Uppvuxen i Bålsta och engagerad i föreningslivet såväl som i näringslivet så är det få i kommunen som inte vet vem Tomas Lyckåsen är.

Hur var det att växa upp i Bålsta och hur kom du att bli en av de största privata arbetsgivarna i kommunen?

Plugget och jag var aldrig någon bra kombination, jag hade svårt med motivationen och det stod tidigt klart att en akademikerkarriär inte var ett alternativ. Som tur var så fanns det en uttalad väg för oss som inte hade så lätt att ta oss fram på lektionerna och det var att gå en yrkesutbildning. I mitt fall så blev det målarlinjen. 

På fritiden så var det lagsport som gällde. I Bålsta på 70 och 80-talet så var det fotboll eller Hockey som var de stora föreningsidrotterna och jag kom att satsa på hockey. Ekonomiskt så var det lite utmanade med hockey som var betydligt dyrare än fotboll men det fanns en lösning och det var att bli målvakt, då höll klubben med alla dyra målvaktsskydd och vi kom undan med en lägre kostnad. För de som var intresserade av hockey på den tiden så gjorde jag mig känd som ”mormor” i BIFs mål. Intresset för hockey lever kvar och just nu är det min yngste son som för namnet vidare i hockeysfären.

Du är inblandad i flera olika företag och projekt men vad gör du helst på fritiden?

Min stora passion i livet är att segla, helst med familjen eller goda vänner. Jag har korsat Atlanten två gånger och om tillfälle ges så blir det fler gånger, annars har jag mina strakaste seglarminnen från södra Italien med familjen. För att stilla abstinensen i veckorna så tävlar jag i star-båt och om någon ringer en förmiddag och frågar om jag vill med ut på kvällen så blir det sällan ett nej.

Hur startade Lyckås måleri?

Efter plugget så började jag som målare på en firma i Bålsta, jag stortrivdes på jobbet och såg ett liv som målare framför mig. Jag var otroligt nöjd med min målarutbildning och kände mig som en yrkesman som hade en roll att fylla, framtiden var säkrad. Sedan kom ekonomikrisen i början av 90-talet och jag blev helt plötsligt övertalig, känslan av tomhet var överhängande och min stabila tillvaro bortblåst. Som tur var så fanns det hjälp i samhället och några drivande individer. De gjorde att jag ansökte om ”start upp bidrag” och med hjälp av min svåger startade upp Lyckås måleri. 

Det började i liten skala och växte långsamt till ett företag med 28 anställda när det var som störst. Idag så är vi ca 20 personer. En utmaning i branschen är att vara lagom stora, tillräckligt stora för att ta oss an större entreprenader men inte så stora att vi inte kan sysselsätta personalen.

Du har utvecklats som företagare och är engagerad inom flera områden idag, vilka?

Mitt senaste projekt är att bygga upp padelverksamheten i Bålsta, det började som ett litet riskprojekt 2017 tillsammans med mina partners Pär och Johan, idag så är det något som jag känner stolthet över. Det är med glädje som jag ser hur unga, gamla, friskvårdare och vinnarskallar möts i hallen både som vänner men också familjer. 

Jag har några fastigheter i Bålsta, mina hyresgäster är företag och privatpersoner, jag äger också ett vindkraftverk tillsammans med några andra entreprenörer.

Jag har en del av mitt hjärta i föreningsverksamheten och beundrar alla som engagerar sig och gör så att vi kan åka skidor, spela fotboll, lira diskgolf och en massa annat på vår fritid.

Hur ser framtiden ut?

Just nu ser det bra ut, firman har sysselsättning och vi har behov av personal. Vi har inte som mål att växa och bli större men ibland så ökar antalet uppdrag och vi behöver anpassa oss. Just nu ser jag fram mot sommar och segling samt ta igen lite av de resor som inte blivit av på grund av Corona.