Känner du en batteribärande elhälare?

mobiltelefonen ringer

− Företagarnas presstelefon, du pratar med Jimmy Mannung.

− Ja, hej, jo jag ringer från det stora mediet. Vi tänkte på en sak här på redaktionen. Kan jag testa en tanke på dig? (inväntar inte svar) Jo, det är ju stor kris i xyz-branschen nu och jag undrar om ni skulle kunna hitta en företagare som kan berätta om hur dåligt det går för företaget och hur nära konkurs bolaget står? Det vore bra om personen vi pratar med varit stationerad i en krigszon, eller är nötallergiker.

Vad är intressant?

Exemplet är påhittat men alltför långt från verkliga händelser är det tyvärr inte heller. Ibland är frågan mer subtil och därmed svårare att säga nej till utan att verka ohjälpsam, men här skulle jag så klart säga att vi tyvärr inte kan hjälpa till. Därefter skulle jag försöka få till en diskussion om vad som egentligen är intressant att rapportera om i anslutning till ämnet.

Det är en gammal sanning att det enda riktigt effektiva sättet att ta bort fokus från en berättelse är att ersätta den med en bättre berättelse. Det som skulle kunna urarta i misärskildringar kan då i bästa fall komma att handla om strukturella problem och om olika samhällsaktörer som inte gör sitt jobb.

En ärlig bild

Samtidigt vet vi att företagare inte ger upp i första taget. De ger inte ens upp efter de har gett upp. Hoppet lever i ”Bara det vänder nästa månad” eller ”Snart kommer nog en order från Tyskland”. Därför kan det vara svårt att kunna ge en helt ärlig bild av hur läget är.

mobiltelefonen ringer igen

− Företagarnas presstelefon, du pratar med Jimmy Mannung.

− Hej! Har jag kommit till Företagarna? (får jakande ljud) Jo, jag undrar angående elpriserna. Jag har hört rykten om batteriskurkföretag som laddar batterier i ett elprisområde och säljer det i ett annat? Hur ser ni på sådana företag? Är något sådant företag medlem hos er?

Kreativa vinklar

De ”kreativa” vinklarna hos journalister som letar efter något unikt kan onekligen skapa en del frustration, och flyttar ofta fokus från det som egentligen är viktigt. Det är inte någon journalists dröm att vara femma på bollen och skriva ännu en artikel om ett företag i elprisområde 4 vars verksamhet riskeras på grund av höga elpriser. Det är på så vis lätt att förstå drivkraften efter något mer kittlande, men genvägarna som tas för att komma dit är stundtals regelrätt förolämpande.

Samtidigt är jag övertygad om att breda personporträtt som sätter företagaren och företaget i en större kontext är intressantare att ta del av för läsaren än det är att läsa om spekulationer kring batteribärande elhälare från yttre rymden (eller valfri mellanstor svensk stad). Sådana porträtt kräver dock tillit. Hälarexemplet är mer uppenbart extremt än det jag möter i verkligheten, men dramaturgin känns igen.  

Riskerna vi tar

Företagaren behöver ge en bild av sig själv ur flera olika perspektiv. Det gäller särskilt i oroliga tider som de vi lever i nu. Vi behöver få veta hur företagaren är som människa, som brinnande kraft bakom sitt företag, men också som orolig för vad som kan hända om det inte går ihop. Journalisten behöver å sin sida ta sig tid att skapa ordentliga tidskrävande möten med risken att det inte blir något. Vi som jobbar med press på Företagarna vet också att varje gång vi skapar ett möte mellan företagare och journalist tar vi en risk att förlora båda parters förtroende om vi inte gjort vårt förarbete ordentligt. Förväntningar spelar roll.

mobilen ringer igen, det gör den ofta

− Företagarnas presstelefon, du pratar med Jimmy Mannung.

− Hej! Det är Namn Namnsson för TV-bladet här. Jag ville tacka så jättemycket för tipset jag fick igår! Du vet, det om att prata med företagaren på företaget i Företagstad? Vi hade ett otroligt bra samtal och jag har pratat med min chef om att göra detta till en serie. Om jag säger så här: eld och lågor! Så här kan ju inte företag i Sverige behöva ha det!

Känna sig bekräftad

Allt är verkligen inte jakt på misär. De flesta journalister vet mycket väl var gränserna går. Då och då händer rentav den här typen av saker. Samtal eller meddelanden där jag får känna att vi på Företagarna gjort ett bra jobb med att hitta rätt talesperson till rätt fråga. Där företagaren känner sig bekräftad och får möjlighet att lyfta problem och utmaningar. Där journalisten får berätta en viktig berättelse som kanske kan förändra samhället en smula.

Mobilen ringer snart igen och varje knapptryck är något av ett lotteri och ett äventyr. Vi kan dock vara säkra på arbetet med att förbättra företagsklimat i Sverige är långt ifrån färdigt.

mobiltelefonen ringer igen

− Företagarnas presstelefon, du pratar med Jimmy Mannung.

− Företagarna? Har jag kommit till Dotter Mannungs pappa?

− Ja, ursäkta, svarar så i alla telefoner av rena farten.

− Jo, det var utflykt idag som du vet och din dotter hade nötter med sig. Det är förbjudet. Vi har faktiskt nötallergiker på skolan.

Jag frestas för en sekund att fråga om nötallergikerna är företagare, men lovar i stället bot och bättring i väntan på nästa samtal.