Kultursverige går på knäna på grund av coronakrisen. Teaterföreställningar, musikaler, konserter och evenemang har ställts in. Skapare av konst, film, teater, musik och litteratur försöker finna nya sätt att möta sin publik, men de ekonomiska realiteterna är bistra.

På fredagen presenterade kulturminister Amanda Lind och riksdagens kulturutskotts ordförande Christer Nylander fördelningen av de 500 miljoner kronor i akuta krisåtgärder till kultursektorn som aviserades redan den 20 mars. Den största delen, 370 miljoner, kommer att fördelas av Statens kulturråd. Resten fördelas via Svenska filminstitutet (50 miljoner), Konstnärsnämnden (70 miljoner) och Sveriges författarfond (10 miljoner).

Akut stöd drog ut på tiden

En av dem som följde presentationen noga är Emelie Löfmark som är produktionsledare på Julius Production i Alnarp mellan Lomma och Malmö. Företaget producerar, marknadsför och genomför konserter, shower, utställningar, turnéer och teateruppsättningar i hela Skandinavien och äger den populära Nöjesteatern i Malmö.

− Jag kan konstatera att vi har fått vänta länge på det här beskedet. Jämför med hur fort det gick att få delarna på plats för andra krisåtgärder, säger Emelie Löfmark.

Nöjesteaterns föreställningar av Pippi kommer till stan, Ken Ring, tack för mig tour, Peter Carlsson & Kjell Gustavsson Rhythm & Blues Orchestra och Arne Alligator har flyttats fram. Det innebär att man sitter med kostnader för produktioner vars intäkter skjuts på framtiden samtidigt som man måste planera framåt och göra satsningar på nya produktioner. Julius Production har även ett biljettförsäljningsbolag som drabbas av intäktsbortfall eftersom ingen köper biljetter nu.

− Jag instämmer med dem som gör bedömningen att 370 miljoner kronor inte räckEmelie Löfmark.jpger långt. Bara privatteatrarna i Svensk Scenkonst beräknar att de uteblivna biljettintäkterna under perioden mars till september uppgår till mer än 400 miljoner kronor, säger Emelie Löfmark.

Många är i gig-ekonomin

Generella krisåtgärder riktade till näringslivet, som korttidsarbete, anstånd på skatteinbetalningar och tillfällig hyresrabatt kommer även företag inom kulturen tillgodo, men det finns särskilda utmaningar. En teater eller musikscen är inte en lokal som har så många alternativa användningsområden och en ensemble som inte kan repetera på grund av fysiska restriktioner har svårt att göra sitt jobb.

− I kulturbranscherna är det så många som jobbar i gig-ekonomin. Så har det alltid varit och många har det tufft nu eftersom de har enskild firma och inte kan ta del av många krisåtgärder. Jag såg nyligen att en ganska känd artist vädjade om jobb – vad som helst – och nu passar hon barn åt andra artister. Det säger något om vilka små marginaler som finns. Många har dessutom studieskulder efter högskoleutbildningar i till exempel musikal eller opera. Många går verkligen på knäna nu, säger Emelie Löfmark.