Almedalsveckan är över för den här gången. Det blev en väldigt annorlunda Almedalsvecka, dessvärre på fler sätt än vad som initialt planerats. Det var den första Almedalsveckan efter pandemin. Det var den första Almedalsveckan där varje riksdagsparti bara fick en halvdag att förfoga över, tidigare år har partierna förfogat över varsin heldag. Och tragiskt nog blev det den första – och förhoppningsvis också den sista – Almedalsveckan där en person bragdes om livet. Psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren höggs brutalt och oprovocerat ned på Donners plats i hjärtat av Visby innerstad under onsdagen. Jag hade aldrig förmånen att träffa Ing-Marie, men jag känner stort medlidande med hennes anhöriga som fått en familjemedlem, en kär vän eller en uppskattad kollega ryckt ifrån dem på ett grymt vis. Det är inte bara en personlig tragedi för många människor utan också ett slag mot vårt öppna och demokratiska samhälle.

Trots veckans tragiska avslutning så var det en vecka med många värdefulla möten. Möten med politiker, med opinionsbildare, och inte minst med ett stort antal företagare. De sistnämnda mötena är en förutsättning för att jag ska kunna göra mitt jobb, så jag vill passa på att rikta ett varmt tack till alla företagare som varje vecka berättar om sin vardag och delar med sig av sin verklighet.

Mitt och regionkontorets fokus under Almedalsveckan har legat på att vid fyra seminarier och en rad enskilda möten presentera Småföretagsbarometern 2022 för Stockholms län, Södermanlands län, Uppsala län samt Västmanlands län. Det ekonomiska läget för småföretagen varierar mellan länen, men sammanfattningsvis kan sägas att det ekonomiska läget förbättrats efter pandemin, med stigande omsättning och orderingång. Lönsamhetsutvecklingen hänger emellertid inte med omsättnings- och orderutvecklingen, mycket på grund av de höga kostnaderna många företagare möter i spåren av den ryska invasionen av Ukraina. Därtill ligger den utbredda kompetensbristen som en våt filt över småföretagen och begränsar deras expansionsmöjligheter, inte bara i våra regioner utan i hela landet.

Kompetensbristen gavs också stort utrymme under Almedalsveckan. Förutom Företagarna så arrangerade bland andra Einride, Region Norrbotten, Tidningsutgivarna, Svensk Sjöfart och LKAB seminarier som på ett eller annat sätt berörde den skriande kompetensbristen i många branscher. Kompetensbristen – liksom företagandets villkor i allmänhet – fick dock inget utrymme på den plats där det hade betytt mest: scenen i Almedalen. Historiskt har Moderaterna och Centerpartiet varit de partier som talat mest om vikten av goda villkor för företagen, men vare sig Ulf Kristersson eller Annie Lööf så mycket som nämnde småföretagen i sina tal. Kristersson utlovade dock ett stopp för nya och höjda skatter om han vinner valet. Det skulle välkomnas av många småföretag, som idag möter ett utmanande kostnadsläge med höga priser på drivmedel, el och material. Höjda skatter ovanpå de höga kostnaderna skulle riskera att bli strået som knäcker kamelens rygg för många företag. Annie Lööf å sin sida tryckte på behovet av långsiktiga och stabila politiska överenskommelser, och får där uppbackning av årets Småföretagsbarometer. För första gången på länge anges politisk oförutsägbarhet som ett av småföretagens främsta tillväxthinder, vilket borde ge många politiker en tankeställare. Om skatter och regler hela tiden ändras blir det omöjligt för en företagare att göra tillförlitliga kalkyler för en investering i maskinparken eller expansion till en ny ort, och utan tillförlitliga kalkyler blir det inga investeringar.

Miljöpartiets Per Bolunds tal fokuserade nästan uteslutande på klimat- och miljöfrågorna. Bolund hyllade bland annat dem som anstränger sig för att köpa ekologiskt eller sätter upp solceller på taket, men nämnde inte att de lantbrukare som odlar den ekologiska maten och de montörer som installerar solcellerna i de allra flesta fall är småföretagare. Kristdemokraternas Ebba Busch var den enda partiledare att faktiskt nämnda småföretagen i sitt tal, dock bara en gång i förbigående som del av en retorisk figur. Inte heller Jimmie Åkesson ägnade småföretagen någon större uppmärksamhet i sitt tal, men gjorde en välkommen markering mot justitieministerns hänvisning till företagares ”egna ansvar” att skydda sig mot dieselstölder. Att lägga ansvaret för ett begånget brott på brottsoffret är onekligen provocerande – hade justitieministerns kommentar gällt en typ av brott som riktas mot enskilda snarare än företagare hade kommentaren sannolikt inte passerat lika obemärkt förbi.

Socialdemokraternas Magdalena Andersson, Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar och Liberalernas Johan Pehrsson var de som kom närmast kompetensbristen i sina tal. De ägnade en betydande del av sina tal åt skolan, men dessvärre med fel fokus. Andersson gjorde ett stort nummer av att hon och Socialdemokraterna nu ansluter till Vänsterpartiets linje om att förbjuda vinst inom skolan. Pehrsson och Liberalerna gick lite försiktigare fram och lovade bara att företag inte ska få tjäna ”stora pengar” inom skolan. När det gäller utbildningens innehåll och kvalitet var det däremot mer skralt med vallöften och reformidéer. Samtidigt skriker många företag efter kompetens och upplever att många såväl kommunala som fristående skolor misslyckas med att tillhandahålla anställningsbar arbetskraft i tillräcklig utsträckning. Fokus borde ligga på att se till att alla skolor tillhandahåller en god utbildning som antingen gör studenterna anställningsbara eller förbereder dem för en högre utbildning som leder till arbete.

I de flesta partiledartalen fick småföretagen inte så mycket som ett omnämnande. Partiledarna talade mycket om den ökade brottsligheten och om hur de vill bekämpa den – men ingenting om de småföretag som skapar jobben som behövs för att driva integrationen och bryta det utanförskap som föder otryggheten. De talade mycket om välfärd – men ingenting om de småföretag som finansierar den största delen av välfärden. Och de talade mycket om klimatförändringarna – men ingenting om de småföretag som står för innovationerna som möjliggör en grön framtid. Ska vi lösa våra stora samhällsutmaningar så behöver vi livskraftiga småföretag som vågar satsa och anställa fler. Dom är våra jobbskapare, samhällsbärare och välfärdsbyggare. Nu krävs en näringspolitik som ser småföretagens betydelse och ger dom rätt förutsättningar för att utvecklas.