Bra att överskottsmålet diskuteras

Finansminister Magdalena Andersson vill slopa överskottsmålet för att kunna finansiera mer av den offentliga sektorns kostnader med lån.

Företagarnas vd Günther Mårder uttalar sig på onsdagen i Dagens Industri gällande finansministerns förslag.

− Den svenska statsskulden har betalats av i en rasande takt, samtidigt som vi nu är i en situation där vi får betalt för att låna pengar. Har man då viktiga samhällsinvesteringar att göra för att stärka konkurrenskraften i ett land, då är det här precis rätt tillfälle, säger han.

Företagarnas chefsekonom Daniel Wiberg håller med.

− Det är bra att överskottsmålet nu diskuteras. Jag anser att staten har ett ganska stort utrymme att manövrera och eventuellt låna till större investeringar, så länge de kan motiveras. Ramverket tillåter ett intervall för statskulden.

Överskottsmålet och det finanspolitiska ramverket

Överskottsmålet är en del av det finanspolitiska ramverk som ska se till att finanspolitiken är långsiktigt hållbar och transparent. Vissa av principerna regleras av lag, medan andra utgår från den praxis som gradvis utvecklats sedan 1990-talet.

Kortfattat består det finanspolitiska ramverket av ett antal mål och principer som regeringen och finansministern ska förhålla sig till. De budgetpolitiska målen är definierade som överskottsmålet, skuldankare, utgiftstak, och kommunal ekonomi i balans. Det innebär att de offentliga finanserna ska visa ett överskott på 0,33 procent av BNP över en konjunkturcykel och att den samlade skulden inom offentlig sektor långsiktigt ska ligga runt 35 procent.

Utöver detta handlar det om principer om hur finanspolitiken ska drivas, Den statlig budgetprocessen ska karakteriseras av sparsamhet, samt möjliggöra extern uppföljning genom öppenhet och tydlighet. Kort sagt, regeringen ska redovisa hur olika reformer finansieras och vilka effekter detta förväntas få på hushållens och företagens ekonomi.

För- och nackdelar med slopat överskottsmål

Vad står då på spel om överskottsmålet skulle slopas? Daniel Wiberg förklarar.

− Generellt måste det konstateras att det finanspolitiska ramverket tjänat Sverige mycket väl. Med det sagt anser jag, som många andra nationalekonomer och näringslivsföreträdare, att lån till långsiktiga investeringar är rimligt, men inte lån för att möta kostnadsökningar. Då behövs strukturreformer.

De ekonomiska förutsättningarna för att låna är gynnsamma, anser Daniel Wiberg.

− Sverige har mycket starka statsfinanser och en allt lägre statsskuld. Men detta gör också att frågan om lånefinansiering för att möte olika investeringsbehov och samhällsutmaningar aktualiseras. Precis som i privata företag är det ibland klokt att den offentliga sektorn finansierar större investeringar med lånefinansiering. Med rekordlåg statsskuld och nära nog kostnadsfria lån för staten kan det vara läge för det nu.

Kärnfrågan är alltså vad upplåning ska användas till.

− Så länge det är kloka och långsiktiga investeringar tror jag inga skulle motsätta sig, tyvärr handlar finansministerns utspel ofta mer om att möta kostnadsökningar och då är jag mer skeptisk till att göra bestående ändringar i ramverket. Dessutom har målet precis reviderats och jag ser som sagt inga större hinder i nuvarande läge att föra en mer expansiv politik om konjunkturen försämras hastigt, säger Daniel Wiberg.

Ökad upplåning löser dock inte alla problem.

− Det behövs regelförändringar och reformer för att möta skenande kostnader för integrationsproblem, arbetslöshet och fallande skola. Vi vet också att näringslivet hålls tillbaka av ett omfattande skattetryck och höga lägstalöner reglerade i kollektivavtal. Vilket medför oöverstigliga barriärer för de som står långt ifrån arbetsmarknaden, säger Daniel Wiberg.