Ett i stål, titan eller läder. Ledade, raka, vinklade. För den oinvigda kan det se ut som små variationer på samma tema, men för ryttaren – och hästen – kan skillnaden vara avgörande.

– Alla hästar är olika, så det är egentligen mer konstigt att alla skulle ha samma bett, säger hon.

Louise Fagersen driver Fagerbits, ett Skånebaserat bolag som i dag utvecklar och säljer specialdesignade bett till kunder över hela världen. Om du äger en häst i Sverige är det mycket sannolikt att du känner till företaget. Men resan hit började väldigt småskaligt: utan kapital och utan en tydlig affärsplan.

Vi tar det från början. När Louise inte hittade ett bett som fungerade till hennes häst började hon rita ett eget. Hon tog fram en första prototyp, hittade en tillverkare och lade en beställning. Minsta order var 20 stycken.

– Jag försökte sälja de resterande i en Facebookgrupp. Till min förvåning fanns det en stor efterfrågan. Då insåg jag att här fanns en marknad, berättar Louise.

Det blev startskottet. För att finansiera satsningen sålde hon sin häst. Verksamheten startade i ett rum i hemmet, där hon gjorde allt själv – från produktutveckling till marknadsföring.

– I början hade jag alla hattar i företaget: byggde hemsidan, tog bilder, skrev texter och utvecklade produkter.

Det som började i ett rum i villan har vuxit till ett företag med anställda, showroom och kunder över hela världen. 2025 kom hon trea i Årets Unga Företagare, och vägen dit har varit typisk för hästnäringen: småskaligt, entreprenörsdrivet och nära kunden.

”Jag utgår alltid från ett problem som behöver lösas, ofta något som en kund berättar om”

Sverige har omkring 355 000 hästar och upp-emot en halv miljon människor som rider regelbundet. Tillsammans skapar de en ekonomi värd tiotals miljarder kronor varje år. Men till skillnad från många andra sporter är den inte koncentrerad till några få klubbar eller ligor – utan spridd över tusentals små företag. Det är också det som gjort Fagerbits möjligt.

– Marknaden för hästutrustning har varit ganska konservativ. Man har kört på med samma lösningar år efter år. Min idé var att göra något helt annat, säger Louise Fagersen.

I dag är produktutveckling kärnan i verksamheten. Prototyper skrivs ut med 3D-skrivare i Staffanstorp innan de tillverkas för hand. Hittills har det blivit omkring 400 unika bettmodeller. Många idéer kommer direkt från kunder – ett återkommande mönster i en bransch där erfarenhetsutbyte är centralt. Sedan ett par år tillbaka har ridkläder adderats till utbudet, allt designat av Louise.

– Jag utgår alltid från ett problem som behöver lösas, ofta något som en kund berättar om, säger hon.

Just närheten till användarna är typisk för hästföretagandet. En nöjd kund berättar gärna för andra, och i stallgångar och tävlingsmiljöer sprids rekommendationer snabbt.

Runt själva ridningen finns också ett helt ekosystem: hovslagare, veterinärer, tränare, transportföretag, foderproducenter, byggföretag, försäkringsbolag och digitala tjänster. Varje häst kräver löpande konsumtion – ofta tiotusentals kronor per år – vilket skapar en stabil efterfrågan på tjänster.

Samtidigt är det en bransch där många företag är små och drivs av passion. Hästnäringen lyfts ofta fram som en av Sveriges största arenor för kvinnligt företagande, särskilt inom utbildning, stallverksamhet och tjänster nära hästen.

För Louise Fagersen har entreprenörskapet varit både en möjlighet och en utmaning.

– Min största utmaning är jag själv. Jag tror alltid att jag ska hinna mer än jag gör, men jag gillar att pressa mig och testa nya saker.

Det är kanske just den inställningen som för-enar många i branschen. För i hästnäringen handlar företagande sällan om snabba vinster – utan om att lösa konkreta problem, ofta i liten skala, och låta verksamheten växa därifrån.

Louise Fagersen driver Fagerbits i Staffanstorp, och hon är en av de många småföretagare som fått hästsporten att växa till en miljardindustri. Här med hästen Balvenie och stallkatten Benny.