När vi kliver in genom grindarna är det raka vägen till omklädningsrummet som gäller. Klackarna kläs av och får stå på hyllan. I stället åker skyddskläder på från topp till tå innan vd:n Sofia Hedenström påbörjar visningen av anläggningen.

Det blåser en del ute, som det brukar göra i Skåne, men solen tittar fram och påminner oss om att sommaren är på ingång. Längst promenaden genom anläggningen ser vi personal på såväl golfbilar som cyklar – avstånden är långa och det gäller att vara effektiv.

Personalen jobbar i tre skift. Ute i produktionen är det mansdominerat. När Företagarna var på besök arbetade en kvinna och en kvinnlig praktikant i produktionen. Man jobbar för en jämnare fördelning, men det är inte helt lätt.

En häftig arbetsplats – som en tecknad film

Den första stenkrossen på Sandvik byggdes år 1903, sen har det fortsatt mala på. Sedan tidigt 1900-tal exporterar de såväl mindre som stora (80 ton tunga) krossar över hela världen.

– Krossarna har såklart utvecklats sedan dess, säger Hedenström.

Inne i hallarna går smältorna på räls. I taken löper enorma järnbalkar och vinschar. Allt vittnar om hur tung produktionen är. Vi kliver in vad som känns som en gruva i en tecknad film. Det luktar som tolvslaget på nyårsafton. Gnistor och eld pyr ur taken på de mörkgråa smältugnarna.

– Det är här man ska vara på vintern när det är kallt ute, säger kommunens näringslivschef Kosovar Gashi.

Det tar två timmar och 30 minuter att köra en smälta. Inne i smältugnarna är det 1 500 grader varmt. De extrema miljöerna blir helt plötsligt väldigt på riktigt när det på en skärm utanför en av de stora maskinerna står att temperaturen är hela 1 103 grader.

Var man än ser sig om är det stort. Blicken vänds upp mot de stora takfönstren som släpper in ljus, annars känns det tidvis som att resa till en mörkare gruva. Det är en häftig känsla att vistas i den ibland rökiga och högljudda lokalen. När vi står i en av de stora hallarna mörknar det till. Det känns som att hela taket rör på sig. En enorm takbalk flyttas tvärs över lokalen. I den hänger en kran med tjocka kedjor som används för att flytta saker som är så tunga att alla dagens medarbetares gemensamma handkraft knappast hade klarat av att rubba det en meter. Hack i häl går en av de anställda så världsvant att man skulle kunna tro att han har något så litet som en hund i koppel framför sig.

– Det här är inte direkt något vi bänkpressar, säger Mikael Ottosson, ordförande i Företagarna Svedala.

– I de stora hallarna görs allt på samma ställe. Man vill inte flytta runt på delar som väger 80 ton, säger Hedenström.

Rundturen fortsatte ut i solen och vidare till den ”nya monteringen” (från 1950-talet) där de mindre delarna hanteras. Där är det en helt annan miljö, det är ljust och känns helt plötsligt som en helt vanlig arbetsplats.