Nära Kittelfjäll i Västerbottens fjällvärld ligger Grönfjälls fritidsby. I slutet av november är turistsäsongen i full gång och snön ligger dryga halvmeterdjup. Vägen man svänger in på för att köra de knappa tre kilometerna upp till byn har redan hunnit plogats flera gånger sedan snön kom i oktober.

Förr tog den stora plogbilen som åker från Dikanäs upp till norska gränsen och tillbaka en avstickare på hemvägen för att ploga den enskilda vägen till Grönfjäll, vilket så klart vägföreningen betalade för. Men sedan Trafikverket 2016 skärpte kraven på de upphandlade entreprenörerna som sköter snöröjningen är det slut med det.

Riskerar vite för snöplogning

Numer kontrollerar Trafikverket via GPS-sändare att entreprenörerna startar i rätt tid och blir klara i rätt tid med plogningen av de statliga vägarna. Om avtalad tid överskrivs riskerar entreprenörerna höga vitesbelopp. Då avstår många hellre från att ta de små enskilda vägarna när de åker förbi än att riskera att förlora pengar och kanske kontrakt.

− För plogbilen tog det fem minuter att åka fram och tillbaka på vår lilla väg, men nu när en av pensionärerna i byn måste köra med sin traktor blir det fyra rundor och han måste vara här när snön faller för att det ska fungera, säger Anna-Lena Karlsson som driver Grönfjälls fritidsby.

Långa resor med uppfälld plog

Alternativet för att anlita samma företag för att snöröja den enskilda vägen är att plogbilen åker med plogen uppfälld i flera mil tur och retur för att sedan ploga den korta vägsträckan. Det skulle kosta vägföreningen flera tusen kronor per gång. I fjol behövde vägen plogas över trettio gånger under vintern. Kostanden blir helt enkelt för hög.

−Många tror att vi som har enskilda vägar får betalt av staten för att snöröja, men bidraget är pyttelitet och har sänkts. För mig kostar det tusentals kronor att betala mitt bidrag till vägföreningen så att vi kan hålla vägen körbar, säger Anna-Lena Karlsson.

Det är inte bara den ekonomiska kostanden som bekymrar henne.

− Det är inte bara ineffektiv användning av resurser att plogbilar ska åka miltals fram och tillbaka på vägar de redan plogat för att göra småjobb längs vägen. Man undrar ju var miljötänket finns när det tydligen är viktigare att bilarna åker långa sträckor än att de jobbarklart där de är, trots att det kan vara flera beställare längs med samma vägsträcka.

Varför krångla till för oss i glesbygd?

Anna-Lena är född i byn Grönfjäll och den som nu driver familjeföretaget: fritidsbyn har funnits sedan 1965 och hon tog över företaget år 2000. Hon trivs i byn men tycker att de som fattat beslut om hur Trafikverket ska ställa krav på sina entreprenörer inte förstår vardagen i glesbygden.

− Här i Norrland fixar vi allt, men jag är trött på att man måste försvara hur man bor hela tiden. Alla vill till fjällen, men om vi som bor här har dyra omkostnader utarmats fjällvärlden. Jag tycker att det borde gå att ordna ett system så att plogbilar kan ta småvägar när de ändå kör förbi i stället för att krångla till det för oss i glesbygden. Vad händer om vi plötsligt inte kan ploga vägen längre och en ambulans måste komma fram? säger hon.

Regeringen för dialog

Infrastrukturminister Tomas Eneroth har under november haft dialogmöte med Trafikverket, Riksförbundet enskilda vägar, Sveriges kommuner och landsting, Åkeriföretagen och flera andra organisationer för att följa upp och samtala vad som behöver göras för en fungerande snöröjning i det enskilda vägnätet sedan det nya systemet började tillämpas av Trafikverket 2016.

Har du erfarenhet av orimlig regelbörda?

Dela med dig här på Företagarnas kampanjsida: Efterlysning: Din värsta regelbörda.
Tillsammans tar vi upp kampen mot regelbördan!