Vem ska få en andra chans?

Ibland går företagandet inte som planerat. En kund kan inte betala för en stororder, en leverans försenas, banken höjer räntan på checkkrediten. Skatteverket upptaxerar, tillståndsbesked drar ut på tiden, sjukdom drabbar. Riskerna är många.

Att driva företag innebär i hög grad att navigera bland dessa risker (och, omvänt, möjligheter). I vissa fall när problem uppstår kan det gå så långt att man inte kan betala sina fordringar – företaget hamnar på obestånd. För att reglera vad som kan och bör ske i sådana lägen, finns en mängd lagar och instanser.

Omstöpning av lagstiftningen 

En central lagstiftning på detta område är för närvarande under omstöpning. Efter en omfattande utredning som presenterades ifjol, har regeringen för någon vecka sedan lagt fram proposition på drygt 700 sidor om en ny lag om företagsrekonstruktion.

Rekonstruktion är ett alternativ till konkurs, som är avsett för företag som har potential att överleva de tillfälliga problemen. Vanligen beslutar tingsrätt om företagsrekonstruktion efter ansökan av bolaget. I ansökan ska bolaget ange vem man önskar som företagsrekonstruktör och varför. Företagsrekonstruktören ska sedan tillsammans med bolagets ledning utarbeta en rekonstruktionsplan, med de åtgärder som behöver vidtas för att bolagets verksamhet ska kunna räddas och fortsätta att bedrivas med lönsamhet. Det kan handla såväl om verksamhetsförändringar som finansiella åtgärder.

Om rekonstruktionen innefattar ett offentligt ackord innebär det att fordringsägarna får avstå från en del av sina anspråk på företaget. Att godkännas för rekonstruktion innebär således att företaget och dess ägare får en ”andra chans”. Möjligheten är inte tillgänglig för vem som helst. Det måste finnas en tillräcklig sannolikhet att rekonstruktionen lyckas och leder till att företaget kan fortleva, vilket kallas livskraftskravet.

Skärpt krav på livskraft

I den nyligen framlagda propositionen skärps kraven i livskraftstestet. Kriterierna för vem som ska kunna utses som rekonstruktör skärps också, och rekonstruktörerna ställs under myndighetstillsyn.

Syftet med de höjda kraven är enligt regeringen att höja statusen på rekonstruktionsverktyget och öka företagens förtroende för förfarandet, samt i förlängningen öka andelen rekonstruktioner som lyckas. Detta sker emellertid till priset av att tröskeln för att kunna godkännas för rekonstruktion, och som rekonstruktör, höjs markant. Det är inte osannolikt att färre företag kommer att kunna få tillgång till rekonstruktion – och det är inte heller osannolikt att detta kommer att drabba särskilt småföretag.

Kan fler få en andra chans?

Utredningen som föregick propositionen föreslog att ett enklare och kortare förfarande skulle införas vid sidan av ordinarie rekonstruktion, bestående enbart av offentlig skulduppgörelse. Sannolikt hade detta gynnat mindre företags möjlighet till överlevnad vid obestånd. Regeringen har dock strukit detta förslag i propositionen. Regeringen vill inte heller införa ökade insatser för så kallad ”tidig varning”, som kan fånga upp företag innan de hamnar på obestånd, trots att det har visat sig framgångsrikt i andra europeiska länder som prövat det.

Förslaget ska behandlas i riksdagens civilutskott om ett par veckor. Kanske finns det alltjämt en lucka för att ge större chans till en andra chans.