På Norrgården strax utanför Heby har Bo Andersson och Ann-Charlotte Almblad bott och verkat i drygt 30 år. Genom det egna företaget Norrgården Jord och Skog försörjer de sig på att odla kräftor samt därtill relaterad konsultverksamhet. Bo berättar att kräftodlingen började som ett hobbyprojekt för att bidra till bevarandet av den akut hotade svenska flodkräftan. Han upptäckte emellertid att förutsättningarna på Norrgården var gynnsamma för kräftodling, och med tiden växte hobbyn till en kommersiell verksamhet som kommit att svara för en betydande del av parets inkomst.

Miljövård är fortfarande en bärande del i verksamheten. Man hittar inga av Bos kräftor i frysdisken på Ica.
- Vi odlar fram kräftor som är 4-7 centimeter långa. Vi har en del privatpersoner som köper dem för att odla vidare själva i egna dammar på hobbybasis. Men det är framför allt länsstyrelser, vattenvårdsförbund och liknande som köper våra kräftor, för att plantera ut i naturen och säkra artens fortlevnad, förklarar Bo.

Skador för miljoner

I närmare 25 års tid har Bo och Ann-Charlotte odlat kräftor i samma dammar, ett stenkast från deras bostad på Norrgården. Nu är de emellertid i färd med att anlägga nya dammar dit kräftodlingen ska flytta, till en kostnad som beräknas uppgå till runt 3 miljoner kronor. Skälet är att kräftodling kräver rent och strömmande vatten, något det tidigare fanns gott om på Norrgården. Det senaste decenniet har det naturliga vattenflödet till dammarna dock sinat på grund av att skogsjätten Mellanskog genom sin torvbrytning i området förorsakat en betydande grundvattensänkning.

Norrgården_Stingtorpet.JPG

Grundvattensänkningen har inte bara försämrat förutsättningarna för att odla kräftor på Norrgården. Den har också orsakat sättningsskador på Bos och Ann-Charlottes fastighet när lerjorden som gårdsbyggnaderna står på torkat ut. Den största skadan är att husets bottenplatta spruckit, något som skedde 2008 i samband med att en tung torvtransport körde förbi på grusvägen utanför huset.
- Vi satt och tittade på tv med barnen en kväll när det small till ordentligt. Jag sprang ut för min första tanke var att ett flygplan hade kraschat utanför, berättar Bo.

När Bo förstod att det fanns ett samband mellan skadorna på huset, det minskade vattenflödet till kräftdammarna och en brunn som sinat på gården inledde han en dialog med Mellanskog, med förhoppning om att de skulle kunna komma överens om ersättning för de skador skogsbolaget vållat.
- Inledningsvis upplevde jag dem som trevliga och tillmötesgående, men så småningom insåg jag att det nog bara var en förhalningstaktik. Det fanns hela tiden ytterligare någon på bolaget eller hos deras entreprenör Neova som var tvungen att höra om vår situation innan Mellanskog kunde ta ställning till om och hur de skulle agera, säger Bo.

Rätt på alla punkter - men ingen ersättning

När dialogen med Mellanskog inte ledde någonstans anlitade Bo och Ann-Charlotte en jurist och stämde skogsbolaget för att få ersättning för miljöskada. Vid målet i mark- och miljödomstolen behövde paret och deras juridiska ombud i korthet bevisa:

  1. Att det fanns ersättningsgilla skador på fastigheten.
  2. At tskadorna orsakats av en grundvattensänkning.
  3. Att grundvattensänkningen är hänförlig till Mellanskogs torvbrytning i området.

Domstolen gav i huvudsak Bo och Ann-Charlotte rätt på alla punkter. Efter expertutlåtanden från bland andra länsstyrelsen, SGU, flera geologer samt en KTH-professor konstaterade domstolen att det finns skador varav merparten är ersättningsgilla, att ”det inte kan finnas någon annan orsak till marksättningarna än en grundvattensänkning” samt att det står klart att Mellanskogs torvbrytning orsakat grundvattensänkningen. Trots det dömde mark- och miljödomstolen till Mellanskogs favör. I stället för att ersättas för de skador de åsamkats fick de ersätta Mellanskog med 1,9 miljoner kronor för rättegångskostnader. Tuvan som stjälpte hela lasset är att domstolen bedömer att skadorna är preskriberade.

Skador av den typ som Bo och Ann-Charlotte lidit preskriberas efter 10 år – det är emellertid inte alldeles självklart från vilken tidpunkt preskriptionstiden ska räknas. Efter långa resonemang om huruvida preskriptionstiden ska räknas från att den skadegörande handlingen inleddes, från att den första skadan uppträdde eller om varje påvisad skada ska ha en egen preskriptionstid landade rätten i att preskription ska räknas från det att den första skadan uppstod. Den första skadan menade domstolen var den brunn som sinat under första halvan av 90-talet. Enligt domstolen borde Bo och Ann-Charlotte följaktligen ha stämt Mellanskog senast under första halvan av 00-talet – flera år innan merparten av skadorna på deras fastighet och verksamhet uppdagats.
- Jag är besviken på att det inte funnits något stöd att få från myndigheterna. Länsstyrelsen som har tillsyn över torvbrytning har inte utfärdat några sanktioner mot Mellanskog eller beviljat någon ersättning för att vårt lokala grundvattenmagasin dränerats. Kommunen som ska hushålla med grundvattnet har inte vidtagit någon åtgärd och domstolen menar att om vi borde ha stämt Mellanskog innan det fanns något att stämma dem för, säger Bo.

Expert: "Inte rimligt"

Geologen och grundvattenexperten Gösta Persson har hjälpt Bo och Ann-Charlotte att utreda och bevisa vad som hänt med grundvattnet på Norrgården. Han är kritisk till att huvudregeln om tio års preskriptionstid tillämpas för den här typen av miljöskador.
- Det kan ta lång tid innan skador visar sig, som i det här fallet, då är det inte rimligt med en preskriptionstid på tio år från den första skadan. Antingen borde preskriptionstiden förlängas, eller också borde preskriptionstiden vara olika för olika skador, menar han.

Med anledning av Bos belägenhet frågade Företagarna representanter för alla partier i riksdagens miljö- och jordbruksutskott hur de ser på preskriptionsreglerna avseende miljöskador. Sverigedemokraternas Martin Kinnunen var den ende ledamoten som återkopplade med ett svar.
- Jag känner inte till det här fallet men givet att omständigheterna beskrivs korrekt känner jag spontant att det vore relevant med en översyn. En allt för lång preskriptionstid skulle å andra sidan kunna göra det orimligt åt andra hållet så jag tror man måste titta på konsekvenserna i stort för alla parter om man gör förändringar, skriver han.

Bo uppskattar att hans och Ann-Charlottes samlade kostnader för rättegång, flytt av kräftdammar samt reparation av skador på huset uppgår till cirka 7,4 miljoner kronor. Han berättar att de initialt övervägde att överklaga domen, men att om de gjort det och förlorat även i nästa instans hade de blivit tvungna att sälja gården.