På lördag är det Europadagen. Och som varm EU-vän vore det väl märkligt att inte skriva några rader. Fastän EU-politiken kan kännas både perifer och svårbegriplig är unionen, och framtiden för densamma, helt avgörande för oss hemma i Sverige.

Det är nämligen så att Europa står inför ett eldprov där den pågående energikrisen får 70-talets oljekris att blekna. Parallellt pågår en ekonomisk kapplöpning med Kina och ett krig mot Ryssland.

Kan Bryssel lära sig politisk självbehärskning?

Sårbar kontinent

Den senaste tidens turbulens har varit ett smärtsamt uppvaknande och tydligt blottlagt hur sårbar vår kontinent är. Inte minst efter kabelbrottet på den transatlantiska länken och den uteblivna tillväxten bland Europas draglok. I praktiken betyder att vi alla blir gradvis fattigare och där med får sämre möjligheter att sörja för livsviktiga investeringar.

Det fokus som borde prägla Kommissionen och samtliga parlamentariker är hur Europa kan komma till en plats där innovation, företagande och demokrati bygger ett fort mot protektionism, industripolitik och stagnation. Och då behöver vi påminna oss om vad som gjorde vår union stark från början.

Bryssel måste rätta mun efter matsäck

En jättemarknad

Låt oss bläddra lite i historieböckerna: redan innan EU:s bildande, år 1957, skrevs Romfördragen som lade grunden till det som är det bästa med EU-samarbetet: fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Det skapar en konkurrensfördel andra kontinenter bara kan drömma om. Det ger svenska företag tillgång till 450 miljoner människor att enkelt sälja till, anställa eller söka investeringar från. Trots de senaste årens avmattning har BNP vuxit med 20 procent sedan EU-inträdet. Samarbete och fria marknader stärker vårt företagsklimat och vår union.

Tyvärr börjar Romfördragen bli en gammal artefakt i det europeiska museet. De senaste åren har samarbetet framför allt präglats av överstatlig byråkrati, pålagor och krångel, i kontrast till att på riktigt fördjupa den inre marknaden och riva de handelshinder som hämmar företagande.

Krångla inte till det

Lagstiftarna i Bryssel borde ställa sig viktiga frågor, som på vilket sätt kommer ett digitalt pass göra våra startups mer konkurrenskraftiga? Vad tjänar egentligen världens mest komplicerade hållbarhetsredovisning till? Vilka företag kommer Plattformsdirektivet förenkla för?

En majoritet av Företagarnas medlemmar uppger att lagstiftningen från EU övervägande försvårar, inte förenklar för sitt företagande. Därför är dessa frågor minst sagt befogade.

Sedan 2014 har kommissionen producerat 14 000 lagakter. Summan av regelkrånglet försvagar vår kontinent genom minskad produktivitet och innovation. EU skulle kunna gå längst fram i ledet inom AI, tillverkning av nya fordon och energilösningar, men vi har målat in oss i ett byråkratiskt hörn.

Så kan EU blomstra

Vad EU behöver är att ta ett kliv tillbaka och låta unionens företagare få vara företagare och skapa så god jordmån som möjligt för tillväxt.  
Vad innebär då det? I klartext är det färre handelshinder, en fördjupad kapitalmarknadsunion, en fungerande tjänstemarknad, minskad regelbörda och fler frihandelsavtal. Dessa färglösa byråkratiska termer, hur tråkiga de än låter, är det som kan få EU att blomstra.

Mer pengar löser inte EU:s problem

Vad EU behöver mindre av är pengaslöseri med osäker utväxling. Miljardrullningen i Green New Deal och Coronafonden är tydliga exempel på vad EU inte ska göra.Slöseriet har varken stärkt svensk eller europeisk konkurrenskraft. Däremot har dessa politiska projekt skuldsatt oss in i 2050-talet. Långtidsbudgeten verkar fortsätta i samma slösaktiga bana.

Så på Europadagen vill jag slå ett slag för ett tråkigare Bryssel, utan fräcka slogans eller pengaregn, för att på sikt få ett roligare liv i Europa.