Debatten om arbetstidsförkortning har fått nytt liv efter att LO i mars presenterade rapporten "Sverige arbetar mycket". Den visar att vi i Sverige arbetar fler timmar per invånare än många andra jämförbara länder. LO ser detta som ett argument för att sänka normalarbetstiden. LO har följt upp med två andra rapporter, om arbetstidsförkortnings potentiella effekter för folkhälsa respektive produktivitet och sysselsättning. I den sistnämnda rapporten, från maj, menar LO att arbetstidsförkortning har 40–50 procent genomslag på produktionen, det vill säga att kortare arbetstid i viss mån leder till ökad produktivitet.
Förslaget har snabbt plockats upp av Socialdemokraterna, som talar öppet om att lagstifta om arbetstidsförkortning – om arbetsgivarna inte frivilligt går med på förändringen. LO och Svenskt Näringsliv har dock båda avfärdat lagstiftning och hänvisar till att frågan bör hanteras genom partsförhandlingar. Vissa förbund inom LO har dock förordat lagstiftning.
Företagarna anser att det vore ett direkt hot mot den svenska partsmodellen – och ett dyrt misstag i fel tid – att driva igenom en så genomgripande reform med lagstiftning.
– Det arbete som behöver utföras är oförändrat, och inom exempelvis sjukvård och äldreomsorg kan mängden arbete väntas öka kommande decennier. LO vill avtala om arbetstidsförkortning även om kostanden blir hög, men har varit tystare om hur utmaningarna med minskat arbetsutbud ska lösas, säger Företagarnas arbetsmarknadsexpert Lise-Lotte Argulander.
En dyr reform – i fel konjunktur
Att sänka arbetstiden med bibehållen lön är en kostsam affär. Enligt Konjunkturinstitutet kan BNP minska med upp till fyra procent om arbetstiden kortas från 40 till 38 timmar i veckan. Det motsvarar tiotusentals jobb och ett kraftigt tryck på välfärdens finansiering.
– Att lägga den typen av kostnader på företag när svensk tillväxt redan sackar efter EU-snittet är verklighetsfrånvänt, säger Lise-Lotte Argulander.
Svenskt Näringsliv har tydligt sagt nej till att förhandla om förkortad arbetstid under rådande ekonomiska läge. Och det är en avgörande punkt: Det krävs två parter för en förhandling. Hotet som nu kommer om lagstiftning signalerar snarare att LO och Socialdemokraterna är beredda att köra över arbetsgivarsidan – vilket riskerar att skada förtroendet för den svenska modellen på lång sikt.
Vad händer med deltidsarbetande?
Frågan är inte heller så enkel som att bara sänka heltidsmåttet. Inom stora delar av arbetsmarknaden – inte minst i kvinnodominerade sektorer – arbetar många redan deltid, ofta kring 30–35 timmar per vecka. Om heltid ska räknas som 35 timmar – ska då dessas löner höjas som om de jobbat 40 timmar, eller kommer vissa som går från 40 till 35 får ha en högre lön medan de som redan hade 35 timmar får behålla den befintliga lönen?
– LO:s egen rapport visar att arbetarkvinnor redan förlorar tusentals kronor i månaden på att jobba deltid. En förkortning av normalarbetstiden riskerar att förvärra snedfördelningen ytterligare – inte lösa den. LO ger inget svar på den frågan, säger Lise-Lotte Argulander.
Danmark visade vägen – med balans
Det går att föra en seriös diskussion om arbetstid. Danmark är ett tydligt exempel. När reformer för kortare arbetstid infördes där, kombinerades de också med att arbetsgivarna fick ökad flexibilitet – den så kallade flexicurity-modellen. Det innebär att det är lätt att både anställa och säga upp, i kombination med ett starkt skyddsnät för individen och stora satsningar på kompetensutveckling.
– Modellen har fungerat. Danmark har lyckats kombinera trygghet för individen med flexibilitet för företagen. Enligt flera arbetsgivarorganisationer är det just denna typ av balans svenska företag också efterlyser – men som sällan kommer upp i svenska fackliga utspel eller i den övriga debatten, säger Lise-Lotte Argulander.
Reformer krävs i andra änden
Lagstadgad arbetstidsförkortning skulle riskera att minska produktionen i såväl det privata näringslivet som i viktiga välfärdsverksamheter på kort sikt. De tänkta effekterna i form av ökad produktivitet kompenserar inte för bortfallet och kommer därtill att ta tid innan de får genomslag.
– Om LO och Socialdemokraterna menar allvar med att reformera arbetstiden, krävs ett helhetsperspektiv. Det duger inte att kräva enbart färre arbetade timmar utan att diskutera produktivitet, omställning, tillgång på arbetskraft och flexibilitet för arbetsgivarna, säger Lise-Lotte Argulander.
Att ensidigt föreslå arbetstidsförkortning är inte bara orealistiskt – det är Enligt Företagarna oansvarigt. Sverige behöver lösningar som stärker både människor och företag, inte symbolpolitik som riskerar att försvaga båda. Socialdemokraterna behöver därför tänka om och LO behöver erbjuda något mer.
