Avtalsrörelsen går in på upploppet och även om sex av tio små- och medelstora företag står utanför kollektivavtalsmodellen påverkas de av vad som där beslutas kring löner och villkor.  

Den 31 mars ska parterna inom industrin som enligt den rådande ordningen sätter det så kallade märket ha kommit överens. Med tanke på kostnadsökningar i företagen och urgröpt reallön på grund av inflation är det upplagt för en rejäl armbrytning.  

− Det riskerar att bli en avtalsrörelse som landar i en kompromiss som får både arbetsgivare och arbetstagare att bli rejält besvikna eftersom de står långt ifrån varandra, säger Företagarnas chefsekonom Johan Grip.

Fem myter om kollektivavtal. 

Nej från facken 

På fredagen gav facken inom industrin kalla handen till det förslag som medlarna, de så kallade Opartiska ordförandena (Opo), lämnat: Ett tvåårigt avtal med löneökningar på totalt 6,5 procent, fördelat på 3,7 procent år ett och 2,8 procent år två och en höjning av minimilönerna i avtalet med 1 300 kronor inom ramarna för det. 

Facken i industrin, IF Metall, GS-facket, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer vill ha 4,4 procent löneökning på ett år och en tydligare låglönesatsning.  

– Vi har begärt 4,4 procent på ett år. Det här är på två år och 6,5 procent, det tycker vi är för dåligt, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson i en kommentar på fredagen. 

Vad kostar en anställd?

Förhandlingarna fortsätter 

Förhandlingarna mellan parterna följer en egen logik. Det gäller att maximera nyttan genom att spela sina kort väl, både från arbetsgivarsidan och facken inom industrin. Därför är det inte förvånande att facken i detta skede säger nej och att arbetsgivarsidan – Teknikföretagen, Industriarbetsgivarna, IKEM, Livsmedelsföretagen, Trä- och möbelföretagen, Gröna arbetsgivare, Grafiska företagen och TEKO – säger ja men menar att förslaget tangerar smärtgränsen.  

Inget utrymme för löneökningar 

Samtidigt som parterna tassar runt varandra för att sätta märket är utrymmet för löneökningar i många små- och medelstora företag litet eller till och med noll. Företagarnas undersökning Småföretagen och konjunkturläget indikerar att nästa var tredje företag, eller 28 procent, anger att de inte har något utrymme alls för att höja lönerna. 

– För höga reallöneökningar leder till varsel, det vill säga att företag måste minska personalstyrkan eftersom kostnadsmassan blir för tung att bära. Småföretagare är kända för att vilja behålla personal så långt det går, men det finns en smärtgräns, säger Johan Grip.  

Vad kan då en företagare göra som inte vill säga upp anställda, men inte har råd med löneökningar?  

– En lösning kan vara att laborera med andra anställningsvillkor än lönen som de anställda kan värdesätta, säger Johan Grip.  

 

Få tips om lönerevisionen 

I sändningen Lönerevision i tuffa tider samtalar han tillsammans med Företagarnas vd Günther Mårder och arbetsrättsexpert Lise-Lotte Argulander om de viktigaste frågorna när det gäller lön, lönesättning och lönerevision. Vad betyder det att reallönerna stigit väldigt mycket under de senaste årtiondena? Går det att skjuta på själva lönerevisionstillfället i år? Vad är märket? Måste den som har hängavtal följa kollektivavtalets kommande lönehöjning? Hur ska man tänka vad gäller generell och individuell lönesättning? Det är en sändning som kan hjälpa alla företagare som brottas med lönerevisionen.