På en av mackapärerna, en ombyggd mjölkkyl, sitter en Arla-skylt.
– Det är ett väldigt litet bryggeri, säger Tomas och berättar att han fått använda sin uppfinningsrikedom för att inte behöva investera alldeles för mycket pengar.

Marbäcks bryggeri har funnits i snart fyra år och startades i en bastu!
– Jag och en kompis har träffats varje söndag under vinterhalvåret för att bada bastu och prova öl. Det är tionde året nu!

För fem år sedan kom de på att de ville prova att göra sitt eget öl. De provade i en tiolitersgryta hemma på spisen. Det blev en ale som gav mersmak till ytterligare experiment.
–Just då var vi väldigt stolta, så det var bara att dricka den och se glada ut. Sen köpte vi en större tunna.

Nästa mål blev att försöka ta sig in i Systembolagets sortiment. Och det lyckades de med. Efter något år tog Tomas över driften själv. Han hade konstaterat att livet har mer att erbjuda än transporter och sålde sitt åkeri. Nu kunde han ägna sig på heltid åt sitt stora intresse för smaker. Vid sidan om bryggeriet anordnar han även ölprovningar och matlagningshappenings för grupper i det som en gång var åkeriets lunchrum och kontor. Han har aldrig annonserat, folk verkar hitta honom ändå.

Tomas lägger rätt mycket tankeverksamhet på hur framtiden ska se ut.
– Jag skulle behöva upp i storlek för att kunna leva på verksamheten, men vilket ben ska jag välja?

Han överlägger med sig själv – nyligen har han köpt in åtta nya jästtunnor om 300 liter vardera, vilket talar för att han borde satsa mer på bryggerisidan. Allting sköts manuellt. Upptappning, korkar och etiketter – allt görs för hand. Av Tomas – och i viss mån yngste sonen Andreas som rycker in en dag i veckan. Bryggdagarna börjar tidigt, redan klockan sex är Tomas på plats för att hälla malt i tunnan. I fjol bryggde Tomas 25 000 liter öl.
– Hoppas jag kan öka det lite, säger han, men konstaterar att det är svårt att få tiden att räcka till för att ge sig ut och sälja.

Tomas har inga drömmar om ett stort bryggeri utan trivs egentligen med dagens kombination av öl och mat. Att få gå omkring ensam i bryggeriet och pula med radion som enda sällskap och få fatta sina egna beslut är det bästa med soloföretagandet.
– Samtidigt är jag ju social. Så då är det kul när det kommer en grupp på kvällen och jag får prata av mig. Minst roligt med företagandet är pappersexercisen. Och så är det där med att inte veta hur det ska gå. Det inns ju alltid en oro när man har eget, att inte veta hur det ska bli kan ju vara både negativt och positivt! Tomas gick med i Företagarna redan under åkeritiden. Tack vare medlemskapet kunde han köpa lite billigare drivmedel, någon bil och få en bra försäkring.
– Men jag är inte med i några fler nätverk, det borde jag kanske vara.

Reportaget med Tomas är hämtad ur boken "Minst & flest - en viktig bok om soloföretagare". Soloföretagare är viktiga, men en grupp av företag som ofta glöms bort av politikerna. Det vill vi på Företagarna ändra på! I boken kan du låta dig inspireras och lära dig av 50 soloföretagares vardag. Visste du till exempel att 74 % av alla företag i Sverige är soloföretag och att de i snitt bidrar med 12 % av de kommunala skatteintäkterna? 

 

  Klicka här för att läsa Minst & flest