Ett nytt år innebär ofta nya möjligheter och löften om förändring av egna vanor. De flesta av oss vet mycket väl att regelbunden träning ger en mängd fördelar, från ökad energi till förbättrad fysisk och mental hälsa. Ändå är det många som ger upp sina nyårslöften efter ett par veckors halvhjärtat hängande på gymmet. Varför? Det är svårt att omsätta kunskap till handling, och detsamma gäller valet av de utbildningar som faktiskt leder till de jobb som företagen efterfrågar. 

Statistiken talar sitt tydliga språk. Enligt Skolverkets väljer en överväldigande majoritet av gymnasieeleverna den akademiska vägen istället för yrkesutbildningar. Detta trots att det finns ett brett utbud av yrkesinriktade program som starkt efterfrågas på arbetsmarknaden. Trots att yrkesprogrammen numera återigen är högskoleförberedande. Dessa alternativ får fortfarande stå tillbaka till förmån för traditionella akademiska utbildningar.

Det handlar alltså inte om okunskap eller brist på information utan om någonting annat. En möjlig förklaring till detta kan vara att såväl yrkesutbildningar som träning kräver en aktiv och ibland utmanande insats, där du behöver engagera dig i praktiskt lärande och direkt tillämpning av kunskap. Trots att belöningarna på lång sikt är tydliga kan vägen dit verka krävande och utmanande för många.

Hur kan vi som samhälle ompröva och omvärdera synen på yrkesutbildningar och praktiska yrken? Det är dags att bryta den trista bilden och erkänna dessa utbildningars värde för individens karriär och samhällets utveckling. Företag skriker efter målare, plåtslagare och fordonsreparatörer betydligt mer än efter kommunikatörer, mäklare och ekonomer. Att faktiskt vara eftertraktad borde bara i sig vara statushöjande.

Läs hela debatten här!