De 100 dagarna som klev ut genom fönstret och försvann

Nyligen passerade regeringen de mytomspunna ”första 100 dagarna” – den initiala tid då en ny regering ska lägga fram vad den vill genomföra och sätta igång processer. En hel del har man också påbörjat. På det näringspolitiska området är det dock hittills skralt. Jag vill därför här ge en handfull konkreta förslag på hur regeringen kan leva upp till de ambitioner man lagt fram i Tidö-avtalet. 

En huvudpunkt i den del av Tidö-avtalet som rör tillväxt och ekonomi lyder: ”Villkoren för små och medelstora företag att växa, anställa och attrahera kapital ska förbättras, exempelvis genom förändringar i 3:12-regelverket.” Denna punkt kan delas upp i de fyra olika målen: växa, anställa, attrahera kapital, förändra 3:12-reglerna.  

Växa

Mindre företag växer till att bli större genom att gå med vinst, och kunna använda vinsten till att investera och expandera. Så gott som alla stora företag har börjat som små. För att underlätta för företag att växa, kan politiken se till att hålla nere onödiga kostnader. Det kan handla om allt från att begränsa rapporteringskrav och dra ner på mängden överflödiga regler, till att se till att myndigheter och kommuner handlägger ärenden snabbt och rättssäkert. Allt som sänker administrativa kostnader (vilket för övrigt också är en ambition som finns angiven i Tidö-avtalet) hjälper företag att kunna växa.  

Anställa

De små och medelstora företagen är Sveriges jobbmotor och har skapat fyra av fem nya jobb i ekonomin sedan 1990. Men för att de ska kunna fortsätta skapa jobb och bidra till att få ner Sveriges höga arbetslöshet, krävs att kostnaderna för att anställa sänks. Politiken kan göra detta lättast genom att minska skatten på att anställa genom att sänka arbetsgivaravgifterna. Tyvärr går utvecklingen i fel riktning på detta område: Vid årsskiftet höjdes skatten på att anställa för de minsta företagen, och sista mars höjs arbetsgivaravgiften för ungdomar återigen. Detta skulle regeringen lätt kunna ändra på i vårbudgeten – vilket skulle vara särskilt viktigt för att möta den lågkonjunktur många ekonomiska bedömare ser stunda.  

Attrahera kapital

På denna punkt finns sedan 2013 ett särskilt verktyg, investeraravdraget, som ger incitament att investera i små och växande företag. Enkelt uttryckt innebär det att den som investerar i ett nytt mindre företag eller en nyemission kan få avdrag för den investerade summan. Sedan det infördes har investeraravdraget dock begränsats av tidigare regeringar. Nuvarande regering kan vända den utvecklingen, till exempel genom att höja taksumman för investeringar och öka avdragsmöjligheten från 50 till 75 procent. Man skulle också kunna undersöka att ge även juridiska personer rätt till investeraravdrag, och samtidigt utreda hur den som sparar på investeringssparkonto (ISK) även skulle kunna ha onoterade aktier på kontot. Det skulle öppna för mycket större möjligheter för småföretag att attrahera kapital.  

Förändra 3:12-reglerna

Dessa regler, som styr hur aktiva ägare i fåmansföretag beskattas, är för närvarande föremål för en statlig utredning. I slutet av januari fick utredningen nya tilläggsdirektiv, som ger utredningen mer företagarpositiv riktning. Det är välkommet, och särskilt bör utredningen undersöka möjligheterna att höja taket i den så kallade förenklingsregeln, som sju av tio fåmansföretagare tillämpar vid utdelning ur sitt företag (och som legat orört sedan 2012). Det går också att modifiera förenklingsregeln så att även delägare med mindre andelar kan ta del av utdelning.  

 Regeringens ambitioner i Tidö-avtalet är lovvärda – och nödvändiga för ett fortsatt starkt företagande och jobbskapande i Sverige. Nu är det hög tid att gå från ord till konkret handling!