André Nilsson Är du redo för utdragen oljekris och skenande elpris?

Efter den våldsamma inledningen har vårens konflikt mellan Iran och USA präglats mindre av episk ilska – namnet på Trumps krig – och mer av känslan att se två jättetankers kollidera i slow motion. I svallvågorna ser vi en energikris som närmar sig likt trögflytande olja. Som om det inte vore illa nog har elpriserna stigit här hemma av helt andra skäl. Det är två parallella problem som måste tacklas samtidigt, men på oliks sätt.  

Oljan först. Varje dag som regimen i Iran blockerar trafiken i Hormuzsundet förlorar världsekonomin 14 miljoner fat högkvalitativ råolja. Den råvaran används för att producera motorolja, diesel, flygbränsle och en mängd petrokemiska produkter som flödar genom världsekonomin.  

Krisen, vilken kris? 

Krisen sprider just nu samma olustkänsla som jag får när jag lämnar in bilen på service. Jag vet att verkstaden kommer att hitta något oväntat som gör att jag börjar svettas och som slutar med att jag får gräva djupare i plånboken än jag hade hoppats på.  

Samtidigt känner nog många att det är något som inte stämmer. Här hemma rullar ju transporter på; till och med det så känsliga flyget. Kärninflationen är den lägsta sedan Macarena var listetta och nyss hade vi en perfekt vecka på Stockholmsbörsen. Vad då kris? 

Kortsiktig kompensation  

Jo, det är en kris. Men av flera anledningar är den fortfarande dold. USA och andra länder utanför Gulfen har kunnat kompensera för oljan som fastnat i sundet. Enligt statistiktjänsten Vortexa har USA ökat sin export med fyra miljoner fat per dag. Samtidigt har Kina valt att dra ner på importen. Jätteekonomin förlitar sig i stället på enorma inhemska oljelager. Men även om de inte börjar sina i första taget är det inte hållbart. 

Ett traditionellt oljefat mäter drygt nittio centimeter. Staplar man 14 miljoner fat på varandra når de lika högt upp i luften som jordens diameter. Det är den råolja som går förlorad på grund av blockaden av Hormuzsundet på en dag – och dagarna går. 

Luftkonditioneringen i Sri Lanka 

Krisen slår också redan hårt. Bara inte hos oss. Det är de mindre utvecklade länderna som har tagit den första och största smällen. I Laos har priset på diesel stigit 150 procent sedan februari. I Bangladesh har universitet och skolor hållit stängt. I Egypten släcks belysningen i den administrativa huvudstaden klockan 18:00. I Jordanien får offentliganställda inte resa i tjänsten. I önationen Sri Lanka stängs offentliga kontor på onsdagar, luftkonditioneringen är begränsad till 26 grader och bränslen för privata fordon ransoneras. 

Men även rika länder som gjort olyckliga strategiska misstag i sin energiförsörjning drabbas hårt. Efter Fukushimakatastrofen har Japan lagt ner kärnkraftverk och ökat sitt beroende av råolja och LNG (fossil gas) så att landet är världens största LNG-importör. Det kostar på.  

Det är när man gör sådana utblickar som det är tacksamt att konstatera att vi i Sverige har ett av världens mest fossilfria energisystem. Här har inte de stigande priserna på olja och gas lett till extrema elpriser. Men vi har egna problem.  

Skralt snötäcke i Sverige

Flera år av för lite snö, snåla vårfloder och nedstängda kärnkraftverk drev upp vinterns elpriser. Nu i sommar väntas priserna stiga igen. Enligt elhandelsbolaget Bixia som har analyserat den hydrologiska balansen i vattenkraften kan priserna bli dubbelt så höga i sommar jämfört med ett normalår. Även Norrlandskommunerna kan alltså behöva räkna med Skånepriser. 

När elsystem byggdes skulle det – om vi förenklar lite – leverera el från några stora produktionsanläggningar till några stora industrier. I dag är förutsättningarna helt annorlunda. De intermittenta kraftkällorna, som är beroende av sol och vind för att producera el, tar allt större del i systemet och det gör det mer komplext. Vi ser hur stora delar av landet har fått oberäkneliga elpriser. 

Batterier i Horsaryd och Vaggeryd 

Det finns inget sund som kan öppnas för att lösa det problemet. Däremot finns det sunda lösningar. En sådan är stora batterier.  

I dag har Sverige endast två batteriparker som har en effekt över 50 megawatt (MW), men det finns planer på att i närtid öppna två till på 100 MW vardera. En i Horsaryd och en i Vaggeryd. 100 MW är lika mycket el som används i en liten eller medelstor stad. Sammantaget har batteriparker för 5 GW, tre gånger så mycket som Stockholms energibehov, fått tillstånd de senaste åren. 

Med dessa batteriparker kan den opålitliga effekten från sol och vind snart bli mer pålitlig, och både energiproducenter och energikonsumenter kan få bättre ekonomiska förutsättningar. Med mer lagringskraft blir systemet mer robust, pristopparna blir lite lägre och elproducenter minskar risken att sälja el till minuspriser. 

VLCC på väg igen 

Men det går inte att komma förbi att oljan påverkar Sveriges företag och ekonomi. Lågviskösa oljor är avgörande för att många maskiner ska kunna fungera och är ofta krav i nya fordon, för att bara nämna en faktor. Och vad händer när världens lagrade reserver av sådana produkter, flygbränsle och råolja börjar sina? Vad händer om Kina börjar importera mer råolja igen? Det tar mig tillbaka till den där olustkänslan igen. Sannolikt kommer den här krisen bli betydligt värre innan den blir bättre. 

Den som letar efter ljusglimtar kan glädjas åt att supertankern Eagle Verona (en så kallad VLCC, Very Large Crude Carrier) nyligen seglade genom Hormuzsundet med två miljoner fat råolja på väg till Kina, efter att ha suttit fast i tre månader. Hon beräknas nå hamn i mitten av juni, enligt tjänsten Marine Traffic. Det handlar dock totalt om en handfull skepp under de senaste dagarna, mot ungefär etthundra per dag före konflikten. 

En sak är i alla fall säker. Vi som har turen att bo i Sverige kan inte skydda vår ekonomi från världens energikriser. Men vi kan minska hur hårt de slår. Det är skillnaden mellan att vara beroende av varje tanker som passerar Hormuzsundet – och att ha ett energisystem som står stadigt även när världen gungar.