Andreas Stridkvist och Peter Stridkvist. Både andra och tredje generationens gjutare på Lyrestads Gjuteri.
Familjen som blandar gjuten tradition med hållbar innovation
Sedan 1955 har handtillverkat gjutjärn fraktats från Lyrestads Gjuteri. Men trots sin hantverkshistoria har familjeföretaget ofta velat ligga i framkant. Både forskningssamarbeten och ungdomlig entreprenörsanda har nu satt den lilla orten på kartan.
Det är mamma Mari Stridkvist som öppnar dörren och välkomnar oss in. Strax därefter ansluter Andreas Stridkvist med ett leende på läpparna. I huset ryms i dag två företag under samma tak. Det ena är Lyrestads Gjuteri, som Andreas farfar Walter Stridkvist grundade tillsammans med Allan Levinsson.
- Allt började lite av en slump när de svarade på en annons om att starta företag här i byn, säger Andreas Stridkvist.
I dag, över 70 senare, drivs gjuteriet vidare av Walters son, Peter Stridkvist. Det andra företaget i huset heter Lursta, döpt efter det dialektala uttalet av byn Lyrestad. Företaget består av Andreas Stridkvist som tillsammans med formgivaren John Andersson designar och säljer köks- och hushållsprodukter som tillverkas på gjuteriet. Precis som för Andreas farfar började även det av en slump: två unga män som fann varandra med drivet att vilja starta något eget.
- Det var något som saknades för mig. Vi har ett jättefint familjebolag, men hur kan jag på något sätt ta vara på min egen kreativitet och gjuteriets historia, samtidigt som jag bygger någonting framåt? De tankarna har varit väldigt motiverande för mig i att starta Lursta, säger Andreas Stridkvist.
Inne i gjuteriet sprids en metalliskt varm lukt och ett bullrigt dån från maskinerna. Spår av svart sand breder ut sig över golvet och längre bort glöder den flytande massan från ett kärl. Trots hjälp av maskiner är hantverket detsamma genom alla dessa år: smält järn hälls manuellt i sandformar som sedan får svalna. Det färdiga gjutjärnet produceras på uppdrag av tillverkningsindustrin, men blir också vackra föremål till butiken Svenskt Tenn.
”Innan visste folk i området inte vad vi gjorde här inne. Många visste inte ens om att det fanns ett gjuteri här. Nu är det många här som känner till oss och är stolta över det vi gör”
Men vad som skiljer detta gjuteri från så många andra, är just formsanden. Vanligtvis innehåller det tillsatt kol som förhindrar att sanden bränner sig fast i järnet. I den här sanden har kolet ersatts med ett naturligt substitut, ett forskningssamarbete med Volvo Group som minskar koldioxidutsläppet vid gjutning med 85 procent.
- Vi är ju först i världen med det här. I alla tider har folk sagt att man måste ha tillsatt kol i formsanden. Det var först när vi förstod att kolet inte fyller den funktion vi tidigare trott som vi insåg att det gick att uppnå på annat håll, säger Andreas Stridkvist.
Den nya formsanden påverkar även arbetsmiljön till det bättre genom att minimera förekomsten av giftiga gaser. Andreas Stridkvist visar upp de vita väggarna som från början var ett roligt initiativ för att undersöka sandens effekt.
- Det är egentligen ren idioti att måla vitt i ett gjuteri. Tidigare skulle det här vara helt svart av kolet. Så det är verkligen en jättestor skillnad. Sanden bidrar inte bara till mindre utsläpp av koldioxid, utan förbättrar också luftkvaliteten för oss som arbetar här, säger Andreas Stridkvist.
När pappa Peter kommer förbi nämner han att arbetet med den kolfria sanden fortfarande är under process. Men förutom sanden sker även andra forskningsprojekt på gjuteriet.
- Jag har visst blivit forskare på gamla dagar, säger han och skrattar.
I verksamheten görs flera hållbara insatser och listan kan göras lång: järnet till Lurstas produkter hämtas från lokala skrothandlare, kartongerna är lokalproducerade, blacket är vattenbaserat och vattnet i lokalerna värms upp av produktionens överskottsenergi. Som svar på varför det är viktigt med hållbarhet för ett litet företag, svarar Andreas Stridkvist:
Det måste ju börja någonstans. Ifall alla järngjuterier i Europa skulle gå över till att använda den här sanden till exempel, så hade det gjort en gigantiskt stor skillnad. Får du bekräftelse någon annanstans, är steget kortare att kunna testa det på en större industri, säger han.
”Hur fasen byggde man upp det här från grunden? Det finns en stolthet i det – att fortsätta bygga vidare samtidigt som jag kan sätta mitt eget spår i det”
Det sista i kärlet som inte räcker till en hel gjutning hälls över i mindre formar. Det återanvänds till en senare sats. Gammal räls och bromsklossar från den lokala skrothandlaren får nytt liv till Lurstas produkter.
Tillbaka in på kontoret tittar Andreas Stridkvist på ett urval av Lurstas produkter som ligger på ett bord. I hans händer vilar både kvalitativt hantverkskunnande och hållbar innovation.
- Innan vi startade Lursta, visste folk i området inte vad vi gjorde här inne. Många visste inte ens om att det fanns ett gjuteri här. Nu är det många här som känner till oss och är stolta över det vi gör, säger Andreas Stridkvist.
I framtiden drömmer han om att ta Lursta internationellt, men först får produkterna växa genuint på den svenska marknaden.
- Vår vision är: ”Tänker du på en gjutjärnspanna så tänker du på Lursta”. Har vi nått dit, så har vi kommit väldigt långt, säger han.•
Fakta om Lyrestads gjuteri
- Grundades: 1955.
- Verksamhet: Tillverkning och försäljning av gjuterigods. Främst till verkstadsindustri men även till butiken Svenskt Tenn.
- Antal anställda: 16.
- Omsättning: 20,4 miljoner kronor (resultat 1,05 miljoner kronor).
Fakta om Lursta Cast Iron
- Verksamhet: Försäljning av hem- och köksprodukter i gjutjärn. Samarbetat med kockar som Niklas Ekstedt, Johan Jureskog och Stefan Ekengren.
- Omsättning: 3,6 miljoner (resultat 103 000 kronor).
Formsanden läggs fortfarande för hand i träformar. Ungefär 95 procent av all sand återanvänds efter gjutningsprocessen.
