för att de allt fler landsbygdsbelägna mikrobryggerierna med flera tillåts sälja sina produkter på gården.

Ihåliga folkhälsoargument

Återigen är gårdsförsäljningen på tapeten. Den är det med jämna mellanrum – men tyvärr kommer vi sällan framåt. Ofta slår bromsen till med hänvisning till folkhälsan. Det vill säga: mikrobryggeri A och vingård B kan inte sälja några fina flaskor på plats (det handlar om små volymer av exklusiva produkter till relativt höga priser) eftersom det riskerar att leda till hämningslöst drickande och ökade skador. Det är varningar som kommit upp vid varje förändring på alkoholområdet. Men samtidigt som importmonopolet slopats, vi får ta in hela 90 liter vin från resor till EU-länder, mot tidigare 1 liter, och Systembolaget har lördagsöppet så har svenskarnas drickande blivit allt mer ansvarsfullt. De senaste decenniernas utveckling gör det svårt att hitta några växande hot mot folkhälsan. Det går till exempel att slänga ett öga österut, till grannen Finland, där gårdsförsäljning länge varit tillåtet parallellt med alkoholmonopolet. Det har varken orsakat ökad konsumtion, ökad försäljning till minderåriga eller negativa effekter ur folkhälsosynpunkt (SOU 2010:98).

Samtliga Allianspartier, samt Sverigedemokraterna, säger till Sveriges radio Ekot att de vill tillåta gårdsförsäljning. Moderaterna tänker sig ett system för gårdsförsäljning där alkoholproducenter blir ombud för Systembolaget likt andra ombud som redan finns i dag. Det skulle enligt partiet bara kräva en mindre lagändring, att man tillåter producenter att lagerhålla sina produkter. Än så länge har man inte enats om en modell tillsammans med de övriga partierna inom Alliansen, men riksdagsledamoten Lars Hjälmered (M) hyser hopp om en gemensam motion i september.

Det går i Finland

Socialminister Annika Strandhäll (S) har tidigare avvisat idéerna om gårdsförsäljning på grund av ett potentiellt hot mot det statliga monopolet. Som jag skriver ovan – Finland har lyckats förena ett statligt monopol med gårdsförsäljning. Strandhäll menar att EU kommer att opponera sig, men små förändringar som möjliggör gårdsförsäljning behöver inte alls betyda det. Även i Norge finns gårdsförsäljning vid sidan av det nationella vinmonopolet. Där behöver man förvisso inte oroa sig över eventuell kritik från EU. Men som inspiration betraktat är det nog intressant. I Norge finns det begränsningar i styrka på alkoholen samt restriktioner kring hur många liter producenten får sälja per år.

Företagaren Göran Amnegård uttalar sig i Ekot om det senaste förslaget om gårdsförsäljning. Amnegård driver Blaxsta vingård utanför Flen håller med Lars Hjämered. Gårdsförsäljning skulle betyda mycket, inte bara för honom som vinodlare, utan för hela landsbygden.

Svenska konsumenter kan endast köpa hans viner genom beställning. Då går försäljningen på export via ett bolag i Danmark vilket betyder att det är danska staten och inte den svenska som tar hem alkoholskatten:

"Det blir ju lite löjligt. Då är det väl bättre att man betalar vinskatten i Sverige och så får konsumenten den här flaskan. Jag tycker det är en självklarhet, säger Göran Amnegård."