Kvinnodagen firades för första gången år 1909, den instiftades sedan internationellt 1910 och firades för första gången i Sverige 1912. Sedan år 1978 är den 8 mars med i FN:s lista över högtidsdagar. Ett av de första kliven skedde år 1908 när 15 000 kvinnor marscherade genom New York för rätten till högre lön, bättre arbetsvillkor och rösträtt. Under den internationella kvinnodagen kan kvinnor från alla kontinenter med olika etnisk, språklig, kulturell, ekonomisk och politisk bakgrund, fira ”sin dag”. Vi kan se tillbaka på många års kamp för jämlikhet, rättvisa, fred och utveckling. 

Syftet med den internationella kvinnodagen är att fokusera på kampen för kvinnors lika rättigheter och på den ojämställdhet som råder i samhället. Det är en kampdag då det systematiska underordnandet av kvinnor uppmärksammas. 

– Så länge vi behöver fira kvinnodagen betyder det att vi inte har lika rättigheter. Målet är jämställdhet, så att vi inte längre behöver en sådan här dag, säger den tidigare EU-kommissionären Viviane Reding.

Men är vi inte i hamn? Är det verkligen så farligt som det låter? En del menar att dagen bör avskaffas och att vi i stället ska arbeta för att alla årets dagar ska vara för både kvinnor och män. Varje månad tjänar kvinnor i Sverige i genomsnitt 4 000 kronor mindre än männen. Globalt tjänar kvinnor i snitt 23 procent mindre än män. 70 procent av världens fattiga människor är kvinnor. Så lite som 24 procent av världens parlamentsledamöter är kvinnor. Listan kan göras lång. 

Olikheter inom företagandet

Lars är det absolut vanligaste namnet bland företagare i Sverige, hela topp tio består av mans-namn. Först på plats 11 kommer Maria. Så lite som 22 procent av företagsledarna i svenska aktiebolag är kvinnor, alltså är 78 procent män.

Trots den starka bilden av att Sverige är ett av världens mest jämställda länder halkar vi efter vad gäller kvinnor och företagande. Ser vi till andelen kvinnor och män som är högsta befattningshavare 2020 per län så ligger Skåne på en andra plats med 23 kvinnor mot 77 män. Blekinge tar en bekymmersam plats i botten, näst sist, med 18 kvinnor mot 82 män. 

Andelen kvinnor och män som högsta befattningshavare på kommunnivå ger den skånska kommunen Vellinge en elfte plats i Sverige och första plats sett till Skåne och Blekinge. Detta med 27 kvinnor mot 73 män. 299 kvinnor i Vellinge var företagsledare år 2020. Min mor är en av dessa 299 kvinnliga företagare i sin kommun. 

Kvinnor som driver företag återfinns ofta i personalintensiva företag. Hår och skönhetsvård är den bransch där en majoritet av företagen, nästan 4 av 5 (78 procent), har en kvinna som företagsledare. Desto färre kvinnor driver företag inom branscher så som reparation och installation (6 procent), motorfordonshandel (7 procent), transport och magasinering samt bygg-, design – och inredningsverksamhet (8 procent). 

Återigen vill jag hylla min mor.  Den här gången för att hon driver ett bolag inom bilbranschen. En mansdominerad bransch där hon har lämnat sin trygga zoon för att arbeta med något som hon har väldigt basala kunskaper i. Med hjälp av en noggrant utvald personalstab förser hon flertalet personer med en lön, hon bidrar till de kommunala skatteintäkterna och hon förser lokalsamhället med en service som är efterfrågad. Min mor representerar en del av det goda som landets småföretagare gör. 

Hur man firar internationella kvinnodagen skiljer sig åt mellan olika länder. I Kina får alla kvinnor en ledig eftermiddag från arbetet. I många andra länder är det en helgdag. På sociala medier läser jag inlägg från kvinnor som undrar hur man ska fira dagen, och hur man ska svara om något gratulerar en. Många menar på att män inte ska gratta kvinnor i dag då det här inte är en dag då vi firar, utan en dag då vi kämpar. Vi firar inte i dag, vi påminner om kampen för kvinnors rättigheter. Därför gratulerar vi inte, vi uppmärksammar och vi hyllar.

Tack alla kvinnliga företagare för allt ni gör för Sveriges välfärd.