Nu får det vara nog med lövplattmask och sjögull! Det anser regeringen, som avsätter 20 miljoner kronor i vårändringsbudgeten för att bekämpa de båda invasiva arterna. Inget fel i det – arbetet med att bekämpa invasiva arter är viktigt – men det sätter ändå fingret på ett antal saker som är anmärkningsvärda med mandatperiodens sista budgetproposition.
Duttande detaljstyrning
Offensiven mot lövplattmasken och sjögullet ett av flera exempel på väldigt små satsningar. 20 miljoner kronor är förvisso mycket pengar för vanliga människor och småföretagare. Men ur ett statsbudgetperspektiv är det att betrakta som felräkningspengar. Sveriges BNP uppgår till 6 500 miljarder kronor. Statsbudgeten hanterar knappt 2 000 av dessa miljarder. 20 miljoner kronor motsvarar alltså cirka 0,001 procent av statens utgifter. Regeringen borde fokusera mer på de stora samhällsutmaningarna och regelverken och undvika att gräva ner sig i denna typ av duttande detaljstyrning.
Mer allvarligt är vad budgeten signalerar om ett bristande fokus på kärnverksamheten. 250 miljoner kronor föreslås gå till att upprätthålla bemanningen i vården under sommaren. Och 50 miljoner kronor föreslås läggas på ett statsbidrag för att skolor ska köpa läromedel.
Problemet med symbolpolitiken
För det första: vården och skolan kostar i storleksordningen 600 respektive 400 miljarder kronor. De föreslagna satsningarna är så små att de inte rimligen kan ha någon märkbar effekt. 50 miljoner kronor utspridda på Sveriges 290 kommuner motsvarar till exempel 170 000 kronor. Per skolenhet rör det sig om 3 000 kronor. Det är inte utan att man undrar vad resterande tusentals miljarder kronor används till, om de inte går till att hålla i gång sjukhus och köpa läromedel till elever? Sanningen är såklart satsningarna inte föreslås för att de behövs, utan för att politikerna ska få en anledning att få prata om vård och skola. Det är ett oförsiktigt användande av skattebetalarnas pengar att använda dem för den typen av symbolpolitik.
För det andra: vården och skolan är verksamheter som kommuner och regioner ansvarar för. Man har till och med en egen beskattningsrätt just för att kunna finansiera denna viktiga välfärdsverksamhet. Om staten rundar denna ansvarsordning och börjar strössla med riktade statsbidrag uppstår två problem: dels försvåras planeringen i kommunsektorn, dels blir det svårare för väljarna att utkräva demokratiskt ansvar för tillståndet i vården respektive skolan. Om man anser att vården inte fungerar tillräckligt bra, är det på grund av de formellt ansvariga regionpolitikerna eller på grund av att de nationella politikerna inte skjutit till tillräckligt med medel?
Bygg Sverige starkare, rikare och tryggare
Mandatperiodens sista budget är också en ganska bra sammanfattning av problemen med den ekonomiska politiken de senaste åren: det är ett stort fokus på tillfälliga krisåtgärder, som skymmer sikten för Sveriges långsiktiga utmaningar när det gäller tillväxt och arbetslöshet. Mandatperioden har inneburit tillfälliga elprisstöd, tillfälliga bensinskattesänkningar, tillfälliga matmomssänkningar och tillfälliga arbetsgivaravgiftssänkningar. Det som hade behövts i än högre grad är en permanent sänkt elskatt, långsiktiga sänkningar av kostnaden för att anställa och beständiga sänkningar av bolagsskatten.
Nåja. Sverige står trots allt bättre rustade än många andra länder för att möta eventuella ekonomiska problem. Och regeringen har genomfört välkomna regelförenklingar, skattesänkningar och trygghetssatsningar. Sverige har sunda offentliga finanser och ett dynamiskt näringsliv. Framöver måste dock den ekonomisk-politiska debatten handla mer om hur vi bygger Sverige ännu starkare, rikare och tryggare. En reformerad hyresreglering, sänkta marginalskatter och sänkt bolagsskatt står kvar på regeringens att göra-lista. Nästa mandatperiod har vi inte tid att fortsätta maska med viktiga strukturreformer. Och oppositionen måste sluta gulla med idéer om kortare arbetstid, avskaffat karensavdrag och höjda skatter, som utgör allvarliga hot som hänger över Sverige och svenska företagare.
