Magnus Demervall, Företagarnas vd, besöker Helenas Vapenverkstad utanför Falun.
Vapensmeden som går sin egen väg
Hur ser vägen till eget företag ut? För Helena Tiborsdotter, den enda kvinna bland Sveriges vapensmeder, var vägen allt annat än rak. Men längtan har alltid funnits där. Företagarnas vd, Magnus Demervall, reste till Dalarna för att höra mer om ett unikt företag.
Ett par mil norr om Falun, granne med en gammal fäbod, ligger Helenas Vapenverkstad. Vägen hit byggdes först på 1960-talet, tidigare var det bara djurens och fäbodstintornas mark. Nu verkar här Sveriges första – och fortfarande enda – vapensmed som är kvinna. Våren tvekar ännu och några snödrivor ligger kvar i skogsbrynet. Jakthunden Krut möter oss med glada svansdunkningar när vi närmar oss verkstaden.
Helena ursäktar att verkstaden är liten, men här finns allt hon behöver: Verktyg, delar och maskiner för att laga, justera och förfina jaktvapen. Ett kreativt kaos för den oinvigde, men Helena och lärlingen Trulsa hittar vant bland hyllor och maskiner.
För många så är vägen till företagandet inte spikrak. Hur såg den ut för dig, undrar Magnus?
- Att bli företagare var aldrig något jag gick och drömde om. Jag var möbelsnickare och verkstadsmekaniker från början och hade siktet inställt på att bli slöjdlärare. Men en dammallergi satte stopp för de planerna.
- Jag hamnade i en tid i livet då jag behövde starta om och hitta min plats. Men jag visste inte var det skulle vara.
En dag var Helena på skjutbanan för att ”skjuta godkänt” inför jaktsäsongen.
- Det var en fantastisk dag. Jag sköt mina skott och kände: så här vill jag må varje dag. Då föll polletten ner. Jag kan ju jobba med det här! Jag kunde redan maskiner och metall.
Jag känner igen din beskrivning av att få en aha-upplevelse och plötsligt förstå att ”detta vill jag arbeta med”. Många företagare som jag träffar som vd för Företagarna har väldigt liknande berättelser.
- För mig var det helt självklart, även om jag inte hade tänkt tanken alls innan den där höstdagen. Men om jag ser i backspegeln så ser jag ju att det fanns där. Redan som 6-åring önskade jag mig en verktygslåda, och jag mår bäst när jag får styra min egen tid. Det är hit jag har varit på väg hela tiden tror jag, säger Helena och gör en gest mot verktygen i verkstaden.
Efter flera år som ensamföretagare har Helena nu utökat verksamheten med lärlingen Trulsa som hjälper till att modernisera verksamheten.
”Det här är mitt eget val, så här vill jag leva mitt liv”
Du är den enda vapensmeden som är kvinna i Sverige, och har varit det ända sedan du startade ditt företag. Hur är det att vara kvinna i en bransch som är så totalt dominerad av män?
- Faktiskt inga större problem. Bland mina kunder har jag aldrig stött på några fördomar, de allra flesta hittar mig på rekommendationer. Jag har ofta varit den enda tjejen – det har aldrig varit konstigt för mig, säger Helena med ett skratt.
Firar femton år som egen
Det tog några år för henne att våga satsa på eget företag efter avslutad utbildning. I år firar hon 15 år som egen företagare och är väl etablerad i jaktkretsar.
Vad var viktigast för dig när du startade?
- Jag har en kollega som blev min mentor, han sporrade mig. Första tiden kändes väldigt osäker och jag litade inte riktigt på att jag kunde själv. Men med stöd av min mentor och andra kollegor så jag bestämde mig tidigt för att jag inte kunde göra allt, utan avgränsade mig till reparationer, anpassningar och renoveringar av vapen. Det handlade dels om vad jag helst ville göra, men också begränsningar – min verkstad är i grunden en byggbod och rymmer inte hur många maskiner som helst.
