I söndags meddelade statsminister Stefan Löfven att han kommer avgå som partiordförande och statsminister i samband med Socialdemokraternas kongress i november. Därmed väntar ytterligare politisk turbulens och kanske extraval eftersom regeringen inte har majoritet i riksdagen och därmed inte har stöd för sin politik och budget. Men vad betyder detta för ekonomin och landets företag? Ganska lite faktiskt.

Återhämtningen i den svenska ekonomin fortsatte som väntat det andra kvartalet och enligt SCB:s BNP-indikator ökade BNP med 0,9 procent samtidigt som sysselsättningen steg med 1,2 procent. Lättade restriktioner bidrar till att hushållen ökar konsumtionen och återhämtningen förväntas nu tuffa på om än i ett något lugnare tempo. Många företag vittnar till exempel återigen om svårigheterna att hitta rätt kompetens.

Faktum är att regeringens närings- och arbetsmarknadspolitik snarast kan betraktas som försvårande för mindre och växande företag.

När ekonomin återhämtar sig förstärks också de offentliga finanserna. Den politiska turbulensen runt statens budget och Löfvens avgång kommer troligen inte påverka återhämtningen nämnvärt. Faktum är att regeringens närings- och arbetsmarknadspolitik snarast kan betraktas som försvårande för mindre och växande företag.

När regeringen Löfven tillträdde var Socialdemokraternas tre viktigaste löften; (1) lägst arbetslöshet i EU år 2020; (2) bekämpa brottsligheten; (3) korta vårdköerna. Inte i något avseende kan dessa löften sägas ha införlivats, tvärt om har utvecklingen gått åt fel håll.

Missat målet 

Arbetsmarknadspolitiken är kanske regeringens största misslyckande. Trots löften om reformerad arbetsrätt och en Arbetsförmedling som tar företagens intresse i beräkning består arbetsmarknadens tudelning. Företagen skriker efter kompetens samtidigt som stora grupper fortfarande står utanför arbetsmarknaden. En följd av corona-krisen var att arbetslösheten steg till rekordnivåer och även om den nu faller tillbaka något, så kvarstår den för Sverige unika utmaningen med rekordhög långtidsarbetslöshet och ett växande utanförskap. Sverige har sedan 2014 rasat från plats 10 till plats 22 av EU:s 28 medlemsländer när det gäller arbetslöshet. Vi är nu längre ifrån Löfvens löfte om lägst arbetslöshet i EU år 2020 än när regeringen Löfven tillträdde.

Handfallenhet inför kriminalitet

Att otryggheten ökar och att brottsligheten inte bekämpats tillräckligt effektivt vittnar veckovisa skjutningar och våldsattacker om. Regeringen tycks i det närmaste handfallen inför problemet och det är inte begränsat till gängbrottslighet och stora rubriker. Andelen företagare som upplever otrygghet på grund av bristande polisnärvaro har ökat från 41 till 51 procent på bara tre år visar Företagarnas egna undersökningar. Andelen företagare som övervägt att lägga ner sin verksamhet på grund av kriminaliteten har ökat från 13 till 19 procent och allt fler företagare uppger att de avstår från att anmäla brotten till polisen eftersom det oftast inte leder till mycket mer än en nedlagd utredning.

Växande vårdköer

Vårdköerna har inte kortats utan fortsätter i stället att växa, delvis en följd av pandemin som lett till att operationer flyttats fram. Den höga belastningen på sjukvården har lett till att 18 000 färre operationer genomförts under det första kvartalet i år jämfört med före pandemin. Men det är också ett organisationsproblem. Det är väl belagt både teoretiskt och empiriskt att privat företagsamhet inom vården kan leda till effektivitets- och produktivitetsvinster med bibehållen eller ökad kvalitet. Det bygger dock på tydliga kriterier för att utvärdera såväl privat som offentlig verksamhet, kombinerat med kontroller och kännbara sanktioner om företag och verksamheter inte levererar avtalad kvalitet. Privat vård genom sjukvårdsförsäkringar har visat sig vara ett synnerligen effektivt verktyg för att hantera sjuktillfällen av det enklare slaget och snabbt få tillbaka arbetskraft på jobbet. Regeringen Löfven har dock infört en straffbeskattning för arbetsgivare som tar ansvar för sina anställda genom sjukvårdsförsäkringar och dessutom tillsatt en utredning med syfte att ytterligare försvåra för privat utförd vård.

Stefan Löfven hade en sällan skådad chans att visa politiskt ledarskap och skrota den hårt politiserade utredningen om vinster i välfärden och därmed minska otryggheten för alla de människor som arbetar och verkar i vård, skola och omsorgen. I stället blev det Liberalerna och Centerpartiet som genom januariavtalet – tillfälligt - lyckades begrava Socialdemokraternas populistiska retorik. Inom vården är det nu tuffare än någonsin och även här har alla större reformer och åtgärdspaket uteblivit.

Hyreshaveri 

Ett annat område där regeringen gjort alldeles för lite är bostadsmarknaden. Tvingande amorteringskrav och skuldkvotstak förvärrar problemen genom att ytterligare försvåra för unga att skaffa egen bostad. I storstäderna är detta ett enormt problem som också får stora följdproblem för företagens rekrytering. Ingenting har i princip gjorts för att reformera hyresregleringarna och frigöra mer bostäder i det befintliga beståndet. Att Vänsterpartiet lyckades fälla regeringen för ett förslag som inte ens presenterats, visar tydligt hur svag regeringen Löfven är och att det saknas stöd i riksdagen för regeringens politik.

Till sist, elbrist 

Det finns gott om investeringsbehov och möjligheter för Sverige, men det behövs nytänkande. Att det går bra för svenska företag, trots att vi gått igenom en omfattande ekonomisk kris till följd av en global pandemi, är det främsta beviset på denna innovations- och tillväxtkraft. Men även om möjligheterna är goda och tillväxtkraften stark i Sverige finns ett stort hinder på vägen. Nästa stora kris som kommer landa i Stefan Löfvens efterträdares knä är den om elen. Kärnkraften håller på att avvecklas samtidigt som elbehovet kommer öka kraftigt de kommande åren. Hur näringsliv, industri och transportsektor ska lyckas ställa om till fossilfrihet utan en tillräcklig elproduktion kommer bli en stor källa till konflikt, inte minst mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Nu väntar ytterligare politisk turbulens men vår demokrati och den svenska ekonomin klarar det. Svenska företag påverkas endast marginellt av den politiska lekstugan. På sikt behövs dock en seriös reformvilja och en mer företagsvänlig närings- och arbetsmarknadspolitik. Då bygger vi Sverige starkare och kan möta de utmaningar som kvarstår efter två förlorade mandatperioder.