Det är rimligt att inte kunna ge några exakta svar om man sitter i ett allianssamarbete eller har siktet på ett rödgrönt samarbete – problemet är att det inte är diplomati väljarna är ute efter.

Sverigedemokraterna sitter i den aspekten på gynnsamma förutsättningar jämfört med de andra partierna. Fria att tycka som de vill och lägga fram förslag, utan att behöva stå till svars för tidigare genomförd politik, och utan att behöva ta hänsyn till lojaliteter i varje formulering. Fria att kritisera alla partier och beslut från sitt relativt "isolerade" läge. Det gör det enklare att vara tydlig inför valet – oavsett hur kaotiskt det blir efteråt. Frågan är om SD kan åtnjuta den friheten även framöver?

Det är också oerhört svårt för en väljare att motivera sitt politiska val om politikerna inte kan vara tydliga i många av sakfrågorna. Man vet ungefär hur inriktningen på politiken ser ut – men om man inte är ideologiskt insatt eller har ett djupt politiskt intresse blir det körigt att orientera sig och skaffa sig en bra bild innan valet.

Inför mandatperioden som har varit har vi sett många löften som parti efter parti under de senaste fyra åren har fått ge avkall på i förhandlingar med andra partier, vilket många väljare har med sig inför det här valet. Ur ett företagarperspektiv kan man åtminstone säga att det finns förbättringspotential. Förslagen vi har sett har skapat onödig instabilitet för landets företagare vilket spiller över på möjliga arbetstillfällen som går förlorade.

Om man läser tidningarna eller lyssnar på radio får regeringsbildningen just nu oerhört mycket uppmärksamhet – en akilleshäl fram till valet. Jag upplever att det blir ganska tjafsigt och förstår att många upplever djupt rotad ångest som ekar från skolåren när partierna säger vilka de kan tänka sig att vara kompis med, vilka man kanske kan tänka sig och vem som inte får vara med.

Debatten om vinster i välfärden drivs framåt av ett par riksdagspolitiker som lyckas få stor medial uppmärksamhet – samtidigt som kommunpolitiker från samma block, exempelvis Karin Wanngård (S) – har sagt att ett vinsttak är fel väg att gå och att man snarare bör granska kvalitén. Många kommunpolitiker vet att kommunerna är i stort behov av alla sina privata vårdgivare och är inte alls inne på samma spår som sina röda partier på riksdagsnivå.

Många privata vårdentreprenörer känner sig svikna av bilden som Ardalan Shekarabi (S), Anna Ekström (S) och Ulla Andersson (V) sprider av välfärdsföretagare som pengafixerade och oärliga. Ofta handlar det om bra arbetsgivare på orten som aldrig riktigt kan vara lediga och som prioriterar att de anställda får lön i första hand – vilket innebär att de själva får jobba ideellt en del, eller till en låg ersättning sett till antalet arbetstimmar. Annika Meinhardt bakom Resursteamet sålde till slut sin verksamhet som ett resultat av retoriken – är målet uppnått då?

Företagarna steppar nu upp det politiska arbetet för att få fler politiker att tänka på hur skattekronor skapas innan de fördelas. Och för att sprida budskapet att 4 av 5 jobb skapas i små företag – som står för över 99 procent av företagen i Sverige. Vi ser under kommande mandatperiod framemot en bred gemensam politisk överenskommelse rörande en långsiktig företagarpolitik i Sverige – en idé du som politiker eller makthavare gärna får realisera.

//Emilie Johansson, pressekreterare hos Företagarna