Helenas ledord blev att våga testa, fastän hon inte hade en färdig lösning i huvudet. Eller som en annan kvinnlig gestalt som inte är rädd att gå mot strömmen – Pippi Långstrump – lär ha uttryckt det: ”Det har jag aldrig provat förut så det klarar jag säkert”. Ordspråket sitter på en lapp i Helenas verkstad.
- Det är nog mitt bästa företagartips: säg aldrig nej till något! Det allra mesta går att fixa, och vet jag inte hur så ringer jag någon av mina mentorer och bollar.
Soloföretagaren Helena Tiborsdotter är ett etablerat namn i jägarkretsar.
Företagarnas vd Magnus Demervall i vapensmedjan utanför Falun.
Tog in lärling
Helena har varit själv i verkstaden i många år tills hon för ett år sedan fick ett telefonsamtal från en ung kvinna som frågade om lärlingsplats. Tidigare har hon svarat nej till frågor om lärlingsplats, men denna gång tog hon sig en funderare.
- Det är ju inga kvinnor i branschen förutom jag, och vill vi bli fler måste vi ju hjälpas åt. Jag ville också hjälpa någon annan att komma in i branschen, på samma sätt som jag fick hjälp i början. Så denna gång blev det ja.
I dag är 23-åriga Trulsa Holm i verkstaden tillsammans med Helena. Och med henne kommer ny kunskap in: Trulsa har läst teknisk design vid Luleå tekniska universitet och behärskar digitala rit- och modelleringsverktyg. Hösten 2026 är hon färdig efter 2,5 år som lärling, och siktar på att starta en egen vapensmedja i Trollhättan.
- Jag kommer att tillföra något nytt i branschen: 3D-skrivare för att tillverka reservdelar i metall. Det finns många äldre, jättefina vapen som i dag inte kan användas eftersom det inte finns reservdelar. Man skrotar dem helt enkelt, vilket är jättesynd. Här finns en stor potential, det är en helt ny lösning på ett gammalt problem, säger Trulsa.
Hur ser ett typiskt uppdrag ut, avslutar Magnus?
- Ofta skräddarsyr jag vapnet utifrån kunden, tittar på hur de använder bössan och tänker ut en bra lösning. En stor del av arbetet sker här uppe, säger Helena och pekar mot sitt huvud.
Problemlösning alltså, på ganska hög nivå. För den oinvigde kan det vara svårt att skilja på olika jaktvapen, men för att en jaktbössa ska fungera optimalt krävs det att den är anpassad till personen som ska använda den. Är det lång eller kort person? Gammal eller ung? Hur ska kolven vila mot axeln? Hur bör kolvkammen anpassas så att det går att använda siktet på bästa sätt? Och så vidare.
- Många tror att jag mest står vid en maskin är jag jobbar, men faktum är att problemlösning är minst lika viktig. Det finns inte en och samma lösning som fungerar på alla de jobb jag får in, säger Helena.
På frågan hur det känns att vara ensam i företaget svarar hon blixtsnabbt: “Jag är inte ensam, jag är själv”. En hårfin skillnad kan tyckas, men för Helena är den viktig.
- Det här är mitt eget val, så här vill jag leva mitt liv, säger hon bestämt.
Fakta om mötet
Magnus Demervall sammanfattar mötet med Helena i Falun.
Mitt Möte: Helena Tiborsdotter, ägare till Helenas Vapenverkstad och den enda kvinnan bland alla vapensmeder i Sverige.
Om företaget: Startade 2009 efter att Helena gått en utbildning i vapensmide. Förutom reparation, anpassning och service av vapen, erbjuder Helena teorikurser på distans i jägarexamen, samt kurser i skytte.
Därför bokade jag mötet: Nyfiken på hur vägen till ett unikt företagande såg ut. Och på hur det är att verka som ensam kvinna i en bransch som¨är så totalt dominerad av män.
Plats: Långtäkts fäbodar utanför Falun.
