Förra veckan sände SVT:s program Uppdrag granskning ett avsnitt om Tillväxtverkets tillkortakommanden. Hade jag inte blivit förvarnad om uppgifterna veckan innan hade jag nog inte bara satt kvällsteet i vrångstrupen när det sändes under onsdagskvällen.  

Uppdrag granskning avslöjar att Tillväxtverket inte lämnat vidare överklaganden till förvaltningsdomstolarna i rätt tid. Enligt förvaltningsrätten måste en myndighet hantera överklagade beslut skyndsamt. Enligt Justitieombudsmannen innebär det att överklaganden ska vidarebefordras inom en till max två veckor till rätt instans.

Tillväxtverket har fallerat

Tillväxtverket har inte uppfyllt sitt ansvar här utan i stället samlat överklaganden från företagare på hög under flera månaders tid. Av den anledningen fick förvaltningsrätten i förra veckan drygt 5 000 ärenden om överklagande på ett bräde från Tillväxtverket. Hur snabbt ska dessa tusentals fall kunna hantera på ett rättssäkert vis? Min erfarenhet säger att den här processen kommer att ta flera månader.  

Under en pandemi, mitt i den värsta kris som många företag någon sin upplevt, fallerar myndigheten som har ansvar för att sköta livräddningsbojen för landets företag. I stället för att andas ut i en livboj har alltför många företag behövt agera försökskaniner för en undermålig lagstiftning som inte är det minsta anpassad för att tillämpas under en pandemi.

Vi vet sedan tidigare att Tillväxtverket tagit lång tid på sig att betala ut stödpengar efter avstämning ett och två. Myndigheten har gång på gång ändrat tolkningarna gällande bland annat semester, aktieutdelning och jämförelsemånad. Något som delvis beror på att de förarbeten som genomförts av lagstiftningen är knapphändiga.  

Lagstiftarna förstod inte konsekvenserna 

Självklart är det varken Tillväxtverket eller regeringens fel att en global pandemi drabbar Sverige. Men de som tog fram lagstiftningen om korttidsstöd, något som gjordes på rekordtid, förstod inte konsekvenserna av lagen fullt ut. Ingen verkar ha lyssnat på remissinstanserna och läser man lagtexten verkar det som att lagstiftarna tror att alla företag ser exakt likadana ut år 2020.

Lagstiftningen utgår nämligen från ett industriföretag med regelbundna arbetstider och en ganska låg personalomsättning. Inte ett tjänsteföretag med stor personalomsättning och oregelbundna arbetstider, en beskrivning som träffar en stor del av företagen som drabbats hårdast av pandemin. Denna okunskap gav tydligt utslag när det snabbt uppstod problem med både jämförelsemånad, efterskottslön och vid avstämningen av arbetad tid.

Otaliga är de företag som väntat på pengar efter avstämning ett och två som inte ännu fått något stöd. Företag som kanske fick ett avslag och som de sedan har överklagat. Dessa företag, som sett sina verksamheter gå från att blomstra till att vara ingenting, borde åtminstone kunna förvänta sig att ansvarig myndighet följer lagen och hanterar överklaganden skyndsamt.

Förtroendet är förbrukat

Nu har ansökan för det nya stödet för korttidsarbete öppnat (ja ni hörde rätt, det är ett nytt stöd med ändrade förutsättningar). Fram till dagens datum har Tillväxtverket inte alls fått den anstormning av ansökningar som myndigheten förväntade sig. Ingen är nog förvånad förutom Tillväxtverket själva.

Förtroendet bland företagare är förbrukat och i alltför många fall har företagen redan gett upp eller gått omkull i väntan på pengar för 2020. Som Uppdrag granskning avslöjar så väntar också tusentals fortfarande på ett tidigare överklagat beslut.

Jag har arbetat heltid och mer därtill med pandemin sedan mitten av mars förra året. Jag har skickat otaliga frågor till Tillväxtverket, bett om alltför många förtydliganden och pratat med otaliga företagare i kris som alla kämpar för att göra rätt.

Efter Uppdrag gransknings avslöjanden börjar till och med jag känna en uppgivenhet. Vad tänker regeringen göra åt att en myndighet misslyckats så pass grovt med sitt uppdrag? Vad gör politikerna som släppt igenom detta kadaver till lagstiftning utan att förstå allvaret i situationen? Mina argument räcker inte längre. Inte ens en pitbull förklädd till jurist med läppstift kan ändra på det faktum att regeringen och ansvarig myndighet inte klarat av att stötta Sveriges välfärdsskapare på det sätt som de förtjänar.