Familjeföretaget väljer livskvalitet framför vinst

Publicerad 21 mars 2025

När Sveriges bästa krogar vill förhöja matupplevelsen med ett unikt porslin ringer de till Västergården. En framgång som ger keramikern Mia Martinius möjlighet att förverkliga drömmen om att driva företag tillsammans med sina tre barn.

Med en dov duns drämmer Mia Martinius ner en bit stengodslera på drejskivan. Ett lätt tryck med foten på pedalen får den att snurra runt, runt. Med vana händer kramar hon den grå klumpen och trycker ner tummarna i mitten. Någon minut senare står där en skål.

- Jag drejar omkring 120 saker om dagen och minst 1 000 i månaden. Det är ett hårt jobb. Jag får ofta höra att det ser så harmoniskt och skönt ut. Men jag är som en bagare på semmeldagen – det är inte så mycket mer känsla i det än så. Mina tankar är på annat håll, säger Mia.

Från utsidan ser Västergårdens kajskjulslokal i Göteborgs fiskhamn oansenlig ut, men på insidan möts besökaren av ett hav av keramik i alla former och färger. Här tillverkas tallrikar, skålar, koppar och fat till privatpersoner och ett 60-tal av Sveriges mest ansedda restauranger.

- Många från restauranger kommer in och säger ”vi ska göra den här rätten” och vill ta fram en tallrik tillsammans med oss. Andra är mer bestämda och vet vad de vill ha. Men om vi inte håller med dem kanske vi ändå skickar med ett prov på något annat som vi tycker passar bättre, säger Mia.

"För oss är vinsten att vi kan leva bekvämt och ha ett kul jobb. Vi vill inte ha så mycket pengar som möjligt"

Mia Martinius ser sig själv som problemlösare, snarare än konstnär. Hon vill få koll på beställarens behov och sedan komma med en lösning.

Det går snabbt när Mia Martinius drejar. Varje dag tillverkar hon omkring 120 föremål.

Den vinkande katten sägs bringa tur. Här är Västergårdens tolkning vid namn Lucky Bastard.

Började med en kurs

Det började med att hon gick en drejkurs på ABF. 1993 startade hon sin keramik-verksamhet som även sålde konfektyr. Hon började ställa ut på inrednings- och designmässan Formex och fick 240 återförsäljare i Sverige och Norden. Hon hade tre anställda och omsatte nästan fem miljoner kronor om året. Men så småningom började presentbutikerna som köpte hennes produkter att stänga ner, och Mia tröttnade på mässan.

En dag i februari 2015 klev plötsligt stjärnkocken Thomas Sjögren in genom dörren på Västergården. Inför finalen i Årets kock behövde han låna en kanna som han kunde hälla upp sås ur. Han gick segrande ur tävlingen och såg till att restaurangen Swedish Taste, som han då arbetade på, började köpa sitt porslin från Västergården.

- Sedan följde många andra efter och restaurangerna är en jättebra annonsplats för oss. 80 procent av privatpersonerna som handlar av oss har varit och ätit någonstans där de har vårt porslin, säger Mia.

När Mias tre barn – Max, Axel och Britta – tog studenten började de jobba i företaget. Sedan dess har 12–14 år passerat och alla fyra äger nu en fjärdedel av bolaget var.

- Min dröm har alltid varit att barnen ska vara med, så jag kände att det är bäst att jag delar med mig av företaget så att de känner sig tvungna att jobba här, skrattar Mia.

Alla fyra har tagit en paus i dagens arbete och slagit sig ner i fikarummet med utsikt över älven.

- Vi har alltid kommit bra överens, och vi kan vara raka mot varandra. Man har kontroll över sitt eget liv. Det ska vara lika skönt att vara på jobbet som att vara hemma, säger Britta.

”Min dröm har alltid varit att barnen ska vara med, så jag kände att det är bäst att jag delar med mig av företaget så att de känner sig tvungna att jobba här”

Mia Martinius son Axel Martinius sköter glaseringen av keramiken.

Hittat sina egna expertområden

De har sina olika huvudansvarsområden. Max sköter bokföringen, Axel glaserar och bränner och Britta putsar till det som Mia har drejat och är butiksansvarig.

- Det blir inte riktigt som ett jobb, det är mer som vilken del av livet som helst som man planerar in i sin kalender, säger Axel.

Att alla som arbetar i företaget är familj ger dem fördelar som inte hade gått att ha med andra anställda.

- Är det sämre tider tar vi lite mindre lön. Vi jobbar aldrig på fredagar och under en del av året jobbar vi mindre. Ibland sitter vi bara och pratar om ditt och datt. Och det är okej, säger Mia.

Västergårdens vinstmarginal är noll procent. Men det är precis så alla fyra vill ha det.

- Vi har en annorlunda inställning. För oss är vinsten att vi kan leva bekvämt och ha ett kul jobb. Vi vill inte ha så mycket pengar som möjligt. Den extra tiden man får är en del av lönen. Vi vill ha ”minimum effort, maximum pleasure”. För fyra år sedan fick vi en stor aktieutdelning var. Nu tar vi pengarna vi får in och ser till att alla har en okej lön, säger Mia.

Hon och barnen diskuterar länge vilka utmaningar de har i företaget och om det finns några tillväxthinder, men kommer inte riktigt fram till något.

- Att nå ut till fler kunder här men också utomlands, kanske. Men egentligen vill vi inte sälja på det sättet. Eller när det kommer nya regler som GDPR, till exempel. Då är vi väldigt oroliga över att göra fel. Men sedan går det ändå bra, säger Mia och Axel fyller i:

- Vår största utmaning är väl att vi tänker att det ska gå åt helvete – en oro för att det inte ska komma in fler beställningar. Men det har det alltid gjort, säger han.

Måsarnas skri hörs utanför Västergårdens lokal i Göteborgs fiskhamn.

Snyggt serverat

Ett urval av restauranger som serverar maten på porslin från Västergården:

Arctic Bath, Boden, Berns Asiatiska, Stockholm, Carbon, Göteborg, Cirkus, Stockholm, Elise, Borgholm, Grano, Göteborg, Hantverket, Stockholm, Human, Göteborg, Hällsnäs Hotell & Restaurang, Mölnlycke, Omaka, Stockholm, SK Mat & Människor, Göteborg, Sturehof, Stockholm Vrå, Göteborg, Västergatan, Malmö.

Fakta om Västergården

Startår: 1993.
Plats: Fiskhamnen i Göteborg.
Gör: Bruksföremål i stengodslera till restauranger och privatpersoner.
Anställda: Fyra, alla delägare.
Omsättning: 2,2 miljoner kronor.
Vinstmarginal: 0 procent.