För sex år sedan startade jag Solhaga Stenugnsbageri i Slöinge, Halland. Sedan dess har vi blivit ettkänt besöksmål, vunnit priser och nyligen utökat verksamheten med ett konditori i Falkenberg.

Framgången har varit möjlig tack vare en modell som jag tagit fram tillsammans med mina anställda:

Arbetsväxling. Fem av sex anställda på företaget är bagare. Under vår högsäsong på sommaren ägnar de sig bara åt bakning, resten av året växlar de även med butikspass, leveransrundor och andra arbetsuppgifter. På det viset kan fler bagare vara sysselsatta, arbetet blir roligare och mindre slitsamt.

Intraprenörskap och transparens. Jag ser mitt företag som en plantskola för framtida entreprenörer och delar allt som har med företaget att göra.

Lokalt samarbete. Solhaga anlitar bara lokala leverantörer. På det sättet har vi bidragit till att skapa en positiv anda och tillväxt som nu gör att skola och annan service i Slöinge måste bygga ut.

Allt ställdes på ända

I november förra året ställdes allt detta på ända. Då ringde fackförbundet Livs och ville att vi skulle teckna kollektivavtal senast 1 april i år. I annat fall blir det blockad inom ett år, var beskedet.

Jag har inget emot kollektivavtal, men som en liten arbetsgivare har jag sett chansen att utforma förmåner utefter varje enskild medarbetares önskemål. När jag satt löner har jag tittat på olika kollektivavtal och lagt mig en bit över dessa. Mina anställda har en tjänstepension och en sjukförsäkring som är bättre än FORA. Vi har schyssta villkor – bara inte exakt samma villkor som i Livs avtal.

Livs avtal tycks vara skrivet för en stor brödfabrik där alla jobbar måndag till fredag. Solhaga är ett litet hantverksbageri med en två månader lång högsäsong på sommaren där merparten av intäkterna ska in. Resten av året är det lågsäsong. Det innebär att vi arbetar mycket när andra är lediga – men har möjlighet till flexibilitet när efterfrågan är mindre.

Orimligt med flera kollektivavtal

Inte nog med det – Livs avtal gäller enbart bagarna. För personal som jobbar med försäljning och servering krävs ytterligare ett kollektivavtal, enligt Livs. För mig som småföretagare med bara sex anställda är det orimligt att behöva teckna två avtal. Jag ser stor risk för slitningar i min lilla personalgrupp när helt olika lönevillkor och ersättningar ska gälla. Arbetsmodellen där vi hjälper varandra och jobbar över yrkesgränserna går inte längre att tillämpa.

Läs hela debattartikeln på gp.se