Pär ”Pelle” Aldestam är en av delägarna av familjeföretaget Kackelstugan, som gått från att vara café till att bli en institution i konsert-Sverige.

Under många år och två generationer har den kringbyggda gården besökts av Sveriges, och ibland världens, största artister och varit en älskad mötesplats för både tillresta gäster och ortsbor.

Pappa Gunnar Aldestam var den som utvecklade cafét till en större verksamhet. För något decennium sedan gick Pelle och hans bror Robert Aldestam in och började jobba aktivt med musiken och bokningar av artister. Det var som var början på succén, där familjemedlemmarna och delägarna, där också mamma Agneta Aldestam ingår, kompletterar varandra.

– Värdskapet är grunden för allt. Det ligger väldigt nära vår sociala kultur. Vi har också en äkthet, som kommer mycket från pappa Gunnars utläggningar om vad som är kultur egentligen, medan jag kollar helt krasst på hur många som vill se Sabina Ddumba, säger Pelle Aldestam.

Han konstaterar att familjeföretag både är det härligaste och det värsta som finns.

– Det finns en dynamik i familjeföretag som är ganska unikt och välbeprövat. Men samtidigt som det ofta är en styrka kan det också vara otroligt jobbigt och frustrerande, säger Pelle Aldestam.

Pandemin stoppade allt

Efter många år av tillväxt och en Årets Företagare i Kalmar-trofé i samlingarna har förstås coronapandemin tvärtom inneburit en ren katastrof. Kackelstugan fick dra i bromsen för så gott som allt planerat när restriktionerna för hur många människor som får samlas infördes.

Men kris föder också kreativitet. Pelle Aldestam berättar:

– När jag hade ställt in allting tänkte jag: Vad får jag göra? Jo, jag får ha 50 personer i publiken. Då gjorde jag så att jag kollade med dom som jag känner, typ Uno Svenningsson, och frågade: Vad gör vi med den här skiten? Du får inte några pengar, jag får inte in några pengar.

Idén som föddes där, och som skulle följas av flera andra kreativa lösningar, blev 3 konserter om dagen, fast med bara 50 personer i publiken. Pelle Aldestam såg det som starten på en slags mikro-ekonomi i konsert-Sverige. Helt plötsligt ställde alla artister upp på att spela för väldigt små publiker. 

– För mig var det viktigt att hålla flaggan högt. Att känna att jag gjorde något – en mycket stark känsla. I kriser blir det någon form av solidaritet och där tror jag mycket på det lokala.

Hösten 2020 är krisen fortfarande högst närvarande. Hur framtiden ser ut är oklart.

– Just nu befinner jag mig i någon form av gråzon. Vet inte riktigt vad jag FÅR göra, vet inte vad marknaden vill höra, vet inte hur konsertbiten ska hanteras eller komma igång igen. Jag har ingen aning vad som händer, säger Pelle Aldestam.

Han konstaterar att stöden och besluten som har fattats kring permittering har gjort skillnad och hållit maskineriet rullande.

– Men sedan måste detta kopplas över i någon form av normalitet där Sverige kan återgå till att bli ett slags självspelande piano. Och där vet vi ännu inte riktigt än. 

Politiker behöver ha mer kunskap

Det som skulle vara avgörande för Kackelstugan är att restriktionerna lättas. Det behöver också finnas en rättvisa mellan branscher i hur de begränsas. Men Pelle Aldestam tror att problemen på längre sikt inte kan lösas utan att man får in människor som förstår företagares verklighet i de forum där besluten tas. 

– Staten kastar pengar överallt, och det behövs. Men lärdomen av pandemin är att när det händer så måste de ledande politikerna ha både förmågan och möjligheten och kraften att snabbt lägga om. Egentligen skulle riksdagshuset bestå av en tredjedel företagare. 

Vad är då nyckelordet som gör att Pelle Aldestam, trots risker och krav, trivs med företagandet?

– Friheten. Det är enormt personlighetsutvecklande, det är utmanande, du får använda ditt huvud till det du vill. Det finns en oerhörd glädje i att kunna ge folkupplevelser. Succéerna blir härligare, misslyckanden blir hårdare. Alla upplevelser blir starkare, på gott och ont. Man får absolut inte vara trygghetsnarkoman för att trivas som företagare.