I år förväntas EU-kommissionen lämna ett förslag på förändringar i koncessionsdirektivet (2014/23/EU), som en del av en större genomgång av unionens upphandlingsdirektiv. Men vad är koncessioner och vad är det för ändringar som Kommissionen väntas föreslå?

– Koncessioner är en särpräglad del av upphandlingsrätten. De liknar offentlig upphandling, men bygger på en annan logik. I stället för att den upphandlande organisationen betalar för en tjänst eller leverans ges leverantören rätten att driva en verksamhet och bära den ekonomiska risken, ofta genom att ta betalt av användarna, säger Magnus Johansson, Företagarnas expert på offentlig upphandling.

Företagarnas expert påverkar EU:s upphandlingsregler

Camping och parkeringar

Ett exempel på en koncession kan vara en camping som drivs av ett företag på uppdrag av en kommun, om företaget tar betalt av gästerna och bär den ekonomiska risken. För att klassas som koncession ska det inte vara fråga om ett arrende eller ett upphandlat driftavtal. Ett annat exempel på koncession är när en kommun ger företag rätt att ta ut parkeringsavgifter inom ett visst område.

– Gränsdragningarna är inte alltid glasklara och det är en anledning till att koncessioner på samma gång kan framstå som attraktiva och svårhanterliga, säger Magnus Johansson.

Vad är verksamhetsrisk?

I Frankrike är koncessioner ett etablerat och strategiskt verktyg för att organisera offentliga tjänster och attrahera privat kapital. I andra länder präglas användningen snarare av försiktighet – ofta kopplad till rättslig osäkerhet. Koncessionsdirektivet infördes för att förbättra rättsläget, men elva år senare är det tydligt att det finns förbättringspotential, enligt Magnus Johansson.

Fyra EU-länder, Frankrike, Italien, Tyskland och Spanien, står för hela 84 procent av alla koncessionskontrakt som tilldelats efter att direktivet trätt i kraft. Frankrike ensamt svarar för omkring 40 procent. I många andra medlemsstater används koncessioner sparsamt eller inte allt.

– En av knäckfrågorna är tolkningen av begreppet verksamhetsrisk. Enligt direktivet ska leverantören ta en verklig marknadsrisk, men vad detta innebär i praktiken är långt ifrån självklart. Gränsdragningen mellan koncession och tjänstekontrakt är fortsatt oklar, särskilt i situationer där ersättning kombineras med betalning från det offentliga, säger han.

Välkommen revidering

För upphandlande organisationer innebär tolkningsutrymmet en risk för felklassificering. Från leverantörernas sida innebär det osäkerhet som påverkar investeringsbeslut redan i ett tidigt skede.

– Osäkerheten slår särskilt hårt mot små och medelstora företag. Koncessioner är ofta långsiktiga, kapitalkrävande och juridiskt komplexa. När tillämpningen dessutom varierar mellan medlemsstater höjs trösklarna ytterligare, vilket i praktiken gynnar stora aktörer. Att koncessionsdirektivet nu är föremål för revidering är därför välkommet, säger Magnus Johansson.

Revideringen kommer troligen att fokusera på en mer sammanhållen tillämpning inom EU och om själva begreppet verksamhetsrisk. Förslagen kommer att syfta till att förenkla reglerna, stärka konkurrensen och göra upphandling och koncessioner till ett verktyg för hållbarhet, innovation och ekonomisk säkerhet.