Vapensmeden som går sin egen väg

”Det här är mitt eget val, så här vill jag leva mitt liv”

Du är den enda vapensmeden som är kvinna i Sverige, och har varit det ända sedan du startade ditt företag. Hur är det att vara kvinna i en bransch som är så totalt dominerad av män?

- Faktiskt inga större problem. Bland mina kunder har jag aldrig stött på några fördomar, de allra flesta hittar mig på rekommendationer. Jag har ofta varit den enda tjejen – det har aldrig varit konstigt för mig, säger Helena med ett skratt.

Firar femton år som egen

Det tog några år för henne att våga satsa på eget företag efter avslutad utbildning. I år firar hon 15 år som egen företagare och är väl etablerad i jaktkretsar.

Vad var viktigast för dig när du startade?

- Jag har en kollega som blev min mentor, han sporrade mig. Första tiden kändes väldigt osäker och jag litade inte riktigt på att jag kunde själv. Men med stöd av min mentor och andra kollegor så jag bestämde mig tidigt för att jag inte kunde göra allt, utan avgränsade mig till reparationer, anpassningar och renoveringar av vapen. Det handlade dels om vad jag helst ville göra, men också begränsningar – min verkstad är i grunden en byggbod och rymmer inte hur många maskiner som helst.

Helenas ledord blev att våga testa, fastän hon inte hade en färdig lösning i huvudet. Eller som en annan kvinnlig gestalt som inte är rädd att gå mot strömmen – Pippi Långstrump – lär ha uttryckt det: ”Det har jag aldrig provat förut så det klarar jag säkert”. Ordspråket sitter på en lapp i Helenas verkstad.

- Det är nog mitt bästa företagartips: säg aldrig nej till något! Det allra mesta går att fixa, och vet jag inte hur så ringer jag någon av mina mentorer och bollar.

Tog in lärling

Helena har varit själv i verkstaden i många år tills hon för ett år sedan fick ett telefonsamtal från en ung kvinna som frågade om lärlingsplats. Tidigare har hon svarat nej till frågor om lärlingsplats, men denna gång tog hon sig en funderare.

- Det är ju inga kvinnor i branschen förutom jag, och vill vi bli fler måste vi ju hjälpas åt. Jag ville också hjälpa någon annan att komma in i branschen, på samma sätt som jag fick hjälp i början. Så denna gång blev det ja.

I dag är 23-åriga Trulsa Holm i verkstaden tillsammans med Helena. Och med henne kommer ny kunskap in: Trulsa har läst teknisk design vid Luleå tekniska universitet och behärskar digitala rit- och modelleringsverktyg. Hösten 2026 är hon färdig efter 2,5 år som lärling, och siktar på att starta en egen vapensmedja i Trollhättan.

- Jag kommer att tillföra något nytt i branschen: 3D-skrivare för att tillverka reservdelar i metall. Det finns många äldre, jättefina vapen som i dag inte kan användas eftersom det inte finns reservdelar. Man skrotar dem helt enkelt, vilket är jättesynd. Här finns en stor potential, det är en helt ny lösning på ett gammalt problem, säger Trulsa.

Hur ser ett typiskt uppdrag ut, avslutar Magnus?

- Ofta skräddarsyr jag vapnet utifrån kunden, tittar på hur de använder bössan och tänker ut en bra lösning. En stor del av arbetet sker här uppe, säger Helena och pekar mot sitt huvud.

Problemlösning alltså, på ganska hög nivå. För den oinvigde kan det vara svårt att skilja på olika jaktvapen, men för att en jaktbössa ska fungera optimalt krävs det att den är anpassad till personen som ska använda den. Är det lång eller kort person? Gammal eller ung? Hur ska kolven vila mot axeln? Hur bör kolvkammen anpassas så att det går att använda siktet på bästa sätt? Och så vidare.

- Många tror att jag mest står vid en maskin är jag jobbar, men faktum är att problemlösning är minst lika viktig. Det finns inte en och samma lösning som fungerar på alla de jobb jag får in, säger Helena.

På frågan hur det känns att vara ensam i företaget svarar hon blixtsnabbt: “Jag är inte ensam, jag är själv”. En hårfin skillnad kan tyckas, men för Helena är den viktig.

- Det här är mitt eget val, så här vill jag leva mitt liv, säger hon bestämt.