Från varselväst till viftande svansar

Mitt i vimlet står Josefine Olofsson. Hon hälsar på hundarna som om de vore gamla vänner, läser av deras signaler och rör sig mellan dem. Det är tydligt att hon inte bara driver en verksamhet, hon håller ihop en flock. 

– Jag gör inte det här för att bli rik. Jag vill kunna leva och arbeta med det jag älskar, säger hon.

Snart är det dags att gå ut. Grindar öppnas, koppel rasslar och ett tiotal hundar leds ut till rastgården. Dalmatinern Morris skuttar fram, golden retrievern Charlie väntar otåligt på nästa instruktion. 

– Kom nu, Charlie, säger Tobias Andersson och testar rollen som hundinstruktör. 

Charlie balanserar på ett däck med bakbenen kvar i marken. Josefine guidar lugnt, med små rörelser och distinkt röst. En bit frystorkat hundfoder fungerar som belöning. 

För många i området är hunddagiset en självklar del av vardagen som får jobb och familjeliv att fungera. Men bakom det finns en tuff verklighet. 

Kostar skjortan att anställa 

– Personalkostnaderna är den största utmaningen. Jag har tre som arbetstränar via Arbetsförmedlingen och det är jättebra, men jag behöver också mer erfarna personer som kan hantera våra rottweilers och energiska vallhundar. Jag har sex anställda i dag. Det kostar skjortan, säger Josefine. 

Magnus Demervall nickar. 

– Det är en av de största trösklarna. Ska vi få fler jobb måste det bli enklare och billigare att anställa, säger han. 

Tobias Andersson lyfter de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga som precis börjat gälla, något Josefine tycker är positivt. Men Magnus Demervall menar att det inte räcker. 

– Gränsen vid 23 år blir väldigt tvär. Företag behöver stabila och långsiktiga villkor, säger han. 

Nio månaders väntan med kostnader men inga intäkter 

Samtalet rör sig vidare till nästa hinder, regelverken. 

– Det som nästan inte går ihop när man ska starta hunddagis är att allt måste vara klart innan de ens tittar på ditt ärende. Lokal, personal, bås osv.  säger Josefine. 

– Men inte kunder och intäkter, fyller Magnus Demervall i. 

Josefine skrattar till, men allvaret ligger nära. 

– Nej, precis. Jag stod med fulla kostnader i nio månader innan jag fick besked. Jag var nära att ryka helt.  

– Det där är ett systemfel. Hela risken ligger på företagaren, säger Magnus. 

Tobias Andersson skakar på huvudet. 

– Har man sådana långa handläggningstider kan man inte ha de kraven. Det är orimligt. 

Industrin i all ära 

Besöket rundas av. Tobias Andersson tittar ut över rastgården. 

– Visst märks det att jag älskar hundar?  Alla verksamhetsbesök behöver inte ske med varselväst och hjälm. Vi pratar ofta om industrin när vi diskuterar jobbskapande. Men den här typen av verksamhet skapar också arbetstillfällen och är en viktig del i livspusslet för många.