På måndagen rullade den första transporten med grisar till slakt från Gudmundsgården som ligger mellan Asige och Slöinge utanför Falkenberg.

Det är mer än fyrtio mil fågelvägen mellan utbrottet av afrikansk svinpest i Fagersta och Gudmundsgården, där Ralf Tebaay driver familjelantbruk och gårdsbutik med charkuterivaror. Ändå var slakt ett logiskt beslut för honom när nyheten om utbrottet kom. Gårdens grisar går utomhus och är därför mer sårbara än besättningar som hålls i hermetiskt slutna stallar.

− I värsta fall blir det en smittzon även här i Halland och då tar inga slakterier emot grisarna, säger han.

Bättre förekomma än förekommas, med andra ord.

Går inte att ha grisar utomhus

Som lantmästare och agronom och med bakgrund i Tyskland, där afrikansk svinpest finns, anser Ralf Tebaay att han inte bara har ett ansvar att sörja för den egna djurhållningen, utan också behöver ta hänsyn till riskerna för andra bönder som bedriver grisproduktion.

− Det handlar inte bara om vildsvin. Det går inte längre att ha utegrisar. Den tiden är förbi. De kan smittas av en grävling eller en fågel som för med sig viruset. Då dör alla grisar. Så aggressivt är den afrikanska svinpesten, säger han.

Bara en tidsfråga

Familjeföretaget står och faller inte med grisarna som nu går till slakt. Gudmundsgården har redan minskat ner på antalet grisar och börjat planera för att ställa om till inomhusproduktion. Det beror på att Ralf Tebaay haft på känn att smittan skulle komma till Sverige.

− Hotet från afrikanska svinpesten har hängt över oss under flera år, säger han.

Han är också pessimistisk till att det går att utrota viruset nu när det konstaterats i Sverige.

− Jag tror att det är för sent att stoppa spridningen. Det tog myndigheterna två veckor från misstänkt till konstaterad smitta och under den tiden har turister, svampplockare och campare rört sig till och från området som nu är en smittad zon. Det räcker att det finns virus på ett bildäck för att det ska sprida sig, säger han.

Minskad vildsvinspopulation

Afrikansk svinpest finns redan i flera europeiska länder, som Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Bulgarien Tyskland och Italien. Om viruset inte går att utrota, vad gör man då? Enligt Ralf Tebaay finns det två alternativ. Antingen slutar man med grishållning helt och hållet, eller så minimerar man vildsvinsstammen så att det inte blir spridda utbrott.

− Vildsvin är kloka djur. I Tyskland har man satsat miljarder på att stängsla in områden, men djuren hittar alltid ett sätt att kringgå de hinder som sätts upp, säger han.

Exportförbud går att hantera

Flera länder, bland annat i Sydostasien, har stoppat importen av griskött från Sverige efter att smittan konstaterats. Ralf Tebaay anser att det är en helt naturlig försiktighetsåtgärd och att det inte behöver betyda så mycket för den svenska grisnäringen.

− Det mesta av det fläskkött som produceras i Sverige konsumeras här och det kommer alltid att finnas avsättning på den inre marknaden i EU. Det som gått på export till Asien handlar mer om restprodukter som öron, svansar och fötter, så det är inte ett stort problem just nu, säger han.

Baksidan av stordrift 

Utmaningen nu handlar om att bli av med utbrottet av afrikansk svinpest. Ralf Tebaay tror att det kan ta upp emot tre fyra år innan det ha klingat av. Därefter är utmaningen att se till att hantera den nya verkligheten.

− Lantbruket i Sverige har utvecklats mer och mer till stordrift och centralisering. Det är väldigt sårbart för smittsamma sjukdomar. Vi såg hur salmonellautbrottet slog ut sextio procent av Sveriges äggproduktion och vi har stordriftgårdar med omkring tiotusen slaktsvin eller fler. Då räcker en enda infektion för att slå ut stora delar av inhemska produktionen, säger han.

Centraliseringen betyder långa transporter och enligt Ralf Tebaay gör det även att risken ökar för att viruset ska sprida sig.