Som privatperson förväntas man att betala sina räkningar i tid, annars väntar otrevliga konsekvenser. Eventuellt kan man med lite charm få någon extra dag på sig att betala, men det är undantaget som bekräftar regeln. Det står heller inte mig som köpare fritt att diktera villkoren när jag är villig att betala utan det är säljaren som bestämmer vad som är rimligt just i mitt fall. 

Som småföretagare gäller dock helt andra regler, speciellt om jag väljer att göra affärer med ett storbolag. I dessa relationer är det mer regel än undantag att det är köparen som bestämmer när hen tänker betala och har säljaren problem med det så är risken stor att de går till någon annan.

Tvingas acceptera långa betaltider

Djungels lag råder alltså. De stora och starka bestämmer för att de är stora och starka, inte för att de har rätt. Så här kan vi inte ha det. Det är skadligt för företagen det berör och för tillväxten i stort. Som småföretagare är det inte ovanligt att vara helt beroende av sina storbolagskunder och därmed går många företag med på längre betaltider än vad de känner sig bekväma med. Detta visar bland annat Intrums rapport European Payment Report från 2020 där 82 procent av de svarande företagarna anger att de någon gång accepterat längre betaltider för att inte skada affärsrelationer.  

2017 tog dåvarande näringsminister Mikael Damberg initiativ till en frivillig uppförandekod som storbolagen kunde ansluta sig till för att visa att de är schyssta motparter som betalar i tid. Vi på Företagarna hejade såklart på initiativet och har sedan dess varit engagerade i Föreningen för kortare betaltider. Det kändes i det läget rimligt att förändringen skulle ske på frivillig väg och att alla aktörer skulle hjälpas åt för att komma till rätta med de skenande betaltiderna.

Utvecklingen går åt fel håll

Upp mot 120 dagar var inte ovanligt. Ett mindre företag kan inte ha hur goda marginaler som helst, och att vänta med att få betalt i fyra månader för ett utfört arbete är självklart helt orimligt. Det är inte många företag som klarar det, särskilt om det handlar om ett för det säljande företaget större uppdrag. Vi kan nu efter fyra år konstatera att utvecklingen fortsatt går åt fel håll. Endast ett fåtal storbolag har anslutit sig till den frivilliga koden och undersökning efter undersökning visar att problemet fortsätter att växa. Det är helt enkelt dags att ta i med hårdhandskarna för att se till att småföretagarna får betalt i tid.

Företagarna är generellt för att marknaden ska självregleras och att regering och riksdag i möjligaste mån ska undvika tvingande lagstiftning. Men när nu storföretagen visat att de inte klarar att reglera detta på ett fungerande sätt och att väldigt många småföretagare därmed hamnar i kläm så tycker vi nu att det är dags för hårdare tag. Det ska inte vara rimligt att de stora bolagen använder de små som bank, speciellt inte i tid av kris.

Vårt tålamod är slut

Ett steg som kan vara i rätt riktning är det rapporteringskrav som nu bereds på näringsdepartementet, och som trots ständiga förseningar nu utlovas komma innan sommaren. Beroende på hur detta är utformat kan det vara ett sätt att sätta strålkastarljuset på hur de är ställt med betaltiderna i våra storbolag och på så sätt få i gång en debatt. Hjälper inte detta är vi inte främmande att gå ännu längre och jobba för en tvingande lag om betalning inom max 30 dagar. 

Oavsett, vårt tålamod är slut. Vi vill inte se en enda företagare till som går på knäna för att de inte får betalt i tid. Vi vill inte prata med uppgivna företagare som inte vågar träda fram och prata om problematiken för att de är rädda att tappa sin största kund. Det är inte värdigt! Det är dags att storbolagen tar sitt ansvar för att komma till rätta med betaltiderna en gång för alla. Det är inte bara viktigt för de minsta företagen utan även för hela Sveriges tillväxt och konkurrenskraft.