Livsmedelsverket måste tänka om
I höstas fattade Livsmedelsverket efter flera års arbete beslut om en ny riskklassningsmodell som från och med 2024 ska styra kontrollen av alla företag som producerar livsmedel i Sverige. Enligt den nya modellen ska alla moment i produktionen som på ett eller annat sätt kan skapa hälsofaror för slutkonsumenten poängsättas. Dessa läggs sedan ihop och efter att viss hänsyn tagits till producentens storlek bestäms antalet kontroller som ska göras under en femårsperiod.
Tanken med en mer flexibel modell än den utgående som utgår från verksamhetstyp är i sig inte fel, anser Företagarna. Däremot missgynnar den nya modellen i praktiken kraftigt de minsta producenterna, eftersom dessa präglas av att ha flera små verksamheter och därmed många moment som genererar poäng.
Småföretagarperspektivet saknas
I en debattartikel i Dagens Industri skriver Företagarnas expert på regelförenkling, Erik Östman, tillsammans med Kerstin Johansson, ordförande för Sveriges gårdsmejerister om denna problematik:
”En gårdsmejerist vi varit i kontakt med uttrycker förtvivlat att hon riskerar fem gånger så många kontroller och därmed fem gånger så höga kostnader. Varje enskild kontroll kan kosta uppemot tiotusen kronor. En förändring med sådana resultat skulle vara förödande för Sveriges småskaliga matproduktion.”
Det är alltså livsmedelsproducenterna som betalar för utförda kontroller. Fler kontroller betyder högre kostnader för att följa regelverket. Så även om det nya systemet kan tyckas vara både enkelt och överblickbart för flera större producenter så menar Erik Östman och Kerstin Johansson att det riskerar bli en mardröm för de allra minsta. ”Därför är det uppseendeväckande att Livsmedelsverket i sin iver att få nya regler för livsmedelskontroller på plats helt missat småföretagarperspektivet”, skriver de i debattartikeln.
Kritik och justeringar
Flera remissinstanser har under framtagandet av den nya modellen uttryckt kritik av dess praktiska konsekvenser. Kritik som lett fram till justeringar. ”När en verksamhets kontrollbehov och kontrollfrekvens har räknats fram, kan kontrollmyndigheten i vissa fall bedöma att frekvensen inte är rimlig i jämförelse med det bedömda kontrollbehovet” skriver Livsmedelsverket i en icke bindande vägledning om hur kraven i lagstiftningen kan uppnås.
Problemet är att de minsta producenterna ska underställas individuella bedömningar av kontrollbehovet utan tydliga kriterier för hur dessa bedömningar ska göras.
− Även precisa regelverk leder i många fall till olika och ibland godtyckliga bedömningar. Det arbetssätt som nu föreslås av Livsmedelsverket är allt annat än precist och utrymmet för godtycke är oroväckande stort. De aviserade ändringarna är otillräckliga, säger Erik Östman.
Recept på bättre kontroller
I debattartikeln föreslår Företagarna och Sveriges gårdsmejerister tre åtgärder:
- Återinför de minsta storlekskategorierna i riskklassificeringen. Egna kategorier för de som producerar upp till ett respektive tre ton, skulle ge en rimligare mängd kontroller för de minsta verksamheterna.
- Ta fram kriterier för undantag för att minska risken för godtycke.
- Stärk småföretagarperspektivet i Livsmedelsverkets arbete.