Finsmakarna hittar bästa mandelmassan i Köping

1,2 ton per dag

Mandelfabriken ligger alldeles intill bostadshuset där Anna och Dennis bor med sina två döttrar. De har själva specialdesignat fabriken. På övervåningen finns ett gym där de stretchar efter varje arbetsdag.

- Vi räknade ut att vi lyfter 1,2 ton per dag. Det är ett fysiskt jobb, jag är aldrig så vältränad som under semmelsäsongen, säger Anna Valdén.

I fjol tillverkade de mellan 13 och 14 ton mandelmassa under årets första åtta veckor, vilket motsvarade ungefär halva årsförsäljningen. Trots att de ibland nästan går på knäna under den perioden har de valt att inte säsongsanställa. Om de behöver vabba eller blir sjuka brukar de ta igen sig så länge det behövs och sedan jobba ikapp på kvällar och helger.

- Vi har haft folk som provat att jobba i produktionen, men vi behöver vara med så mycket för att se till så att det inte blir fel. Jag vet ju själv hur det är att vara anställd, man har inte samma intresse som när man är egenföretagare och det kan man ju inte begära heller, säger Dennis Valdén.

”Rena semestern”

Det har blivit dags för nästa steg i produktionen. Efter att den skållade mandeln är synad och klar tar Dennis över. För hand blandar han mandel med strösocker och kör blandningen igenom en valsmaskin några gånger tills den blir till en deg, innan den åker ner i en degblandningsmaskin. Under tiden bakar Anna ut en tidigare batch mandelmassa och väger den. Slutligen vakuumpackas mandelmassan och läggs i kartonger med tio kilo i varje. De båda makarna vet exakt vad de ska göra i varje enskilt ögonblick. Sömlöst löser de av varandra och får allt att se lätt ut, nästan som en dans.

- Jag är autistisk. För mig är det här rena semestern, att få gå hit och bara göra. Det är väldigt enkelt, det är samma, samma, samma varje dag, säger Anna Valdén.

När de startade företaget 2009 bodde de i Dalarna. Dennis Valdén hade tidigare arbetat på ett mandelmassaföretag i Stockholm, men de insåg snabbt att Dalarna var geografiskt opraktiskt. När något gick sönder i fabriken kunde det ta en hel dag att få tag i reservdelar.

- Köping är en industristad, här är det enkelt att få hjälp att laga saker. När vi kom hit så vände det för oss. Då kunde vi verkligen öka produktionen, säger Anna Valdén.

Hon kommer från Köping och gården de bor på har de köpt av hennes mormor. Hon pekar ut skalmaskinen som en viktig del i bolagets framgång. Efter att mandeln skållats måste skalen väck. Tidigare harvade de på med en skröplig maskin som en gång i tiden stått hos ett litet bageri. Den nya maskinen har de själva designat och sedan låtit ett lokalt svetsföretag tillverka.

- Det finns ett par företag i världen som gör skalmaskiner för mandel, men de är så stora att det behövs en hel gympasal. Vår maskin består bland annat av en sågspånssug och den har gjort att vi har dubblat vår produktion, säger Dennis Valdén.

Verksamhet för små kunder

Det ringer och kort därpå dyker bagaren och konditorimästaren Johan Sörberg upp bakom lastkajen. För många är han nog mest känd för sina 13 år som jurymedlem i Hela Sverige bakar, men han har också varit coach för svenska bagarlandslaget och skrivit flera böcker om bröd. Just i dag köper han mandelmassa till sitt bageri i Eskilstuna.

- Kunderna glömmer ibland att beställa, men det gör ingenting. De kan hämta personligen. Vi har byggt vår verksamhet på småkunder, säger Dennis Valdén.

De använder sig uteslutande av spansk mandel. I Spanien får årsskotten sitta kvar, och mandlarna som växer på just de grenarna smakar lite bittert. Det ger extra smak till mandelmassan.

- 80 procent av all världsmandel odlas i Kalifornien i USA, men där ansar man sina mandelträd. Då blir mandelmassan ganska smaklös, säger Dennis Valdén.

Utanför fabriksfönstret står fyra träd vid infarten. Det är mandelträd. Förhoppningen är att de ska växa sig stora på sikt, och i fjol skördade Anna faktiskt sina första sju svenskodlade mandlar. Ibland dagdrömmer de om att resa till Spanien och se alla tusentals rader med blommande mandelträd.

- Blomningen är i februari, mitt i semmelsäsongen. Vi kan aldrig åka och se det, inte förrän någon annan tar över verksamheten, men det gör inte så mycket. Då har vi något att se fram emot, säger Anna Valdén.