På tisdagen fattade regeringen beslut om att det blir franska Naval Group som Försvarets Materielverk (FMV) ska upphandla nya ytstridsfartyg av. Det handlar om fyra fregatter och är den största försvarsindustriella affär som Sverige ingår på årtionden.  

Försvarsminister Pål Jonson sade på en pressträff under tisdagen att inget är klart förrän allt är klart, men även om förhandlingar och många detaljer återstår innan ett bindande kontrakt finns påskrivet är målet att det första fartyget ska vara levererat redan om fyra år.  

Kostnaden för affären kommer att landa på mer än fyrtio miljarder kronor. Som en jämförelse är det en lika stor summa som hela försvarsbudgeten omfattade för bara tio år sedan. Numer är den över fyra gånger så stor, vilket avspeglar det allvarliga säkerhetsläget och de krav som Natomedlemskapet ställer på svenska förmågor.  

Den snabba upprustningen reser dock också frågor om vad för slags förmågor som bäst lämpar sig för att kunna möta de hot som försvaret ska kunna hantera.  

Riskfylld prioritering  

Företagarna bestrider inte att det kan finnas goda skäl att anskaffa fregatterna. Men som Jacob Ämtvall, näringspolitisk expert inom säkerhet, beredskap och totalförsvar konstaterar i en debattartikel i Dagens Industri, finns det stora risker med att köpa in ett fåtal kostsamma plattformar från en stor leverantör. 

– Är det något som är uppenbart från krigets Ukraina så är det behovet av ett snabbfotat och innovativt försvar som jobbar nära små företag. Med tanke på kritik mot ett omodernt och dåligt anpassat försvar, långsam innovationsutveckling och låg inkluderingsgrad av små och medelstora företag borde motsvarande satsningar ha gjorts på hemmaplan och för att stärka de delar av försvaret där vi ligger efter, säger han. 

Strategiskt misstag? 

Sveriges marin har inte haft fregatter sedan det kalla krigets dagar. Fartygen är avsevärt större än de Visbykorvetter som i dag är i tjänst. Att de nu bedöms nödvändiga av Försvarsmakten och regeringen handlar om att de både ska kunna säkra sjötransporter genom Östersjön tillsammans med korvetterna och operera långt utanför Sveriges gränser, i Nordatlanten. Lika viktigt är att de ska kunna tjäna som flytande plattformar för avancerat luftvärn och komplettera det landbaserade luftvärnet.  

Återigen finns det dock anledning att studera kriget i Ukraina och de ryska förlusterna av fartyg. Marina drönare (USV) har visat sig vara mycket effektiva mot stora moderna örlogsfartyg. Dessutom har ukrainska sjödrönare under Nato-övningar med stridssimuleringar lyckats sänka allierade fregatter utan att ens bli upptäckta. 

– Det är svårt att släppa tanken på att Sverige kan vara på väg att begå ett strategiskt misstag när det kommer till försvarets materielanskaffning genom att lägga alla ägg i samma mycket dyra korg, säger Jacob Ämtvall. 

Småföretag med försvarskompetens  

Enligt Företagarna behöver den snabba teknikutvecklingen tas i beaktande inom försvars- och säkerhetspolitiken och dess prioriteringar. Den innebär en strategisk och taktisk förskjutning till fördel för asymmetrisk krigföring. I Sverige finns i dag över hundra små företag som ligger i framkant inom robotik och autonoma system, vilket innefattar bland annat drönarutveckling. Det är en innovationsbas med oerhörd potential som inte nyttjas fullt ut av Försvarsmakten. 

– Som en enkel överslagsräkning skulle de pengar som allokeras till att anskaffa fyra fregatter räcka till mellan 20 000 och 110 000 moderna försvarsdrönare. Det är system av det slag Ukraina använder med dödlig effektivitet mot en på pappret mäktigare motståndare, säger han.  

Släpp fram nytänkandet 

För att kunna nyttja innovationskraften som finns i det svenska näringslivet krävs att trösklarna för små företag att samarbeta med Försvarsmakten sänks – genom att bland annat förtydliga och förenkla regelverk, slopa krav som utesluter möjligheter för små företag att lämna anbud och öppna upp för innovationsupphandlingar. För att det ska kunna gå fortare krävs en decentralisering där exempelvis beslut om inköp kan fattas längre ner i försvarsorganisationen. Det skulle innebära mindre och mer anpassade inköp från en bredare palett av aktörer som kan tillgodose den militära efterfrågan. 

– Det är positivt att innovation, ökad produktionskapacitet och ett breddat samarbete med små och medelstora företag lyfts fram i regeringens försvarsindustristrategi, men den behöver bli konkret handling. Sveriges försvar är alldeles för viktigt för att styras av industriintressen eller relationen till andra länder, säger Jacob Ämtvall.